Mille skulle åka till sin pappa i helgen.
Men Erik kommer inte och hämtar henne.
Orsaken är att han vill att jag ska köra minst halva sträckan.
Men det har jag inte råd med.
Det kostar alldeles för mycket.
Eller är det meningen att hennes barnbidrag och underhöllsstödet ska gå till resor till och från pappa?? Ska hon istället gå utan vinterskor och inte få gå på Minimusikal, simskola mm? Vilket Erik tycker att hon inte behöver göra.
Själv tycker jag att jag betalar ALLT annat för henne.
Kläder, skor, allt annat hon behöver, terminsavgifter, förlorad arbetsinkomst då hon är sjuk, mediciner mm mm. Jag kör henne till och från aktiviteter här hemma. Vilket om vi skulle slå ut det på ett år är långt mer än vad han gör om han står för resorna.
Jag har henne den mesta av tiden. Dygnet runt. Jag gör allt för henne.
Han har henne var 3de helg plus en helg utöver emellanåt.
Nu tänker han inte ha henne alls förrän jag kör.
Han tror att han straffar mej.
Att jag inte kommer kunna göra det jag planerat.
Själv anser jag att han straffar Mille.
För mej gör det ingenting att missa en dans eller Gävlemaran (det är ju oxå dans ifs),
eller vad det nu är. Mille är bara liten en gång. Om jag så inte får dansa på 10 är innan hon klarar sej själv hemma så SO WHAT??
Jag har aldrig sagt och kommer aldrig säga att han inte får ha henne.
Han får ha henne hur många helger han vill. Bara han hämtar och lämnar henne..
För själv finns det ite en chans att jag ska kunna göra det utan att gå back varje månad.
Men man kanske ska skuldsätta sej för att hon ska få träffa sin far.
Hon behöver ju det. Få åka dit, vara med honom. Träffa sina småsystrar, farmor, faster och kusiner. Visst inser jag och förstår det. Men hur i hela friden ska jag göra??
Och sen tillråga på allt säger han till Mille:
Det är mammas fel att jag inte kommer. För hon vägrar köra dej. Så sålänge hon inte gör det så kommer vi inte ses. Jag saknar dej jättemycket..
Nu är jag boven i dramat. Jag den dumma som inte vill köra. Som gör att hon inte får träffa pappa..
Men förlåt mej. Jag tycker inte det.. Gör jag inte tillräckligt som jag gör? Gör jag förlite för mitt barn? Berövar jag hennes umgänge med sin far? Är jag objektiv och inte klarsynt så att jag inte ser att jag gör fel och att jag faktiskt ska ta mitt ansvar och köra halva vägen? 10 mil, 20 framochtillbaka? 200 kr minst per resa..
Jag vet inte. Det enda jag vet för tillfället att jag har en dotter som saknar sin pappa.. Och att jag gör allt jag kan för att göra henne lycklig och glad här hemma i väntan på att han ska hämta henne..
Jag förstår precis hur du tänker och känner. Amandas pappa är precis lika dan, samma saker som han sa till henne får nu mille höra från sin.
SvaraRaderaFy sjutton för dessa pappor som bara gör bort sig inför sina barn och inte förstår att det faktiskt är dom som går miste om denna underbara tid med sina barn.
Stå på dig gumman, du vet vart jag finns ett telefonsamtal bort om du behöver lite stöd och uppmuntran, jag vet att du gör ett super jobb med dina barn och ingen ska komma och säga något annat.
Vi ensamma mammor ska hålla ihop, stor kram Linda.
Tack Linda, det värmer verkligen.
SvaraRaderaMen vet inte om jag verkligen gör rätt.
Jag kanske bara är dum som vägrar köra en meter. Kanske fel av mej att tycka att jag betalar allt annant och att han åtminstone kan stå för bensinpengarna. Nu hindrar jag ju henne från att träffa sin pappa. Fast å andra sidan så tycker jag ju att om han verkligen vill ha henne så skulle han ju komma och hämta henne ändå. Att han någon gång skulle kunna visa lite tacksamhet för vad jag gör för hans dotter och inte hela tiden bråka om allt..
Jag lägger ner allt jag har på att försöka göra henne och de andra barnen lycklig och till någorlunda "rediga" personer trots att de växer upp med en ensam mamma. Vilket jag förstått att folk i allmänhet har uppfattningen om att såna barn är totalt ouppfostrade och odrägliga. Men tycker själv att mina barn är de finaste och underbaraste som finns trots det och inte alls nått endaste odrägliga..
Jag blir bara så himla ledsen för hennes skull. att hon ska behöva sakna så hon gråter och att han inte förstår det..
Som du säger, han missar ju det underbaraste som finns.. Men tyvärr så är det ju inte bara hans förlust. Utan även hennes som inte får krama på sin pappa som hon faktiskt älskar..