Ambulans

Idag var jag på gymet. 

Tränade i 1,5 timme som jag brukar, allt gick bra. Inga konstigheter alls. 

Inte förrän jag satte mej ner och stretcha så kom det. Som en blixt från klar himmel. 

Hjärtat hoppade till och började slå i baktakt samtidigt som det började skena. 

Eftersom jag haft det förut. Sista gången när jag var på dans, då svimmade jag när jag reste mej och fick åka ambulans. 

Den här gången vågade jag inte ens ställa mej upp, jag hade tunnelseende och var svimfärdig bara jag satt. 

Satt en stund och funderade på hur jag skulle te ut det och ringde sedan jobbet där Hanna svarar. Jag ber henne ringa vår sjuksköterska så att hon kan komma och kolla mej. Men hon var hemma på rast. Fick numret till sköterskan på stället gymet är och det kom två stycken. 

De såg hur hjärtat slog men får inte hjälpa mej. De får tydligen bara hjälpa de boende inte personal. Så knäppt! Det var ju liksom en akutsituation. Men iallafall, de tog sej tid att stanna kvar medan jag ringde 112 och tog mej i en rullstol till deras kontor precis vid huvudingången där jag kunde vänta på ambulansen. 

Hela tiden slår hjärtat i baktakt men när jag blir inrullad i ambulansen. 

Boom! Det slår rätt igen!

Så när jag blir uppkopplad visar EKGt inga förändringar alls!

Dagens kompisar!

De tar med mej in kopplar upp mej, tar prover. Det enda onormala är högt Kalcium och lågt blodtryck. Jag får ligga kvar några timmar och de skickar remiss så jag får komma tillbaka på en massa olika undersökningar. Eftersom det var tredje gången ville de kolla upp det lite mer. 

Det blir alltså att vänta och se..

När jag kom hem fick Emilia ett telefonsamtal från en kompis som ville leka men hon sa i luren:

-Nej, det går inte. Mamma kom precis tillbaka från sjukhuset. Hon åkte ambulans så jag vill vara hemma och ta hand om henne.

Den lilla godingen har legat bredvid mej i soffan hela kvällen. 

Och jag fick en sån fin teckning av henne som hon ritade medan hon satt hemma och var orolig och jag var på akuten. 

Nu är jag trött! Massa trött! Det känns lite som jag blivit överkörd av en ångvält. 

Men hjärtat slår rätt och jag är hemma!

Lycka!