Sitter i källaren och funderar...
Nu är det inte så att jag bara gått hit för just den sakens skull
utan jag manglar lakan också..
Jo, jag vet.. Det är tantvarning på det men jag har alltid gjort det
och lakanen blir så mycket skönare att sova på.. Eller i kanske det
heter.
Tillbaks till mina funderingar...
Vilka kanske inte är så roliga att läsa om egentligen så om du
tycker det kan du hoppa över detta inlägget..
Som ni kanske vet så höll inte kärleken..
Trodde verkligen den skulle det.
Han var en av mina bästa vänner i 4 år.
Det är fortfarande tungt och jag har väl inte kommit över det
ännu. Det jag saknar mest är alla våra timlånga telefonsamtal närsomhelst
på dygnet.. Det var till honom jag ringde när det hände något jag skratta eller
blev glad åt. Honom jag ringde när det körde ihop sej eller var tungt och jobbigt.
Och han var alltid där.. Och gladde sej med mej eller stöttade och tröstade. Nu
finns inte det längre.. Underbara han finns inte i mitt liv längre.
Mitt fel jag vet.. Och önskar att jag kunnat ändra på vissa saker men nu är det
försent.. Han har sitt liv och jag är inte längre en del av det..
Var aldrig riktigt det någon gång.. Inte i alla delar. Fanns ställen där jag inte
kände att jag dög, att jag inte levde upp till kraven. Där han inte ville ha mej med.
Där han inte ens kunde berätta att jag fanns i hans liv..
Det var kämpingt och jag vet attjag var grinig och sur över det.
Kunde väl inte riktigt se han sida av saken.. Hade jag gjort det hade det sett annorlunda
ut idag.
Nu kan jag bara önska honom all lycka i framtiden.. Att han en dag hittar någon som
han kan älska av hela sitt hjärta och vara glad och stolt över. Jag var tyvärr inte hon....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar