Idag vill jag bara gråta.
Krypa ner under täcket och bara gömma mej för världen och gråta.
Jag vill inte vara stark.
Vill vara liten, vill ha den där famnen, den där tröstande handen som smeker en över håret, rösten som säger:
Det ordnar sej hjärtat.
Men den finns inte.
Jag biter ihop.
Jobbar på.
Skjutsar barn och låter livet rulla på som vanligt utåt sett.
Fast allt är kaos inuti...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar