Barnlån

I fredags var Mille lite ledsen.
Hon ville ju så gärna åka till pappa men fick inte så vi bestämde oss för att låna Silva och Selma. Vilket passade alldeles utmärkt då Anna och Leif hade planerat att åka till Jönköping och handla födelsedagspresent till Silva.
Så vid ett tiden kom de.
De lekte inne en bra stund tills mamman fick för sej att nu går vi till Folkets Park och leker en stund. Mille hade inte sitt regnställ hemma så vi tog vägen över dagis och hämtade, hon passade på att visa Selma runt och så testade de toaletterna också.. Smarta barn.. Hade ju vatt dumt om de hade väntat tills vi kommit till FP.
Och oj vad det klättrades och lektes när vi kom fram.. Mamman blev ju insperarad hon också och skulle klättra på den nya klätterväggssaken. Och vad det gick bra. Kom ju nästan högst upp. Men..... Man skule ju ner också och det var ju riktgit högt! Jona hade hur kul som helst när han stod på marken och mamman stod däruppe och var livrädd. ja, nästintill iallafall. Men det är som Jona säger:- Ner kommer man alltid, fast alla sätt är inte så smarta..
Jag kom ner... Utan att slå mej..

Här är den.. Hög va?? Jag var högst upp!!

Sen hade vi tävling på balansgrejen.. Den är rund, med en stå yta på en 30 centimeter ungefär.. Sen går den lite som i en backe och snurrar runt.. Hajjar ni?? Om inte så lovar jag att ta med dej dit nästa gång du gör ett besök hos mej.
Det var Jona och jag som tävlade mot varann. Det är inte lätt att hålla balansen och det kan gå rätt fort i snurren. Men tjejerna satt på den så det gjorde att farten var inte lika snabb.
Sist till 10 avramlingar vann. Alla hejjade på Jona så jag kändemej lite i underläge, speciellt när Silva gjorde allt för att få av mej..
Men vem ÄGER?????
Jo. mamman!! Jag vann med 4-10!!

Här är den, vid ett senare tillfälle.. Isac, Jona och Elias testar den.

Sen hade vi fredagsmys.
Baconsås med pasta. Vi hade så himla trevligt vid matbordet. Med massa tjöt och skratt.
Idol på TV var nästa programpunkt.
Ostbågar, popcorn, chips och saltapinnar intogs.. Mums!
När allt var uppätet(nästan iaf) kom Anna och Leif..

Han kommer inte

Mille skulle åka till sin pappa i helgen.
Men Erik kommer inte och hämtar henne.
Orsaken är att han vill att jag ska köra minst halva sträckan.
Men det har jag inte råd med.
Det kostar alldeles för mycket.
Eller är det meningen att hennes barnbidrag och underhöllsstödet ska gå till resor till och från pappa?? Ska hon istället gå utan vinterskor och inte få gå på Minimusikal, simskola mm? Vilket Erik tycker att hon inte behöver göra.
Själv tycker jag att jag betalar ALLT annat för henne.
Kläder, skor, allt annat hon behöver, terminsavgifter, förlorad arbetsinkomst då hon är sjuk, mediciner mm mm. Jag kör henne till och från aktiviteter här hemma. Vilket om vi skulle slå ut det på ett år är långt mer än vad han gör om han står för resorna.
Jag har henne den mesta av tiden. Dygnet runt. Jag gör allt för henne.
Han har henne var 3de helg plus en helg utöver emellanåt.
Nu tänker han inte ha henne alls förrän jag kör.
Han tror att han straffar mej.
Att jag inte kommer kunna göra det jag planerat.
Själv anser jag att han straffar Mille.
För mej gör det ingenting att missa en dans eller Gävlemaran (det är ju oxå dans ifs),
eller vad det nu är. Mille är bara liten en gång. Om jag så inte får dansa på 10 är innan hon klarar sej själv hemma så SO WHAT??
Jag har aldrig sagt och kommer aldrig säga att han inte får ha henne.
Han får ha henne hur många helger han vill. Bara han hämtar och lämnar henne..
För själv finns det ite en chans att jag ska kunna göra det utan att gå back varje månad.
Men man kanske ska skuldsätta sej för att hon ska få träffa sin far.
Hon behöver ju det. Få åka dit, vara med honom. Träffa sina småsystrar, farmor, faster och kusiner. Visst inser jag och förstår det. Men hur i hela friden ska jag göra??
Och sen tillråga på allt säger han till Mille:
Det är mammas fel att jag inte kommer. För hon vägrar köra dej. Så sålänge hon inte gör det så kommer vi inte ses. Jag saknar dej jättemycket..
Nu är jag boven i dramat. Jag den dumma som inte vill köra. Som gör att hon inte får träffa pappa..
Men förlåt mej. Jag tycker inte det.. Gör jag inte tillräckligt som jag gör? Gör jag förlite för mitt barn? Berövar jag hennes umgänge med sin far? Är jag objektiv och inte klarsynt så att jag inte ser att jag gör fel och att jag faktiskt ska ta mitt ansvar och köra halva vägen? 10 mil, 20 framochtillbaka? 200 kr minst per resa..
Jag vet inte. Det enda jag vet för tillfället att jag har en dotter som saknar sin pappa.. Och att jag gör allt jag kan för att göra henne lycklig och glad här hemma i väntan på att han ska hämta henne..

Mössa

Köpte en ny mössa till Jacob för ett tag sedan.
Fast det verkar som om hela familjen kommer att låna den emellanåt..
Och vissa dagar passar den ju alldeles utmärkt..
Undra vad de säger om man skulle ha den inne på jobbet en dag.
För det är ju allt som oftas man inte ser vetig ut i håret på morgonen..

Trötter

Igår morse hade jag sovmorgon..
De stora barnen var här så vi dkl 6 gick Jacob upp och började platta håret.
Och givetvis vaknade jag..
Och tyckte att det var allt lite småjobbigt att han stod där för jag var så trött och ville inte alls vakna då..
Men sen ringer min mobil, jag kollar på klockan och då är den halv 10!!
Jag rusar upp. Kollar Julias rum sen kollar jag om Jona´s skor står i hallen men de är borta.. Jag har missat det toltalt! Att de båda gått upp, klätt på sej ätit frukost och gått till skolan.
Tala om att ha stensomnat och sovit som en liten gris utan att märka och höra någonting..


En tröttis.....

Vilken soppa

Det kan man väl lugnt kalla det.
Det har visat sej att min käre fd pojkvän Mattias, inte bara var tillsammans med mej
utan med minst 6 andra samtidigt. Varav 3 stycken hade han ett seriöst förhållande med.
Eller rättare sagt vi tjejer trodde det.
Vi var hemma hos honom, träffade hans barn, han var hos oss och träffade våra familjer.
Jag fattar inte hur han fick ihop det.
Men eftersom han sa samma saker till oss alla, att han älskade mej, att jag var det bästa som hänt honom, att det fanns ingen annan än just mej, att han ville dela resten av sitt liv med mej, vi skulle gifta oss.mm mm. Så många vackra ord. Så kunde han ju liksom inte blanda ihop vad han sagt till vem.
Så allt var rena bullshiten inte ett ord som var sant.
Man kan ju undra hur han är funtad egentligen.
Alla som han sårat, inte bara tjejerna utan alla barn som faktiskt är inblandade, och speciellt hans egna, vad i hela friden ska de tro?
Jag är iallafall otroligt glad och tacksam över att jag är här där jag är idag och inte mitt upp i det nu. Som hans sambo.
Jag blev visst för obekväm, var väl inte konstigt att det tog slut för jag ifrågasatte hans förhållande till 2 av de andra tjejerna då jag hört rykten, men han avvisade dem och tyckte att det var så synd om honom att dansvärden är så full av rykten.. Och jag anklagade honom hela tiden sa han. Han älskade mej och det skulle han alltid göra men han kunde ju inte göra mej lycklig längre.. Och näää det kunde han verkligen inte.
Han var så hiskeligt övertygande. Jag var så dum så jag trodde på vart enda ord han sa. Men ingenting var ju sant.. Inte ett endaste litet ord.

Så frågan är. Finns det överhuvudtaget nån endaste redig karl där ute. Någon som man kan lita på??
Är väl bara att inse att man inte kommer hitta någon sådan utan vara ensam mamma resten av livet..

Livet är underbart!!

Så är det nu..
Absolut underbart.
Vet ju av erfarenhet att det går upp och ner..
Men jag tror på nått sätt att man kanske behöver de där jobbiga dalarna ibland för att kunna uppskatta det man faktiskt har.
För visst var det en jobbig vinter, med huvudvärk och körtelfeber, en jobbig vår.
Men vi har haft en alldeles fantastisk sommar jag och mina underbara härliga goa barn tillsammans med lika underbara vänner och familj..
Och nu väljer jag att tänka på det som gör mej glad och jag bryr mej helt enkelt inte om det som gör mej ledsen, arg och besviken. Varför ska jag slösa tid på det när det finns så mycket att glädja sej åt i stället??

Tack alla ni som finns i mitt liv och gör det så härligt gött att leva.
Är verkligen sååå tacksam att jag har er i min vardag, i mitt liv.
Ingen nämd ingen glömd.

GRATTIS VEN

PÅ 40 ÅRS DAGEN!!!!

Hipp Hipp HURRA till dej idag!!


Min syster.. Hon fyller 40 år idag..
Tycker det inte alls var längesen vi delade rum och små gnabbades..
Men det är det tydligen..

Sen får jag väl passa på att säga GRATTIS till alla dansfolk som fyller år idag.
Henrik Jörgensen, Tom Petersson, Maria Persson, Ronny Nilsson, Mattias Berghorn och Pontus Björsner. Hoppas jag inte glömde nån ni är ju en del liksom...