Igår bestämde vi att en av papporna kör ner till dansen och jag hämtar.
Jag tjatar på Emilia när vi röjer i klädkammaren att hon inte får missa tiden att gå ut. Det gör hon inte!
Sen fortsätter jag och röjer och röjer med Mathilda som är på besök.
Rätt vad det är ringer telefonen!
Då kommer jag på det!
Tjejerna!!
Innan jag hunnit fram till telefon har jag fått på mej ett par fobba, slitet till mej nycklar och mobil. Medan vi rusar ner i trappan pratar jag med dansläraren.
Jag kör något för fort med paniken runt hörnet!
Är där sju minuter efter de ringt.
Fyra tjejer kommer rusande till bilen och bara skrattar!
-Du som ALLTID är fem minuter före! Vi var inte oroliga, bara Vilma, säger de.
Emilia säger:
-Jag började fundera på om vi skulle behöva gå hela vägen, men kom på att jag hade svettbandet på mej. Det är ju bra!
Ja, jo! Visst är det det!
Tur att brudarna redan efter fem minuter gick till dansläraren och bad henne ringa!
Tur att de kunde va inne och vänta de där tolv minutrarna jag kom försent!
Tur att de hade varann.
Men attans vad jag känner mej som en oansvarig förälder och vilket dåligt samvete jag haft hela natten!
Och jag har lovat att ALDRIG någonsin glömma dem igen!
De gav mej tips att både lämna och hämta för då stannar jag kvar, läser en bok eller bloggar. Då går det ju inte glömma dem.
Eller ställa klockan på ringning fem i sju. Då hinner jag ner i tid!
Smarta barn och förvirrad mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar