Det blev att fara snabbt hem efter lunchen ute.
Emilia hade kalas vid fem och det var en del som skulle fixas innan.
Vi hann precis bli klara till de första barnen anlände.
Hon fick så fina presenter. Kläder, pyssel, böcker, hemmakväll-presentkort och mycket mer.
Barnen fick korv till att börja med.
Sedan hade vi Let's Dance-tävling.
Jag var programledare, Julia, Matilda och Jona var jury. Det var nu Jona hade klänning och högklackat, han hette Eva. Julia hade slips, kavaj och hatt och hette Robert.
Barnen tyckte det var kul och dansade så fint.
Utom en! Jag kan inte begripa hur ett barn kan förstöra ett helt kalas.
Han sprang runt, gapade och skrek och slog de andra barnen. Det hjälpte inte vad man sa eller att säga till på skarpen.
Emilia blev så ledsen så att hon gick upp och grät.
Fruktansvärt tråkigt med barn som inte kan visa hänsyn och hyfs.
Efter tävlingen blev det marängsviss.
Alla barnen åt mängder.
Föräldrarna började droppa in och kalaset gick mot sitt slut.
De sista barnen lekte Let's Dance och turades om att tävla och vara jury.
Medan jag röjde undan lite däruppe.
Vi hade lite småbråttom för vi skulle på Tobias studentfest och glashuset skulle va färdig städat till morgonen efter.
Vi lämnade det när alla barn åkt och åkte till Rydénarna.
Så kul! Massa tjöt med trevliga goa släktingar.
Och vi fick träffa Simons blivande fru Rebecka och hennes dotter Mira för första gången. Som vi lekte och busade med lilla goingen.
Det blev en sen kväll eller snarare natt.
Vi var ju tvungna att städa innan vi fick lägga oss.
Men vilken bra och härlig dag vi hade!
Och inte hann jag med att ta ett enda kort. Varken på barnkalaset eller studentfesten.
Knäppa mej!