Åska

Igår satt jag ensam och JA, jag erkänner rädd i soffan..
Utanför härjade värsta mega åskvädret..
Sist det åskade hade jag de stora barna hemma och då var det lättare att härda ut.. Nu sov Emilia och jag satt här i mörkret och önskade att jag hade haft någon att hålla i handen.. Men det är väl bara att vänja sej.. Att lära sej att härda ut, ensam att försöka sluta nojja mej och se skönheten i det hela i stället.. För visst är det ett vackert skådespel. Åtminstone när det håller sej på avstånd. Fast inte som vissa stunder igår och förra gången då det faktiskt va rakt över huvudet.. HUA, USCHA, BLÄÄÄ!!
Jag hoppas att det dröjer till nästa gång..