Ibland är det liksom bara att gilla läget.
Le och vara glad fast man egentligen tycker att det är lite piss.
Eller ja, i detta fall blev det som borde va trist fruktansvärt kul och gav både Mille och mej massa skratt..
När jag parkerar bilen utanför skolan bokstavligt talat öppnar himlen sej och regnet står som spön i backen. Jag tar paraplyet och ger mej ut men inser ganska snabbt att paraply hjälper inte alls.. Jag blir plaskvåt om skor och byxor.
När jag kommer in till fritids säger jag till Mille:
-Antingen så får vi bli kvar här eller så går vi ut och hoppar i varenda vattenpöl vi ser.
Vi gjorde det sistnämnda.
Å vad vi skratta och vad blöta vi blev!
Mille valde att gå hem och fortsätta hoppa medan jag tog bilen!
När hon kom fram fick vi hälla ut vatten ur stövlarna samtidigt som vi viker oss dubbla av skratt.
Nu duschar hon, för det blev ju en massa sand på hela benen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar