Danshelg

Bilen kör så den ryker.
Musiken dunkar.
Tröttheten börjar ta sej ur kroppen och ersättas av ett alldeles speciellt gung.
Leendet leker på läpparna.
Det där härliga pirret i kroppen smyger sej på.
För varje minut, varje mil närmar vi oss.
Snart, mycket snart kommer kramarna hagla.
Foxarna avlösa varandra.
Jag kan knappt bärga mej.
Så många underbara härliga människor jag ska få spendera de närmaste dagarna med.
Jag ska ladda upp mej med positiv energi, fylla mitt inte med ro.
Jag ska njuta, leva, känna med varje del av min kropp.

Men det finns faktiskt ett litet men.
Jag kommer sakna, fyra små och en lite större.
Ett speciellt leende kommer finnas med i mitt hjärta och lämna efter sej en stilla doft av ljuvlig längtan.
Jag kommer emellanåt känna mej som en hemsk mamma. Som lämnade bort lillan och som åkte utan storan.
Lillan kommer ha fullt upp och få massa kärlek av bästa Anna.
Storan kommer ha många dansmaror framför sej. Både med mamma sin och utan.
Så egentligen är det bara dumt att känna så. Men jag har ibland så svårt att låta bli.
Älskar ju de där små liven så gränslöst mycket.
Men lovar att göra mitt bästa för att njuta fullt ut.

Till dej jag kommer träffa:
Kramar! Mamman vill ha massa Goa kramar. Och foxar såklart!
Till er andra: Ha en alldeles ljuvlig helg ni med!
Lev, njut och le dej genom dagen!!