Ibland är mitt jobb inte alls roligt.
Eller jo, det är det. Eller nej!
Man kan väl säga så att det finns en grym baksida med det. Även om man vet att de är gamla och att de en dag kommer att dö så är det ändå lika jobbigt varje gång att få det där beskedet om att en av de goa tanter eller gubbar som du träffat nästan varje dag inte längre finns..
Man fäster sig vid dem, man rent av älskar dem.. För de underbara allihop på sitt eget lilla vis..
Och ibland händer det för ofta.. Ibland känns det som att alla försvinner på en gång och att man inte riktigt orkar med det..
Jag vet att det inte är något vi kan rå över och livet har sin gång men hjärtat brister lite varje gång..
Nu sitter jag här med tårarna trillande nerför kinderna. En av de där speciella, goa, mysiga somnade stilla in i morse.
Helt naturligt när man är snart 98 år men ändå lika jobbigt för alla dem som stått henne nära..
Jag har känt henne sen jag var liten. Hon hade så stort hjärta. Hon gav så mycket till varenda liten en.
Det var en förmån för mej att få ha henne "hos mej".. Att få vara en av dem som gav igen lite av det hon gett andra..
Vila i frid du fina ängel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar