Puh! Jag som brukar behålla lugnet och det gjorde jag nog fast jag egentligen var svimfärdig och ville bara ut, ut ur den överfulla affären.
Milles provning och att bestämma sej gick rätt smärtfritt.
Milles två par. Jag vet, de ser megastora ut.. Hon brås på sin far. Han har 47 i skor.
Men så kom vi till Jona.
En timme tog det.
Det fanns inga på barnavdelningen som passade och jag kan faktiskt hålla med honom. De var rätt barnsliga allihop. På herr fanns det en del snyggt men vilka herrskor börjar på 39?
Typ inte en enda.. Och hur kul är det med damskor på en 13-årig kille? Nä, det går ju fetbort.
Vi hittade några fodrade sneakers. Men han behövde givetvis storleken emellan.
Vad vi letade och provade. Tillslut lyckades jag fiska fram ett par som satt bra och som faktiskt dög i snygghet också. Jippi!!
Med ett par nya skosnören så blev de helt perfekta.
Jona´s fodrade Puma-dojjor
Men då var mamman trött och började få huvudvärk.
Att kolla på skor till sej själv kändes som att bestiga Mount Everest. Så jag roffade åt mej de stövlar som stod närmast, rätt storlek. Bra! Testa, jodå de satt bra. En tur bort till Julia:
-Va det sånna här du tyckte jag skulle ha?
-Ja!
-Bra! Då tar jag dem!
Det tog mindre än 5 minuter!
Mammans..
Alla nöjda och glada när vi gick ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar