Vill hoppa

Och skrika!!!

Ibland kommer saknaden sköljande över mej..
Den kommer liksom först som ett stilla droppande.
Tänker lite extra på personen i fråga. Sen blir det mer och mer. Ett stilla strilande.
Och man kan inte låta bli att tänka, undra och fundera. Kika lite extra på fb..
Och sen som imorse bara värsta störtfloden!
Så då kunde jag bara inte låta bli även om jag lovat.
In på mobilen. Leta upp det där bortglömda numret och sen ett litet, pyttelitet mess:
Miss you
Efter en stund kom det:
Miss you to. That's life.
Jag tillbaks:
Mmm, tyvärr..
Bara så inget mer..

Efteråt ville jag bara hoppa jämfota och skrika:
JAG SAKNAR DEJ, JAG SAKNAR DEJ!
Tills jag hade blivit helt slut och hes.

Men det gjorde jag ju inte.
Utan låg bara kvar i sängen och var frustrerad över att livet är som det är..