Igår!
Fick inget flyt alls, hittade inte känslan, kunde inte lyssna in killen och följde absolut helt noll..
Och ändå slog de så snällt och tackade för dansen.
En gång tänkte jag:
Säg inte att du tyckte att det var bra för då ljuger du.
För om jag tycker att jag gjort en så dålig prestation hur ska någon då överhuvudtaget kunna tycka att det är bra??
Och det hela retar mig så otroligt mycket!!
När jag börjar en dans med någon är ALLTID min ambition att detta ska bli den killens bästa dans för kvällen. Jag ska vara så lyhörd och följa honom så att han kan gå ifrån mig och tycka:
WOW!! Det blir inte bättre än så här.
Det levde jag då verkligen inte upp till igår. Snarare tvärtom.
Det var dock inte så illa som på Gävlemaran då jag dansade med Cleas. Så dåligt har jag aldrig dansat någonsin. Trots att det brukar vara just WOWdans när vi dansar. Fick revanch på Öland, då jag lyckades vända hans kväll från bott till topp.
Och nej, jag tycker inte att det är ett för högt krav på mig själv. Även om det är killen som för så måste jag också kunna leverera och då måste jag vara koncentrerad och lyhörd, lyssna in musiken och honom.
Tyvärr så kunde jag inte ta min bil och åka hem igår. Jag hade två som åkte med mig. För hade jag kunnat så hade jag dragit efter en timme.
Eller inte tyvärr utan tur faktiskt med facit i hand.
För jag fick också tag i en som vände kvällen, som fick det att lossna. Och efter det var hela kvällen underbar. Jag lyckades nog inte bli någons bästa dans men de simmiga ögonen och stora leenden när killen tackade för dansen får mig att tro att jag inte var sämst iallafall och det kan jag leva med!
