Se

Ibland kan jag komma på mej själv med att bara rusa fram, utan att stanna upp och se mej omkring.
Hela veckan liksom bara rusar förbi utan att man inte riktigt tagit vara på den.
Den har bara rullat på..
Jag kan behöva öppna mina ögon och se. Se det lilla i vardagen och ta vara på det.
En snigels gång över vägen.
En blomstrande äng.
Ett barns lek i affären.
En gammal mans försyn om sin fru.
Det finns så mycket underbart i livet som man kan missa bara för att man rusar fram och inte är helt närvarande just precis där man är..

En kväll när jag gick hem från jobbet slog detta mej, inte särskilt hårt men ändå tillräckligt för att jag resten av vägen hem skulle gå och förundras över hur mycket fint det faktiskt finns i min lilla stad och som jag inte helt varit medveten om innan..

Här kommer lite kort från min promenad i den ljumma skymningen.