Igår åkte Sofia och jag till Fröjden.
Vi möttes upp i Skillingaryd och tog min lilla Flisa därifrån upp.
Resan dit flöt på bra och vi kom inte så jättemycket sent.
Dansade lagom mycket och fick en del riktigt härligt goa danser.
Vi bestämde oss för att åka hem innan det var slut. Vilket var
skönt eftersom jag skulle upp och jobba och Sofia upp på kurs
idag.
Men vi kom strax innan Vaggeryd och min tempmätare på
bilen började helt plötsligt fungera efter att inte rört sej ur fläcken
på flera år. Men den började inte bara fungera utan steg väldigt snabbt
väldigt högt.
Och oj vad det började ryka.
Jag och bilar är inte de bästa vänner så jag visste inte riktgit vad vi skulle
göra och vad som skulle kunna hända med bilen.
Så jag börjar ringa och Erik(Milles pappa) svarar trots att det är sent.
Ja, du Grattis säger han.
Det kan bli dyrt.
Du vet ju vad som hände med
min bil.
Jo tack det vet jag.
Den kördes till kyrkogården för bilar i Kärda.
Så nu blev jag riktgit orolig.
Vi behövde ju då vatten.
Var får man tag i det nästan 22.30 mitt på E4an?
Obs! Vi stod i vägrenen med varningsblinkers på.
Nu är goda råd dyra.
Jag ringer 188100 och ber om numret till Charlotte som också var
på Fröjden. Strax efter 11 får jag tag i våra räddande änglar.
Charlotte och Åke.
De kommer med vatten. Massor vatten.
Sen starar jag bilen.
Jodå den går igång.
Men hinner inte långt förrän mätaren börjar vandra högt högt upp
igen. Bara att stanna igen.
Vi ringer Charlotte ytterligare en gång.
De kommer med mer vatten.
Men jag beslutar att bara åka de få kilometrarna till Statoil i
Skillingaryd där Sofias bil väntar på henne.
Vi körde i 50 och det gick åt en hel del böner till högre makter
innan vi var framme.
Snälla gulliga Charlotte hämtade upp mej där och körde mej hem sen.
Jag var hemma vid halv 2 istället för strax efter 11.
Sen sov jag inte mycket.
Såg min lilla Flisa ligga på kyrkogården.
Och våndades över att behöva köpa ny bil.
Jag gick upp tidigt, alltså inte många minuters sömn och gick en
uppfriskande promenad till jobbet.
Och kom fram till att jag ska se det från den ljusa sidan.
Att köper jag en ny bil så är kraven:
3 punktsbälten till alla barn och
Lite större bil än Flisan så vi får plast med packning.
Jag ringer pappa och han befarar det värsta.
Men säger att jag ska ta det lungt han kommer med en ambulans
när jag slutar jobbet så vi kan hämta hem henne.
När jag hoppar in i pappas bil visar hen mej en annons. En bil.
En riktig drömbil. Till ett rimligt pris. Det finns hopp.
Flisan får lite mer vatten. Det är slut igen.
Sen körs hon upp på ambulansen och vi far till bildoktorn.
Vi går in och pratar med Dr. Nisse som säger att det är säkert
termostaten som är paj, vi har lagat det en del på de där Skodorna.
PUUUUHUUUUUUU!! Både jag och pappa andas ut.
Men när vi är på hemväg säger han att vi kanske skulle behöva en
ny en iallafall. Barna sitter trångt och vi har svårt att få med packning
till alla och framförallt det är bara midjebälte till ett av barnen.
Så imorgon ringer jag banken.
Flisan får iallafall lagas om det nu inte är värre än vad Nisse trodde
och sen får hon kanske jag får hitta ett nytt hem till henne.
Sorgligt. Javisst. Men det kanske är bäst ändå.
Fortsättning följer......
Vill sluta med att säga:
TUSEN TUSEN TACK till Åke och Charlotte, utan er vet jag inte vad
vi skulle gjort. Ni är våra räddande änglar! Och jag inte med ord beskriva
hur tacksam jag är..
Och lika mycket TACK till världens bästa pappa. Som alltid ställer upp
när jag hamnar i knipa!! Du är guld värd!!
Och Sofia, tack för att du håll modet uppe och stöttade, utan dej hade
jag flippat ut! Men vi tar din bil nästa gång va???
