Jag har lovat mej själv att inte klaga. Även om jag inte alls tycker om det. Eller jo. Om jag får sitta inne HELA tiden och titta ut. Då kan jag tycka att det är vackert. Men att behöva gå ut. Det är verkligen hemskt! Ja, fruktansvärt faktiskt.
Kylan som biter ända in i märgen. Det kvittar ju hur mycket man har på sej man fryser ändå.
Bilen är kall men tackochlov behöver jag inte skrapa på morgonen. Ja, om jag nu kommit ihåg att lägga på täcket. Och det lär jag inte glömma i första taget.
Men att behöva gå! Det räcket bara den lilla biten bort till skolan så är lungorna helt igengrodda av kylan. Och jag kan knappt andas även om jag har halsduken uppdragen över hela ansiktet och håller handen med vante på utanpå munnen.
MEN jag ska inte klaga. Jag lovar. Skulle jag dock grymta lite över kylan så vet ni varför.
Den får min kropp att må skit!
Det är därför jag helt ärligt har regn och 5 grader plus hela vintern. Fast det inte är lika vackert och gör många deprimerade. Min kropp mår tusen gånger bättre av det.
Nu sitter jag inne och tycker faktiskt att det ÄR vackert. Men samtidigt finns bävan över att behöva ge mej ut i eftermiddag. Kluvet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar