lördag 18 augusti 2012
Älskar
Min brors vackra ö!
Vi fick sova där efter vårt Lisebergsbesök.
Det var längesen jag sov så gott, måste ha varit den friska halvsluten i kombination med Viktors säng.
Jag sov som en sten till 11.10. Hörde inte när de andra gick upp utan bara sov och sov!
Vi trodde vi skulle få en dag vid stranden och bada i havet men det regnade så det blev Monopolspel och jo, solen tittade fram så vi kunde både fika och grilla på balkongen.
Vi fick sova där efter vårt Lisebergsbesök.
Det var längesen jag sov så gott, måste ha varit den friska halvsluten i kombination med Viktors säng.
Jag sov som en sten till 11.10. Hörde inte när de andra gick upp utan bara sov och sov!
Vi trodde vi skulle få en dag vid stranden och bada i havet men det regnade så det blev Monopolspel och jo, solen tittade fram så vi kunde både fika och grilla på balkongen.
Mille och Nicolina
Julia, Jona och Jake
Marcus agerar bank och mäklare
Lille Ludde sover
Fina utsikten
Hela gänget samlat för fika
Aj, mitt huvud. Nicolina råkade slänga Jona i väggen
Mille leker med mammas mobil
Deras vackra hus
Som klättrar uppför berget..
Soooool!!
Mille blev nyfiken och ville kolla på ambulanshelikoptern som kom och landade strax bortanför huset.
På nära håll..
Marcus grillar
Jake leker med Ludde
Mille busar
Mmmmm, gott!
Så lyfte den
Hejdå! För den här gången!
Jag älskar denna ö! Speciellt efter mitt besök på Systemet då jag fick visa leg.
Hon slog in en cider, tittade på mej och så håll hon på tills allt var inslaget.
När jag höll på att slå inmin kod sa hon:
-Kan jag få se ditt leg?
Jag log lite och sträckte fram det.
-Jo, jag var osäker. Trodde väl inte du var under 20 men så.. Man vet ju aldrig.
-Nä, min äldste son är 18.
-Då få ju han följa med om 2 år.
-Ja, vi kommer tillbaka då så kan du ta leg på mej och inte på honom.
-Det hade ju varit kul.
Han som stod bakom sa:
-Ja, mitt vill du inte se.. Men min fru fick minsann visa när hon var 38.
Han såg så stolt ut så jag kunde inte låta bli att säga:
-Jag är 40.
-ÅH! Då slog du henne!
fredag 17 augusti 2012
Härlig dag
Våran dag på Liseberg blev en härlig dag!
Ja, ända felet var väl det otroligt fina vädret som gjorde att typ ALLA hade bestämt sej för att vara just där då.
Köerna var megalåååååånga..
Stackars Mille var bara 3 cm från att få åka Balder.. Nästa år..
Ja, ända felet var väl det otroligt fina vädret som gjorde att typ ALLA hade bestämt sej för att vara just där då.
Köerna var megalåååååånga..
Stackars Mille var bara 3 cm från att få åka Balder.. Nästa år..
Kö till Lisebergsbanan
Gröna kaniner
Spännande att sitta och titta på Atmosfear medan man väntar på Kaninresan
Liten båttur. Må-illa-varning på den här..
Mer köande
Spanar på de som åker
Lägg ner mobilen vi är snart uppe! LÄGG NER MOBILEN SA JAG!!
Mille lite arg på mamma som vill knäppa kort i Lisebergsbanan.
Jag fick snällt lägga ner den.
Mellis
Dead woman walking!
Så här såg jag ut, fast ännu värre. Det här är ju precis när man går ner
och man inte sett alla som kommer ner än.. Hua! Hemska upplevelse!!
Rosa kaninöron..
Matdax
Alla barna åker Kolorado
Alla utom Sven hade Converse. Fick ju bara lov att knäppa kort på oss...
tisdag 14 augusti 2012
Busdans
Härliga underbara busdans med Julia.
När vi dansar kan vi liksom inte låta bli att tjöta.
Härma killar som vi dansar med.
Rocka loss och bara fula oss.
Massa kul har vi och bara skrattar..
Underbara ungen min!
När vi dansar kan vi liksom inte låta bli att tjöta.
Härma killar som vi dansar med.
Rocka loss och bara fula oss.
Massa kul har vi och bara skrattar..
Underbara ungen min!
Rätt var det är när vi dansar kan Julia säga:
-Han där skulle jag vilja dansa med!
Och det bästa är ju då att om man dansar med mamma så kan man liksom bara lämna mamma där och kuta och bjuda upp killen istället.
En mammas lott i livet, att bli övergiven mitt i en dans för en snygg, duktig kille.
Och jo, jag kan förstå henne! Hade gjort detsamma om jag var i hennes kläder..
Här dansar vi på Liseberg till Date.
När vi dansar runt i pausen säger jag till Julia och nickar lite åt en killes håll:
-Undra om det inte var han jag tänkte jag skulle dansa med. Men då hade han ju randig tröja inte svart linne.
Så när vi kommer upp bredvid honom kan jag ju inte låta bli att fråga om han hade en randig tröja innan.
-Jo, det hade jag,men bytte.
-Vilken tur att jag såg dej nu annars hade jag ju letat ihjäl mej efter den randiga tröjan.
Jag tjötade lite till med honom och sedan dansar vi vidare, Julia och jag.
Julia tycker att jag var oerhört pinsam och jag kan inte annat än att hålla med.
MEN!! Det gjorde att han kom och bjöd upp senare. Och attans vilken kille!
Jag snodde honom resten av kvällen vi var kvar..
Mmmmm, nu är frågan bara hur jag i hela friden ska hitta honom igen...
Men det lär tiden utvisa...
I provrummet
Förra onsdagen var jag och brudarna och shoppade lite.
Eller lite och lite.
Ganska mycket blev det.
Emilia tyckte att det var dunderkul att få gå till provrummet och prova massa nya kläder inför skolstarten.
Eller lite och lite.
Ganska mycket blev det.
Emilia tyckte att det var dunderkul att få gå till provrummet och prova massa nya kläder inför skolstarten.
Kavajen på..
Och av.. Snyggt både ock..
Tack snälla goa mamma för de fina kläderna!!
Se
Ibland kan jag komma på mej själv med att bara rusa fram, utan att stanna upp och se mej omkring.
Hela veckan liksom bara rusar förbi utan att man inte riktigt tagit vara på den.
Den har bara rullat på..
Jag kan behöva öppna mina ögon och se. Se det lilla i vardagen och ta vara på det.
En snigels gång över vägen.
En blomstrande äng.
Ett barns lek i affären.
En gammal mans försyn om sin fru.
Det finns så mycket underbart i livet som man kan missa bara för att man rusar fram och inte är helt närvarande just precis där man är..
En kväll när jag gick hem från jobbet slog detta mej, inte särskilt hårt men ändå tillräckligt för att jag resten av vägen hem skulle gå och förundras över hur mycket fint det faktiskt finns i min lilla stad och som jag inte helt varit medveten om innan..
Här kommer lite kort från min promenad i den ljumma skymningen.
Hela veckan liksom bara rusar förbi utan att man inte riktigt tagit vara på den.
Den har bara rullat på..
Jag kan behöva öppna mina ögon och se. Se det lilla i vardagen och ta vara på det.
En snigels gång över vägen.
En blomstrande äng.
Ett barns lek i affären.
En gammal mans försyn om sin fru.
Det finns så mycket underbart i livet som man kan missa bara för att man rusar fram och inte är helt närvarande just precis där man är..
En kväll när jag gick hem från jobbet slog detta mej, inte särskilt hårt men ändå tillräckligt för att jag resten av vägen hem skulle gå och förundras över hur mycket fint det faktiskt finns i min lilla stad och som jag inte helt varit medveten om innan..
Här kommer lite kort från min promenad i den ljumma skymningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
