Kan ju inte låta bli att berätta att Jake är uttagen som förste gitarrist på årets julkonsert.
Superkul!!!
Ett Stort GRATTIS till honom!!
tisdag 25 oktober 2011
Olycksfågel
Ja, min stackars lilla Mille. Ja, min lilla prinsessa har gjort det igen..
I lördags var vi och åkte skridskor.
Mille har bara gjort det en gång innan men attans vilken kläm hon har fått på det. Och det riktigt strålar om henne när hon är på isen och hon känner att hon har kontroll.
Men jag vet inte riktigt vad hon hittade på när hon skulle av isen innan vi skulle åka hem. Hon liksom trasslade in sej i ställningen hon hade att hålla sej och vips trillade hon baklänges och slog huvudet i sargkanten i hålet där man går av isen. Tur hon hade hjälm. Värre var det för den stackars armen. Det hjälpte inte ens att hon hade armbågsskydd för smällen tog strax ovanför..
Hon skrek och skrek och hon hade sådär ont ni vet när man inte vet vad man ska ta vägen utan man står och hoppar och bara stormgråter.. Jag tog av henne så att jag kunde kolla på armen och det blossade upp ett duktigt stort blåmärke och jag kunde se hur det svullnade.. Inte konstigt att hon skrek..
Hon gick och smågnydde en bra stund.
Slutade inte riktigt förrän vi hade tagit oss till pizzerian och hon och Matilda började lika utanför.
Fast hon kom med jämna mellanrum under kvällen och klagade på att det gjorde ont. Ett tag funderade jag på om det var av.
Men nu är det bra. Bara blåmärket påminner om vad som hänt...
I lördags var vi och åkte skridskor.
Mille har bara gjort det en gång innan men attans vilken kläm hon har fått på det. Och det riktigt strålar om henne när hon är på isen och hon känner att hon har kontroll.
Men jag vet inte riktigt vad hon hittade på när hon skulle av isen innan vi skulle åka hem. Hon liksom trasslade in sej i ställningen hon hade att hålla sej och vips trillade hon baklänges och slog huvudet i sargkanten i hålet där man går av isen. Tur hon hade hjälm. Värre var det för den stackars armen. Det hjälpte inte ens att hon hade armbågsskydd för smällen tog strax ovanför..
Hon skrek och skrek och hon hade sådär ont ni vet när man inte vet vad man ska ta vägen utan man står och hoppar och bara stormgråter.. Jag tog av henne så att jag kunde kolla på armen och det blossade upp ett duktigt stort blåmärke och jag kunde se hur det svullnade.. Inte konstigt att hon skrek..
Hon gick och smågnydde en bra stund.
Slutade inte riktigt förrän vi hade tagit oss till pizzerian och hon och Matilda började lika utanför.
Fast hon kom med jämna mellanrum under kvällen och klagade på att det gjorde ont. Ett tag funderade jag på om det var av.
Men nu är det bra. Bara blåmärket påminner om vad som hänt...
lördag 22 oktober 2011
Stackars Mille
I förgår natt ramlade Mille ur sängen.
Hon brukar alltid ligga i Jacobs säng när han inte är hemma för den är mycket skönare än hennes egen säger hon. Jag har brukat dra ut hans undersäng men den här gången hade jag glömt det.
Åsså givetvis då så händer det.
Smällen var enorm och jag rusar in till henne. Då är hon på väg upp i sängen igen. Hon är halvsovande och gnyr lite grann. Tar sej för kinden. Hon somnar snabbt om igen.
När jag väcker henne har hon helt glömt bort att hon trillade ur sängen men ett megastort blåmärke på hennes kind vittnar om nattens händelser.
Det ser faktiskt ut som att någon har gett henne en redig örfil..
Jag känner mej så skyldig, inte för att ha misshandlat henne utan för att inte ha dragit ut den där sängen med madrass och täcken och kuddar i så hon hade landat mjukt. Men nästa gång hon sover där så lovar jag att den kommer vara utdragen utifallomatt liksom..
Har ju ingen kamera så jag kan ta ett kort på hennes bigga blåmärke, ni får helt enkelt nöja er med ett kort från när vi var i Stockholm i somras..
Bad Mille precis nu kolla inlägget så hon blev nöjd med det. Jag hade dock inte berättat vad jag skrivit om utan mest så hon godkände bilden.
Då säger hon: -Kan du inte ta ett kort på mitt blåmärke och skriva om när jag ramlade ur sängen.
Hon brukar alltid ligga i Jacobs säng när han inte är hemma för den är mycket skönare än hennes egen säger hon. Jag har brukat dra ut hans undersäng men den här gången hade jag glömt det.
Åsså givetvis då så händer det.
Smällen var enorm och jag rusar in till henne. Då är hon på väg upp i sängen igen. Hon är halvsovande och gnyr lite grann. Tar sej för kinden. Hon somnar snabbt om igen.
När jag väcker henne har hon helt glömt bort att hon trillade ur sängen men ett megastort blåmärke på hennes kind vittnar om nattens händelser.
Det ser faktiskt ut som att någon har gett henne en redig örfil..
Jag känner mej så skyldig, inte för att ha misshandlat henne utan för att inte ha dragit ut den där sängen med madrass och täcken och kuddar i så hon hade landat mjukt. Men nästa gång hon sover där så lovar jag att den kommer vara utdragen utifallomatt liksom..
Bad Mille precis nu kolla inlägget så hon blev nöjd med det. Jag hade dock inte berättat vad jag skrivit om utan mest så hon godkände bilden.
Då säger hon: -Kan du inte ta ett kort på mitt blåmärke och skriva om när jag ramlade ur sängen.
fredag 21 oktober 2011
Så tokigt det kan bli!
Igår morse, ringde alarmet på mobilen som vanligt 05.15.
Jag klev upp, duschade, fixade mej i ordning,
sen ringde larmet igen vid 05.55. Dax att väcka Mille. Hon gör sej klar för avfärd.
Jag sätter på datorn en sväng innan vi ger oss iväg och efter en stund slänger jag en blick på klockan på datorn.
Den är 04.53!! Jag tror verkligen inte mina ögon. Kollar igen och rusar sedan in i köket och kollar klockan på mickron. 04.53 den också.
Rusar ut på toa och kollar mina båda armbandsur. Jodå klockan ÄR 04.53.
Alla klockor utom på mobilen som är 06.17.
Då slår det mej. Jag tappade mobilen i golvet och batteriet for iväg.
Jag plockade in det igen utan att kolla upp datum och tid.
Den hade liksom gått tillbaka i tiden till 2000-01-01 kl.00.00.
Det förklarade ju saken.
Mille kröp ner i soffan och somnade om.
Jag lägger mej också i soffan. Med kläder och 2 täcken på mej. Men bara fryser och kan inte alls sova igen..
Ja ja!! Helgalet! Och man kan ju inte låta bli att skratta åt det!
Jag klev upp, duschade, fixade mej i ordning,
sen ringde larmet igen vid 05.55. Dax att väcka Mille. Hon gör sej klar för avfärd.
Jag sätter på datorn en sväng innan vi ger oss iväg och efter en stund slänger jag en blick på klockan på datorn.
Den är 04.53!! Jag tror verkligen inte mina ögon. Kollar igen och rusar sedan in i köket och kollar klockan på mickron. 04.53 den också.
Rusar ut på toa och kollar mina båda armbandsur. Jodå klockan ÄR 04.53.
Alla klockor utom på mobilen som är 06.17.
Då slår det mej. Jag tappade mobilen i golvet och batteriet for iväg.
Jag plockade in det igen utan att kolla upp datum och tid.
Den hade liksom gått tillbaka i tiden till 2000-01-01 kl.00.00.
Det förklarade ju saken.
Mille kröp ner i soffan och somnade om.
Jag lägger mej också i soffan. Med kläder och 2 täcken på mej. Men bara fryser och kan inte alls sova igen..
Ja ja!! Helgalet! Och man kan ju inte låta bli att skratta åt det!
Jag är inte död
Jag lever bara..
Massor.. Så jag har inte haft tid att skriva..
Eller jag har prioriterat annat före att skriva.
Och sedan har jag ingen kamera för tillfället.
Och hur kul blir ett inlägg utan kort??
Men nu idag är jag här en liten snabbis och kollar läget och skriver lite..
Ska försöka ta och kika in oftare.. Det tar ju egentligen inte så jättemassa tid..
Massor.. Så jag har inte haft tid att skriva..
Eller jag har prioriterat annat före att skriva.
Och sedan har jag ingen kamera för tillfället.
Och hur kul blir ett inlägg utan kort??
Men nu idag är jag här en liten snabbis och kollar läget och skriver lite..
Ska försöka ta och kika in oftare.. Det tar ju egentligen inte så jättemassa tid..
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)