I lördags var jag och småbarnen på Netto för att köpa det nödvändigaste för vår lilla trevliga lördagskväll.
Godis, ostbågar och skinka.
När vi står vi lösgodiset är även en familj med 2 flickor och en liten killbebis där. Emilia och töserna går på Minimusikalen tillsammans så vi kände igen dem.
Lillgrabben sitter i sitt babyskydd på golvet och mamman och töserna plockar godis. Den ena är toanödig och säger det upprepade gånger till mamman.
Nästa gång jag vänder på mej är de borta vid kassan men tänker inte just då på att bebisen står kvar vid godiset. Det är inte förrän efteratt de gått ut och Emilia nästan snubblar över honom som jag kommer på att de nog glömt honom. Jag kollar ut och ser dem hoppa in i bilen så jag börjar kolla mej runt i affären om det är någon annan han tillhör men det är bara vi, en familj jag känner och en asiatisk kvinna i hela butiken..
Vi går till kassan och jag håller ett öga på den lille och säger till Jona att de glömt honom så nu kan han passa på. Han vill ju så gärna ha en lillebror. Har de lämnat honom så är det ju bara fritt fram liksom.
men så kommer mamman in. Hon ler lite och man ser på henne att hon tycker att det är pinsamt. Hon säger:
-Men där är han ju! Jag trodde pappan hade honom och han att jag hade tagit honom.
Vi säger att vi hade tänkt att ta med honom annars, för han stod ju bara där.
Hon skrattar lite tar honom och skyndar sej ut..
Stackars lille kille, alldeles bort glömd. Men han märkte inget av det utan satt där hela tiden och såg rätt nöjd ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar