Förlåt

Jag är ingen bra vän just nu. Ingen bra mamma heller.
Jag orkar knappt med mej själv. Än mindre allt annat.
Min stubin är nästintill obefintlig.
Grinig och tjurig. Kort och vresig.
Jag vill verkligen inte vara så.
Förlåt.
Jag hoppas det vänder imorgon.
NattiNatti!

Mys

Igår var jag lat.
Jag pallade bara inte att stå och fixa en massa mysmat på kvällen efter jobbet. Är man inte riktigt på topp så är man inte.
Så jag frågade de tre barn som var hemma vad de ville ha. Ingen ville samma så det blev att köra runt och köpa hämtmat på tre olika ställen. Ja, mamman va ju snäll och delade pizza med Emilia. Så kul att ringa pizzerian och säga att man vill ha en Emiliasspecial och de vet exakt vad det ska va på den. Sen tog vi en låda pommes också för Jakes luktade så gott.
Sen vart det soffhäng för oss brudar. Slutade med att mamman och Emilia somnade under nyheterna och missade vem som åkte ur.
Natten har varit en kamp mot inflammerad visdomstand och axel.
Aj, aj aj!! En olycka kommer sällan ensam sägs det ju. Men nu kan det nästan inte bli värre.
Tycker inte om att gnälla så nu slutar jag med det!
Här blir det barnkalas, handling och filmmys idag. Twilightfilmerna ska gås igenom för på torsdag blir det bio!

Dax att Fånga Dagen!!

Under fasaden

Vad det kan vända fort..
Eller egentligen tror jag att det kommit smygande.
Flera nätter utan ordentlig sömn, ofantlig trötthet, inflammation i en axel, huvudvärk, känslan av att vara värdelös och oattraktiv, en stor orkeslöshet och otillräcklighet har väl bidragit med sin del..
Idag vill jag inte gå upp ur sängen, idag vill jag bara dra något gammalt över mej och bara gråta.
Jag vill inte gå till jobbet, jag vill inte göra alla måsten, jag vill inte vara glad och trevlig.
Men jag kommer göra det ändå. Gå upp, klistra på mej trevliga, käcka leendet och utåt sett kommer allt vara som vanligt. Men inuti är jag bara ett stort vrak.
Kanske det kommer skina igenom, kanske kommer tålamodet inte vara som det brukar, kanske kommer jag gnälla och svara dej lite kort, förlåt mej isåfall. Det är inte min mening alls.
Jag mår bara piss under min lilla fasad.

Taxi

Det skrattas, det tjötas och det sägs "allvarligt" i var och varannan mening.
"Men allvarligt hur många tänder har du tappat?"
"Vilken bokstav är ni på?"
"Det bruna fläckarna är äpplets blåmärke"
"Jo, allvarligt det ÄR så"
Och jag älskar det!
Underbara härliga 7-åriga tjejer som fyller baksätet på min bil.

Felicia, Emilia och Agnes

Inte är det jobbigt att agera taxi åt dessa mysiga brudar till dansen heller..
Deras sprudlande livsglädje fyller en med energi. Deras härliga diskussioner får leendet att bli allt bredare. Jag sitter nästan och småskrattar för mej själv innan vi är framme.
Nästan så jag inte vill släppa av dem utan fortsätta och köra runt med dem för att få behålla den positiva atmosfären en stund till.
Längtar redan till nästa onsdag då det är dags igen!

Pappa 70

Ojojoj, vad vi åt!
Vi hade så trevligt på Kina-krogen och alla åt sej proppmätta.
Att sedan åka till mamma och pappa och äta tårta var nästan omöjligt trodde vi. Men det gick ju det med.
Nu väger jag säkert flera kilo mer än i lördags.
Blir att hålla igen de närmsta veckorna...

Paket öppning, Nicolina, pappa och Viktor

Marcus, Jennie, mamma och Veronica

Tok-Jona

Julia, Jake och Nicolina

Viktor

Marcus och Alexander

Jennie, Tomas och Mathilda

Emilia

Veronica och Helena

Mathilda

Revange

Julia och jag har börjat kolla alla avsnitt av Revange.
I lördags låg vi i hennes säng och körde tre på rad.
Mysigt värre..

Familjeråd

Och hela underbara ligan hemma!
Vilken underbar fredagskväll!
Jag bara älskar det, när vi sitter och äter tillsammans och pratar om veckan som varit och planerar de viktiga som händer de närmast veckorna.
Och denna gången hade vi extra kul när det var morfars födelsedagspresenter som skulle kluras ut och bestämmas. Vi fick te att riktigt bra tyckte vi allt!