Stackars Mille

I förgår natt ramlade Mille ur sängen.
Hon brukar alltid ligga i Jacobs säng när han inte är hemma för den är mycket skönare än hennes egen säger hon. Jag har brukat dra ut hans undersäng men den här gången hade jag glömt det.
Åsså givetvis då så händer det.
Smällen var enorm och jag rusar in till henne. Då är hon på väg upp i sängen igen. Hon är halvsovande och gnyr lite grann. Tar sej för kinden. Hon somnar snabbt om igen.
När jag väcker henne har hon helt glömt bort att hon trillade ur sängen men ett megastort blåmärke på hennes kind vittnar om nattens händelser.
Det ser faktiskt ut som att någon har gett henne en redig örfil..
Jag känner mej så skyldig, inte för att ha misshandlat henne utan för att inte ha dragit ut den där sängen med madrass och täcken och kuddar i så hon hade landat mjukt. Men nästa gång hon sover där så lovar jag att den kommer vara utdragen utifallomatt liksom..

Har ju ingen kamera så jag kan ta ett kort på hennes bigga blåmärke, ni får helt enkelt nöja er med ett kort från när vi var i Stockholm i somras..
Bad Mille precis nu kolla inlägget så hon blev nöjd med det. Jag hade dock inte berättat vad jag skrivit om utan mest så hon godkände bilden.
Då säger hon: -Kan du inte ta ett kort på mitt blåmärke och skriva om när jag ramlade ur sängen.