Vi hade fyra grabbar som sov hos oss.
Trevligt! Massa, prat och skratt fyllde lägenheten.
Och dansen?
Den var magisk. Speciellt på lördagen. Jag tejpade knät och hade ett mindre knäskydd. Vilken skillnad! Inget som var i vägen och hämmade dansen.
Jag svävade fram på golvet, var enda liten rörelse satt och jag kände att äntligen kan jag följa igen!
Vilken lycka!!!
Och jag fick så snälla komplimanger av de som jag dansade med!
Kvällens bästa,
Nu kan jag åka hem,
Du är grym,
Du är ingen prinsessa utan en drottning,
Är du uppvuxen på ett dansgolv....
Ja, de haglade över mej!
Tack snälla fina ni som stod för dem!
Niklas och jag
Janne och jag
Men nu har jag fått ont i ryggen. Inte lite ont utan varje steg jag tar känns som knivar i ländryggen.
Så dans får vila...
Jag kan leva på de där båda kvällarna ett tag till känner jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar