Dag 01- 10 saker du inte visste om mej

(Eller en del av er vet säkert några eller kanske alla)

1. Jag föddes rödhårig. Och blev kallad "Den rödhåriga lilla skrikhalsen" av min farbror


Trott om du vill men jag har faktiskt också varit liten och söt en gång i tiden..

2. Jag fick astma när jag var 4 år. Blev lite dramatiskt då jag andades i otakt med inhalatorn och blev blå och svimmade, vaknade av att de gav mej en STOR spruta med andrenalin i rumpan.


Fortfarande rätt söt..

3. Jag höll på att drunkna när jag var 11 år på ett scoutläger.
Har fortfarande svårt med att få vatten över huvudet..

4. Jag har spelat fiol.


Inte så söt längre....

5. Blev mobbad i högstadiet för att jag var så ful.

6. Har spelat in 10 barnprogram som sändes i Kålevesionen i Göteborg..
Freddan, det var jag det. Fick t.om skriva autografer när jag var på 5an och shoppade..



7. Är syssling med Martin Lidberg, brottaren och Let´sDance vinnaren? Ja, precis han..

8. Sjöng solo på min student..

9. Jag tycker verkligen inte om leverpastej. Det är nog det absolut värsta jag vet.. Kan inte ens känna lukten. Får rysningar bara jag tänker på det. Blääää..

10. Är så frusen av mej så jag sover med pyjamas, raggsockor och 2 täcken..

Härmapan

Det är jag det..
Rakt av bara. Snor jag det från Mathilda.
Hon hade en sån bra grej på sin blogg tycker jag.

Ibland har jag lite idé torka och tycker att det jag skriver är mest svamel och absolut inget intelligent.
Vet inte om det här kommer bli så intelligent heller för den delen men det blir iallfall inte bara en massa fredagsmys och annat tråk ;)

Därför kommer jag de senaste dagarna att blogga om följande:

Dag 01 – 10 saker du inte visste Om mig
Dag 02 – Mina syskon
Dag 03 – Favorit affär
Dag 04 – Min favorit film
Dag 05 – Någonting jag vill ha mer än nåt annat just nu
Dag 06 – En bild på mig + 10 fakta om mig
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick som jag aldrig glömmer
Dag 09 – Mina favoritskor
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Favorit plats
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan har jag
Dag 14 – Min favorit låt just nu
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kärlek
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritoutfit
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden ska jag
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En ny person i ditt liv
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Vad är kärlek
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Låter spännande va??

Härliga unge..

Emilia duscade idag.
När hon satt där på sin pall i duschen och jag sköljde ut balsamet ur hennes hår började hon sjunga:
-I was made for loving you baby, I was made for loving you.
Jag blev lite förvånade över att hon överhuvudtaget kunde den så jag sa:
-Men..
- Vadå? sa hon och fortsatte..
-Kan du den??
-Men ja... Det är den där Kiss-gruppen som sjunger den.
-Jo, jag vet. Men hur vet du?
-Åh! Vi lyssnar på den Kiss-gruppen nästan varje dag på dagis.

Jaha, okej. Där fick jag för att jag är så gammeldax och lever i villfarelsen att på dagis lyssnar man bara på små söta barnsånger om djur och annat gulligt.
I själva verket rockar de loss till Kiss..


Min rock-brud..
Det blir nog att köpa den där skinnpajen som hon så gärna vill ha..

Här spelas

det DS för fulla muggar.
Emilia har inget eget så hon får låna ett av grabbarna.
Sen kopplar de ihop sej på samma spel och springer omkring med sina gubbar och pratar med varann och vad de nu gör..
Kul har de iallafall med varann och kan hålla på ganska länge..

Stolt moster

Kan inte säga annat att jag är en stolt moster till den här superdunder bruden..

Hon är inte bara en väldigt duktig vollybollsspelare hon är en helskön tjej med ett stort hjärta. Hon är alltid på toppen humör(vilket min syster kommer protestera över) och ja, själklart är hon väl som alla andra tonåringar ibland men i det stora hela menar jag.
Det är alltid lika kul att träffa henne.
Är väl kanske lite jävig när man pussat på henne som liten men så är det

Emilia hävdar bestämt att hon är MIN Mathilda, bara så att vi andra vet.

Kunde ju inte knäppa en massa kort på hela artiklen men ett pyttelitet utdrag fick det bli iallafall..

Mathilda vi håller på dej!

Du är Bäst!

Lycka till!

Och vi ses snart hoppas vi..

Hela artiklen går ju att läsa här: http://www.nutidningen.nu/index.php/sport/96-sporten-fnu/3410-Kaptenens-hjaelpande-hand upptäckte jag..

Vi har en dröm

om en resa.
Till solen.
Jag och alla barnen.

Har alltid sagt att när jag fyller 40 ska jag åka ensam, utan barn..
Men hur skulle jag kunna??
När det är 3 av mina barns absolut högsta dröm att få åka på en utlandsresa till sol och bad. Ska jag lämna de underbara små hemma då? Nää, det går ju inte. Dels skulle jag dö av skuldkänslor och dels skulle jag dö av saknad. Och det vore ju dumt för då hade jag ju vatt dubbeldöd innan jag kom hem.

Så nu är det bestämmt.
Vi far allihop.
När vi sparat ihop pengar.
Många bäckar små sägs det ju så, så får det bli.

Alla mynt som finns i min plånbok varje dag(tyvärr finns det inte varje) läggs i en Pet-flaska. Det gå sakta framåt, men för att skynda på det lite sa jag på skoj att vi hoppar över godis och lägger pengarna i flaskan istället. Det gick inte riktigt hem.. Så vi gjorde en kompromiss. Istället för att som innan, då alla fick 20 kronor var att handla godis för varje lördag de är hos mej så köper vi en gemensam påse för hälften, och lägger resten i burken. Alltså 50 kronor på en gång, inte illa alls.
Sagt och gjort.
Det funkade i lördags. Vi får se hur det går på lördag igen..

Mille hittade nån favorit i skålen


Och Jona med..

Så en vacker dag inte allt för lång bort hoppas vi, så står vi där.
På en solig strand.
En vecka där vi kan få koppla av och bara va med varann..
Låter helt underbart tycker vi..

Fast vi hoppas ju att det blir en sådan vecka i sommar också, fast på ett soligt Öland..
Det får vi inte glömma. Vårat paradis i Sverige. Med vänner, sol, bad, lek och dans!

Tjejmys

I fredags var det bara jag och brudarna hemma.

Jona sov över hos Alle och Jacob stack iväg till Jonas.

Vi kollade på Let`s Dance åt popcorn, ostbågar och chokladglass..
Mmmmmmmmmmmmmmmmys på hög nivå.

Och givetvis mmmmmmmmmmmmmmmums tyckte Mille..
Ja, självklart vi andra oxå..


Julias glass skål..

Svävar fram

Eller kanske inte riktigt, men näst intill.
På min motionscykel alltså..
Nu har jag kommit igång.
Tillochmed de kvällar det har känts jättemotigt och jag varit trött har jag tagit mej i kragen och hoppat upp på cykeln.
Är uppe i ungefär 2 mil på en timme. Känns rätt lagom tycker jag.
Cyklar jag ca 1 mil om dagen borde jag hinna Sverige runt i år.
Och jag ligger efter. Massor. Har bara kommit 95,1 km och är ungefär i Gränna tror jag..
Bara att kämpa på alltså..
Återkommer om hur det går..

Sätter på play

Det känns som att vårat liv har varit lite på paus..
Allt har fått vänta tills vi vetat hur illa det är med Jacobs rygg.
Vad det behövs för behandlig..
I värsta fall hade det kunna bli operation.
Då hade hela sommaren gått åt till rehabilitering. Vi har helt enkelt inte vågat planera för att inte riskera att bli besvikna..
Jacobs övningskörning har vi inte heller tagit tag i. Hur lätt skulle set ha blivit med korsett? Om han nu skulle ha behövt det.

Men... Nu kan vi andas ut och trycka på PLAY..
Han är sne från ländkota 2 till ryggkota 7. En ganska bra bit.
Tack och lov var den bara 29%. Normalt i det onormala och går att leva med.
Han behöver inte ens ha korsett!
Dock har han inte växt färdigt än. Vilket gör att risken finns att det blir värre. Därför ska han röntgas igen i april/maj och sedan gå på kontroller tills han är runt 20 år..
Känns skönt att de inte släpper det..
Och det bästa av allt.
Läkaren säger att det är bra att träna.
Något där han rör hela kroppen som tex:
DANS!!
Gissa om mamman blir lycklig. Jag kan liksom inte låta bli att att säga: Att det har jag ju sagt hela tiden att du ska göra..
Men läkaren tycker att:
Du ska göra nått som du tycker är kul och inte mamma..
Okej då.. Simning gick också bra.. Fast det var han inte heller helt gald åt..
Men jag kommer inte ge upp, och när vi pratade på vägen hem lät han inte helt avigt inställd, fast inte just nu..
Det var en stor sten som föll från mitt hjärta. Har oroat mej massor för det här. Och Jacob såg lika lättad ut som jag kände mej..
Det kändes verkligen som att nu börjar vi. Nu börjar vi leva igen. Går ut ur vårt vakumm och gläds över livet..

Det första vi gör när vi kommer hem är att fråga morfar:
-Får vi låna husvagnen till Öland? För dit ska vi om vi så ska bo i tält..
-Fast, säger Jacob, det är ju så mycket skönare med husvagnen.
Vi lovar morfar att om vi inte kan hitta någon med BE körkort som vill vara snäll att dra vagnen med min bil dit så ska vi köpa tågbiljett hem till morfar så han kan köra dit den åt oss. Och givetvis tillbaks igen när vi ska hem..
Så en liten efterlysning: Känner du någon som ska till Öland som kan tänka sej hjälpa mej att få husvagnen dit? Nån som ändå åker förbi och är villig att köra min bil med husvagnen på släp och några fina härliga barn i den. Hör av er isåfall.

Sen har vi skickat efter blanketter till körkortstillstånd. För nu ska det sättas igång. Jake bakom ratten. Va gött att slippa köra hela tiden i fortsättningen.. Att få sitta bredvid och götta sej..

Idag lever vi! Idag njuter vi! Idag ser vi allt det fina och ler och ler och ler!!
Vi är glada, vi är lyckliga och vi är tacksamma!
Vi är en liten familj som älskar varann och planera hur vi ska spendera våran tid tillsammans..

Lillsessan

har lämnat slottet och åkt till bondgården hos pappa sin..
Det blir alltid så tyst och tomt.
Men jag är glad för hennes skull, att han kom och hämtade henne denna gången.

Själv har jag inte gjort många knop idag.
Legat i soffan och tittat på Morden i Midsomer.
Ätit god mat och lite ostbågar.
Och sen somnade jag en stund..
Borde diska.. Men blev så seg..
Jo, jag MÅSTE ta itu med det, för jag kanske möjligtvis får lite besök på lördag kväll. Och imorgon ska jag till sjukgymnasten och sedan till finaste Lina och Charlie, vilket jag verkligen ser framemot.. Så då hinner jag inte det.
Sen är det JOBB som gäller. Heeeela lååååånga helgen..

Syrran fick komma hem igår.. Hon är inte helt jättepigg men så mycket goare att vara hemma än på sjukan..

Och förresten. Datorn har slutat miffat sej..
Tror att det berodde på mitt nya virusskydds föräldrakontroll. Så jag tog bort den.. Och nu funkar det som det ska igen..

Sjukan

Jag och Mille har barit uppe på sjukan hos syrran. Hon är inte bra än utan ligger fortfarande inne. Värde är bättre men hon lär bli kvar några dagar till.
Jag tyckte en massa synd om henne så jag packade ihop min laptop, hörlurar, laddare och ett stort gäng filmer och åkte till henne med..
Nu har hon iallafall lite att göra och inte bara prata med de äldre damerna på salen..
Men vi hoppas hoppas att PCt ska göra lite bättre värkan snart så hon får tabletter och kan få åka hem istället..

Så nu använder jag Jacobs dator istället..
Och WOW den är ju mycket större än min. Allt ser helt annorlunda ut..
Och på den här kan jag få in bilder.. Det är ju bra!!

Utlovade bilderna

Hjälmen på i den ishala backen..

Mamman var visst oxå med på ett hörn

Hej vad det går..

En liten tur

Efter att ha suttit inne i flera dagar bestämmer jag och Emilia att nu är det dax för att ta sej en liten tur ut i snön.
Det var som att släppa ut en kalv på grönbete.

Har de sett ett Betessläpp någon gång? Om inte rekomenderas det varmt..
När bonden släpper ut korna för första gången på våren.
En helt underbar syn. De blir som tokiga kossorna. Tänk er själva. De har stått där inne i ladugården hela vintern och inte gjort så mycket mer än gått bort och buffat på en annan ko emellanåt. Gått till mjölkgropen 2 ggr per dag och blivit mjölkad.. Och nu släps dörrarna upp!
Du får en hel äng att springa omkring på. Med grönt saftigt gott gräs istället för det nu gamla engelaget du idisslat. Rena himmelriket!!

Så var Emilia idag.. Hon rusade runt i snön.. Åkte lite pulka, grävde i snön med spaden, skulle testa alla saker i lekparken på alla sätt det bara gick, åka nerför och gå uppför rutchkanan..
Själv satt jag på pulkan och solade. Så länge nu solen behagade att vara framme.. Inte särskillt länge. Sen frös jag mest och hjälpte till att gräva fram lite sand..

Och visst känner vi oss piggare. Åtminstone i sinnet..
Nu har vi ätit pannkakor, nyttiga och världens godaste med sylt och glass på.
Musiken är igång. Emilia dansar och jag jag kan inte låta bli att röra mej jag heller där jag sitter på min stol i köket och skriver med ett leende på läpparna..

Hoppas hoppas det där med korten fungerar nu..
För jag tog lite bilder när vi var ute..
Det gjorde den inte.. Men har en liten back up så korten får väl komma själva sen i ett eget inlägg.. När jag fått över dem i Jacobs dator..

Vilken bra start

på det nya året..

Inte nog med allt annat så har Emilia åkt på magsjuka.
Det började med massa ont i magen och illamående..
Och sen racerbajs som heter duga..

Själv har jag också börjat må illa och har ont i magen..
Vi får väl se vad det blir av det.
Kommer vara sjukskriven imorgon också iallafall, för jag är fortfarande en massa trött efter mitt sjukhusbesök..

Sen muppar min dator sej..
När jag försöker lägga till en bild så laggar den upp helt. Igår fick jag lov att låna Julias för att kunna få med en bild. Men idag får jag helt enkelt hoppa över det där med bild..

Hur vill du

ha din kebab???

På tallrik

I rulle

eller

På pizza???

Jake ville ha sin på tallrik

Jona i rulle

och Emilia på pizza.

Jag ville egentligen ha min i sallad men då hade det blivit ALLDELES för mycket mat så jag fick ta den i en liten bit rulle och lite på pizza..

Och det var gött det med..

Sjukhusbesök

Igen..
Men denna gången åkte vi in i bil och det var INTE jag,
utan stackars Jona som blivit buren av lillasyster.
Eller ja, buren och buren. Hennes muskler var visst inte tillräckligt starka för att orka lyfta honom ordentligt så de hamnade i en hög på golvet..
Och Jona den goingen tänkte att han måste skydda lillasysters huvud och sätter sin hand mellan golvet och huvudet.. Och tummen får smällen.. Den svullnade upp och blev blå. Han hade så ont hela dagen igår men jag tyckte att vi kunde avvakta tills idag att åka in. Och idag hade han ännu mer ont så jag ringde och de tyckte att det var bäst att de kollade på den.
Men som tur var så är ledbanden okej och inget bruten.. Bara en ordentligt klämning.. Han kommer väl ha ont i 1-2 veckor men får röra den hur mycket han vill och kan..
Sicken tur!!

Men fick veta att min alldra käraste syster ligger på sjukhus. Hon har lugninflammation och får PC intravenöst.. Jag hoppas hon kryar på sej snabbt..

Blev inte som jag hade tänkt mej..

Eller jo, början gjorde det.
Jag kom ihåg hur man gjorde.
Massa mysiga foxxar..
Och roliga buggar..

Men slutet blev en färd i ambulans till Ryhov.

Jag pratade lite med Tessan efter en dans.
Hon frågade hur det var. Och jag svarade:
-Jättebra, det är hur kul som helst. Själv då?
-Jag får ju dansa!!
-Precis så känner jag också.
Så gick hon och sekunderna efter börjar mitt hjärta göra några snabba extra slag. Sen kändes det som det slog utanför kroppen och jag började se som ett foto som man skuggat i kanten. Tunnelseende. Jag sätter mej.
Annelie dyker upp, sätter sej bredvid och frågar hur det är.
Hon ser också hur mitt hjärta bunkar, hela bröstkorgen hoppar för varje slag.
Jag säger att det svartnar för ögonen.
Hon frågar om hon ska kalla på hjälp.
Jag säger att det känns bäst så.
Hon går och kommer ganska snabbt tillbaks.
Hon och Ulrika tar mej under mina armar och hjälper mej mot garderoben.
Men i trappan ner känner jag att allt blir svart och jag tänker:
Om det är så här det känns att dö så är det inte så farligt.
Men sen är jag framme vid en soffa och min första tanke är barnen. Så jag säger:
-Barnen är ensamma hemma.
Jag får fram min mobil och Annelie ringer Jacob.
Stackars mina underbara barn blir såå oroliga.
Vet inte hur länge jag sedan ligger där.
Jag hörde alla långt borta.
Och tyckte synd om stackars Ulrika som stod och höll mitt huvud för det orkade jag inte hålla uppe själv.
Någon baddade min panna med blöta servetter och gav mej vatten att dricka.
Min vänster arm domnar bort och fingrarna börjar somna. Jag säger det och den är visst alldeles vit. Hela armen hör jag någon säga. Och sen masserar de den och fingrarna..
Sen kom ambulansen och jag lyckas sätta mej upp.
Får följa med dem till ryhov.
Där tar de en massa prover och EKG. Allt bra.
Läkaren bestämmer att jag ska stanna över natten och ligga uppkopplad så de kan se om de hittar något då.
Smsar barnen och säger till dem att proverna ser bra ut och att de ska försöka sova och inte oroa sej och att jag hör av mej på morgonen.
Rätt var det är kommer min ängel in, Annelie och hon har goa Åse med sej. De har kört min bil till sjukhuset och överlämnar nycklarna..
Efter första kollerna på morgonen ser allting fortfarande bra ut. Och de tror att jag kommer få gå hem men vi ska invänta ronden.
Jag får låna en telefon för min mobils batteri höll på att dö. Ringer till de 4 där hemma som är oroliga men har sovit. Jag berättar läget och Jacob blit lättad. Jag lovar att ringa igen när jag vet mer.
Läkaren kommer och säger:
-Jaha, det var du som var ute och dansade för mycket.
-Ää jaa..
-Vid din ålder får man ta det försiktigt med det där.
Jag har kollat igenom pappren och jag tror att du helt enkelt bara var utmattad och hade druckit för dåligt. Så du får åka hem.
Fast först fick jag äta lunch..
Jag ringer barna så fort jag kommer ut.
De blir glada. Morfar har hämtat 3 av dem för att mormor har lagat middag åt dem.
Julia ville hellre va med en kompis som hon hade bestämt tidigare.
Sen börjar min färd hemmåt, efteratt ha ringt Annelie och messat Ann.
När jag kommer innanför dörren hinner jag inte ens klä av mej ytterkläderna förrän Jacob kommer fram och ger mej en kram.. Sen kramas jag med de andra också..
Så härligt att få komma hem till dem! Helt fantastiskt faktiskt.

Detta är så jag kommer ihåg det. Har fått veta att jag stundtals inte var kontaktbar.
Tankarna far.. Vad var det som hände egentligen?? Vad berodde det på? Kommer det hända igen?
Nu är jag TRÖTT.. Ligger i sängen och bara vilar..

Tusen tusen TACK till alla ni som hjälpte mej..
Och för alla gulliga mess och meddelande på FB.
Det värmer att veta att man har så underbara vänner.

Glad..

För imorgon ska jag få åka och dansa. För första gången sedan i september. Ska verkligen bli super kul. Och många favvisar är där. Jag hoppas att jag får dansa med någon av dem. Fast jag är rädd att jag glömt bort hur man gör..
Och jag är faktiskt redan bokad. På första dansen.. :) Det är inte illa det..
Det är grabbarna nedan som spelar tillsammans med Voyage. Nonstop alltså, passar perfekt för jag ska upp och jobba på torsdag morgon och då kan jag åka hem lite tidigare och ändå ha dansat en hel normal danskväll..

Stackars Emilia

Idag var det dax.
För tandläkarbesök och dra ut tand nummer 2.
Förra gången gick inget bra alls. Då tvärvägrade hon att öppna munnen för hon tänkte på hur hemskt det var gången innan då första tanden åkte ur.
Så idag skulle vi börja med att ge henne lugnande.
Vi fick gå in ett vilorum där jag skulle ge henne suppen, som var en liten spruta med gel i. Men hon ville inte alls ha den.
Eftert mycket övertalande så sa hon att hon kunde dricka medicin istället. Och det var hon så duktig att hon gjorde. Botten upp direkt och sen en massa vatten.
Först blev hon helt sprallig.. Hoppade och skuttade och som tur var sprang på toaletten. Sen bara damp hon. Men plockade med handen i luften som om hon ville fånga nått. Hon bara sluddrade när vi undrade vad det var hon gjorde.
Vi bar bort henne till tandläkarrummet och hon grät och sa ajajajajaj hela tiden de de höll på i munnen på henne. Men tanden kom ut och vi fick förklaringen på vad det var hon ville fånga. För hon höll på hela tiden hon fick en chans..
-Damm, det är grönt damm som flyger.
Sen ville hon gå till vagnen. Så Jacob fick springa iväg och hämta den för hon kunde inte stå på benen..
Hon säger också att det gick ju fort att dra ut tanden. Fast egentligen så tog det väl en halvtimme sådär..
Rätt var det är medan vi kollar efter en ny tid till tand nr 3 ställer hon sej upp och gå fram till en dörr.
-Det är damm där, varför är den mycket tjockare här, den är tjockare här. Dörren är tjockare här.. Hon bankar på dörren samtidigt som hon upprepar det.
Vi tar henne därifrån och ut i bilen. Som tur är är Jacob med och kan hålla henne på plats i bilstolen. När vi kommer hem och ska upp till lägenheten vill hon inte bli buren. Hon KAN gå själv! Jacob håller i henne på väg in och jag resten av vägen för när vi släpper henne så ramlar hon omkull..
Sen får hon krypa ner i soffan. Hon provar att ställa sej några gånger men varje gång så trillar hon.
Efter nån timme och lite DVDfilm så undrar hon varför det känns så konstigt i munnen för idag bedövade de ju inte och ändå känns det som de gjorde det. Jag säger att de gjorde de visst men då blir hon lite arg för hon vet visst att de inte alls gjorde det. Medicinen har fått henne att glömma det hemska. Vilken tur..
Men när bedövningen släpper kommer värken. Och min lilla stackars tös gråter och skriker så ont gör det.. Länge, en timme ungefär. Sen får hon lite glass och det känns mycket bättre efteråt.. Nu ligger det en isglass med bara vatten i frysen och väntar ifall det skulle börja göra ont igen.. Vi får väl hoppas på att den inte ska behövas..

Börjar året

med denna fina låt...
Tack Sven för att det var du som fick upp mina ögon för den..

"Varför är det är mycket lättare att stå ut med det man har
Än att våga kasta sej ut och kanske få nått underbart"



Jag kan inte sluta sjunga.
Hade 4 stycken 14 åringar här nyss som stod i hallen och skrattade åt mej för att jag sitter här och sjunger.
Men vad gör det?
Mamman sjunger igen.
Och det är BRA