Men det känns som jag inte orkar längre.
Hur mycket måste man gå igenom egentligen?
När har man fått sin dos av livets smällar?
Räcker liksom inte allt som man redan gått igenom?
Jag vet! Det kunde varit värre!
Men det är värre nog just nu.
Jag är mamma, jag kan inte fly.
Jag måste stå här rak och bestämd och jag måste stötta.
Det konstiga är att jag inte varit arg en enda gång.
Och den huvudsakliga frågan som ringer i huvudet är:
Hur tänkte du nu?
När man egentligen är så intelligent och redig i övrigt. Hur kan man tänka så fel?
Jag vet inte! Har ingen aning!
Men min kärlek till barnet ska få oss att ta oss igenom det här!
Jag tänker inte ge upp även om det känns som jag skulle stupa!
Jag säger som jag sa till ett av syskonen när det var det som satt sej i klistret för någon månad sedan.
Jag älskar dej! Men jag gillar dej inte..
Det är två helt skilda saker.
Min kärlek är gränslös finns ingenting som skulle få mej att sluta älska någon av dem. Genom eld och vatten kommer jag finnas där bredvid dem.
Men, att inte gilla dem är en annan sak. Och egentligen är det ju det de gör då som man inte gillar.
Ja, ni kanske förstår.
Kände att min hjärna blev lite förvirrad just precis nu.
Så lika bra att sluta för den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar