Underbart..

Som en del av er vet så har jag hittat kärleken!
Inte bara kärleken till mina barn utan en totalt helt underbar karl.
Vi har varit vänner i snart 4 år.

Men så i Malung föll poletten ner i mitt lilla hjärta och huvud framförallt. För hjärtat har allt vetat det längre än huvudet. Det var faktiskt Emilia som fick mej att förstå.
Hon och jag träffade honom på söndagkvällen och de där två lekte en del. Sen blev han uppbjuden och det var dax för mej att gå på söva-Mille-promenad.
Hon hoppae in i vagnen och tittade på mej och sa:
-Mamma är du och Mattias bästa kompisar?
-Äää, ja det är vi nog.
-Mamma älskar du Mattias?
Innan jag hann svara la hon huvudet på sne och såg på mej med kloka ögon, log och sa:
-Det gör du mamma! Du älskar Mattias.
Det var många tankar som for i mitt huvud på den där promenaden. Och ju mer jag tänkte så visste jag att min lilla skrutthöna hade så himla rätt.

Men av olika omständigheter så dröjde det ända till september innan vi träffades på riktigt igen.
Då kom han hem till mej och det blev en massa prat.
Några veckor senare blev vi ett par.

Vi träffas så ofta vi kan. Som längst har det dröjt 4 veckor mellan gångerna.
Det är så mycket som ska klaffa. Mitt jobb, mina barn, hans jobb, hans barn.

Tidigt i onsdags morse kom han hit. Efter sitt jobb. Det var snöigt och dant när han körde men när vi vakna jag och Mille var han här.
Jag jobbade kvällen så vi fick hela förmiddagen ihop.
Mille vägrade gå på dagis så han var snäll och passade henne på eftermiddagen och kvällen.
De kom och fikade på mitt jobb och så var vi ner på Rörstorpsgården och kollade på Värnamos längsta istappar. De åkte pulka och sen mös de i soffhörnet medan jag jobbade klart.
Vid åttatiden var jag hemma och jag hade med mej 2 pizzor. Det var verkligen underbart att bli mött av de där 2 godningarna i köksdörren. De kom utfarande därifrån, Mattias bärandes på Mille.
Han åkte hem dagen efter. Jag skulle ut och fira av en jobbarkompis som gick i pension på kvällen och han behövde hem och fixa lite.
Sen var det inte mening att vi skulle ses förrän nu på torsdag. men i helgen ringer han och säger att han kommer på måndag. En sväng bara. Innan brandkårsövningen.
Men det ändrades till söndagkväll så han kom till jobbet 2 minuter innan jag slutade. Tala om tajming och en alldeles underbar Alla Hjärtans Dag present. Mattias själv! Bättre kunde det ju inte bli.