Lite soffmys

Igår kväll var det bara Jona och jag hemma. 

Julia var och dansade och Emilia på barnkalas. 

Vi hade städat och putsat fönster och bytt gardiner på dagen. Så när vi satt framför TVn bestämde vi oss för att vi faktiskt kunde vara värda lite chokladglass. Fast det blev inte så lite..

Tog vara på solen

I tisdags tog vi vara på solen. 

Vi bestämde redan på måndagskvällen med Selma och Amanda att vi skulle hämta dem när skolan slutade och åka till stora lekplatsen. 

Åh, så härligt det var!

Jag satt i min brassestol mitt i solen och läste en bok medan tjejerna lekte och kollade på djuren. 

En massa fika gick det åt också. Köttbullemackor, mackor, körsbärstomater, bullar och kex..

Sista timmen kom Linda och Mathilda och gjorde oss sällskap. 

Utemys

När Emilia kom hem från skolan åkte vi ner på bibblan och lånade lite nya böcker.
Vi handlade lite och kom på att vi va sugna på glass, det åkte ner en låda med isglassar i kundvagnen.
När vi kom hem åkte filt, varsin bok, glass och vindruvor ut på gräsmattan.
Riktigt, riktigt mysigt att sitta i solen och njuta en stund.

Skvalpar

Igår när jag tagit av lindan runt knät tänkte jag att jag skulle våga mej på att göra lite knäböj. Jag satt och böjde knät helt enkelt.
När jag gjorde den första skvalpade det till. Tyckte det lät konstigt så jag satte igång och böjde några lite snabbare gånger och vad det lät! Som värsta forsen i knät.
Lite coolt tyckte jag nog allt att det var och bestämde mej för att filma det hela. Tog tagning efter tagning men skvalpandet ville inte riktigt vara med på film till min stora besvikelse.
Det gjorde inte ont i knät när jag böjde på det, men attans vad ont det gjorde efteråt och halva natten.
Inget mer skvalpande för mej de närmsta dagarna kan jag ju säga.
Eller kanske. Om någon skulle envisas med att vilja höra det för som sagt, det låter lite coolt...

Så var det dax

För operation.
Klockan ringde redan kvart över fem för att jag skulle hinna upp och ta mina tabletter i tid. Sen duschning med den läskiga operationstvålen som gjorde håret till svinto..

Jag var duktigt nervös när syrran kom för att köra mej till sjukhuset.
Och det var alldeles öde och tomt uppe på ortopedmottagningen när jag kom in där. Men efter en stund kom en äldre trevlig man Lars och frågade vem jag var. Jag var rätt person så han stack iväg och hämtade en penna och skrev ok på mitt vänsterben.

Sen var det dax att ta sej ner till operation. Klä på sej patientskjorta och långa vita strumpor.
Nervös till tusen. Fick en säng. De kollade lite uppgifter och sen vänta. Ännu mer nervös.
Rullades in på förberedelserummet. Nu såg jag tillochmed skräckslagen ut. För Linda min sjuksköterska undra hur det var.
Jag berättade om min rädsla och de tog det väldigt lugnt med allt. Utan jag visste ordet av hade hon satt en nål i armen medan hon pratade om nått helt annat.
Men jag var inte övertygad alls. Den där ryggbedövningen var skrämmande till tusen så de fick hämta narkosläkaren Jacob.
Han förklarade precis hur det gick till, men usch och fy! Jag ville inte..
Tillslut kom vi överens om att jag skulle få lugnande. Så mycket jag ville under hela operationen och även under tiden de la bedövningen.
Närjag lullade bort i en massa svammel sa Jacob att det skulle bli kallt på ryggen. Vadå kallt? Och sen skulle det sticka till. Vadå sticka till? Men jag kände när benen blev cementklumpar och inte gick att styra längre.
Var dock inte alls övertygad om att jag inte skulle känna när de började skära så jag var stel som en pinne och livrädd när de förberedde allt inne på operationssalen. Men Linda var där och såg min skräck. Lite lugnade och sen när doktor Lars kom var jag helt med på att titta på TVn och se vad som hände.

Coolt!
Mitt knä såg ut som en 30 årings! Ja, förutom skadan då. Det låg lite blod och andra rester i det som de sköljde bort. Menisken hade en liten blödning och var lite lite lös i kanten.
Lars kunde inte riktigt fatta vad som var fel. För MR visade ju inga skador på den sidan jag har ont. Men så följde han främre korsbandet. Det såg fint ut.
Eller vänta. Kolla här! Sa han. Åsså drog han i det. Det sitter ju inte fast som det ska. De drog ut instrumenten från knät och började dra och slita i benet. Instabilt.
Sen in med kameran igen och dra och slita. Ja, kolla! Det sitter ju knappt fast.
Han förklarade det som att korsbandet sitter fast med ca 6000 gummiband. Hos mej finns bara 1000 kvar.
Jahapp.. Vad innebär det nu då? Jag kan börja gå och fortsätta träna. Knät kommer vara instabilt.. Det kan växa ihop. Och det kommer ta två år innan det är helt bra igen..

Är lite smått besviken, trodde de skulle kunna gå in och fixa till felet så det verkligen blev bra nu direkt. Istället har jag ett instabilt knä som kanske aldrig riktigt bli stabilt igen. Hur ska det gå med dansen då? Och jobbet som också kräver böjningar och vridningar..
Nu är det alltså träning som gäller. Massa träning. Blir att ringa sjukgymnasten på måndag.

Jag låg på uppvaket till strax innan ett. Trött, yr och illamående men när bedövningen släppt och jag varit uppe på toa kände jag att jag hellre ligger hemma i lugn och ro än är kvar där så jag pallrade mej upp, ringde syrran och åkte hem.
Väl hemma låg jag i dvala hela eftermiddagen och kvällen. Pratade lite i telefon med goa vänner som ringde och kollade hur det var med mej. Men jag var nog tyvärr lite småtråkig tror jag.

Fick mej ett gott skratt när jag skulle lägga mej och jag kom på vilka trosor jag hade tagit på mej på morgonen. Jag tänkte nog inte riktigt klart tror jag. De som stod bakom mej när ryggbedövningen lades måste ha fått sej ett gott skratt för i rumpan stod det:

En Stor Dag

För tre små tjejer...
Jake skriver och spelar in ett album som slut projekt i skolan..
I en av låtarna behövde han några småtjejer och vilka passade inte bättre än Emilia, Selma och Amanda..
Och så duktiga de var!

Jake visar lite och går igenom första stämman

Amanda och Emilia satte sina tre stämmor och inspelningar ganska snabbt. De körde en i taget, lärde sej och spelade in..

Emilia

Amanda

Selma gav nästan upp i början. Det var nog lite dumt att börja med den svåraste stämman.

Selma

Men Jake lyckades på något sätt att få tillbaka hennes självförtroende och hon satte de båda lite lättare stämmorna snabbt och lätt. När den svårare fått sjunka in tillsammans med lite grillad korv och potatismos så satt den med!

Duktiga tjejer!

Vi som inte fick sjunga hade en hel datasal att roa oss i

Tjejerna varvade sången med fika

Fast Jona den gamen trodde han kunde sno alla chokladbollarna och vräka i sej dem själv...

Min utsikt när jag grillade korv

Det lät hur bra som helst när Jake hade mixat ihop det..

Jake mixar

Albumet kommer vara klart 21 maj. Då kommer jag berätta vart du kan lyssna på det..

När allt var inspelat passade brudarna på att busa lite..

Lite torka

Har haft lite bloggtorka de senaste dagarna.
Jag lever alltså fortfarande, men man vet aldrig hur det blir med det efter imorgon.
Då ska jag opereras. Är nervös till tusen. Men samtidigt ska det bli såååå skönt att bli av med smärtan.
Har fixat iordning det mesta. Är bara duschen som väntar.
Undra om jag överhuvudtaget kommer kunna somna inatt..
Ska göra ett inlägg om småtjejernas dag i studion. Sen får vi se när jag återkommer...