Myshelg med Jona

Ibland blir inte livet som man hade tänkt.

Ibland känns det som att hela ens värld rasar samman.

Så var det förra veckan.

Varför vill jag inte riktigt gå in på här. En del av er vet. Ni andra som är mina vänner som inte vet än får säkert veta det ändå. Och ni andra för väl tiden utvisa om ni får det eller inte.

Det gäller iallafall min yngste son så mycket kan jag ju säga.

Något som man befarat att det skulle hända, jag har vetat att det förekommit men varför lät jag det gå så långt? För att jag inte visste vad jag skulle göra. Ingen har ju någonsin trott på mej förut. Varför skulle de göra det nu?

I torsdags rasade allt iallafall. Jona flippade ur av förståliga själ. Jag fick avbryta min kurs. Åka hem till honom. Efter mycket övervägande hur vi skulle lösa barnvakts frågan i helgen då jag skulle jobba 29 timmar bestämmde vi oss för att på fredag följer han med mej till jobbet och de andra dagarn tar jag semester och är hemma med honom.

Och så härligt mysigt vi hade. Vi pratade, pratade och pratade. Började redan på torsdagen. på fredagen var han hemma från skolan. Vi tog sovmorgon. Gick en promenad och festade till det med att äta kebabrulle på Babylon. Mycket gott tyckte Jona och jag också. Å va mätta vi blev. Jona tog med sej sin halva som blev över hem för att ha med den och smaska på på mitt jobb på kvällen.

Vilken duktig kille jag har. Trots det han går igenom hjälpte han till en massa på jobbet. Fixade saft, plockade upp tappade tidningar på golvet, sprang med sopor och en massa annat. Han hade även lego och DSet med sej som han lekte med och kollade på Let´s Dance innan et var dax att åka hem.

På lördagen var vi på marknaden med Anna, Selma och Silva. Jacob och Julia kom en sväng och gick med oss också. Men attans så kallt det var! Frös hela kvällen sen.

Sen gick vi på bio. Draktränaren. Myyys värre. Popcorn och dricka inhandlades. Sen orkade vi inte äta mer den kvällen..

Men vi tittade på körslaget och Natt på muséet när vi kom hem. Med en massa levande ljus i hela lägenheten.

På söndagen bara slappade vi. Och gjorde Jona´s favorit mat(inte mammans) Blodpudding!Önskar man kunde göra så här oftare. Att bara ha ett barn hemma som man får rå om till 100%. Och inte bara de gånger då det krisar till sej.
I nu läget mår han ganska bra. Han tar det väldigt bra trots att det bara är början och han har lång och knacklig väg att gå. Beundrar honom att han klarar av det så pass bra som han gör.