Ibland blir jag så trött på mej själv.
För när jag känner att jag är på rätt väg och livet leker så kommer tvivlen.
Det känns som jag ibland inte tillåter mej själv att våga vara lycklig.
Varför är det mycket lättare att stå ut med det man har än att våga kasta sej ut och kanske få nått underbart?
Det är många gånger man kan fråga sej det i livet. I många saker.
Men nu skingrar vi alla oros moln och vågar tro på att det kanske kan bli nått underbart av det här..
Spelar låten som jag nynnade på hela dagen igår. Innan tankarna invaderade..
Inte världens bästa men min sinnesstämmning passade så bra till den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar