Skräckslagen

Natten till igår vaknade jag av ett megabrak!
Flög ur sängen och darrande av skräck gick jag ut i hallen.
Kände på ytterdörren. Låst!
Började leta! Vad kan det ha varit?
Efter en stund upptäcker jag att Emilias fönster står på vidgavel.
Men hon sov sött i min säng och kunde omöjligt ha varit uppe och öppnat.
Då kommer frågan:
Vem? Vem befinner sej härinne?
Jag sliter upp dörren till klädkammaren. Ingen där.
Sen toadörren! Ingen där. Men när jag ser toan kommer jag på att jag är nog kissnödig så då fixar jag det när jag ändå är där..
Sen fortsätter jakten
Men tomt. Överallt!
Jag går och lägger mej men darrar fortfarande fast nu även av köld och inte bara skräck. Dörren till mitt sovrum står lite öppen så jag börjar tro att jag är iakttagen. Att någon varit smart och bytt rum till ett jag redan letat i medan jag pinkade.. Jag sträcker ut handen och drar igen den. Då kan ju personen i fråga inte stå och stirra på mej iallafall..
Efter en stund sover jag igen.
Det första jag gör när jag väckt Emilia är att fråga om hon möjligtvis öppnade fönstret igår.
Jodå, det hade stått två killar ute på gården som hon ville prata med.
Problemet var bara att när hon stängde fick hon inte ner det där handtaget igen..
Mysteriet löst och inga främmande människor som gömmer sej för mej.
Pust!!
Jag bad henne att säga till nästa gång hon inte lyckas med fönstret så jag kan hjälpa henne.