Imorse när jag gick upp bestämde jag mej för att nu ska jag ut och hoppa..
Dels har jag massa energi som måste ut och dels kan jag inte sitta och bli en soffpotatis så jag klädde på mej tog mej nerför alla trappor och sen tog jag ett varv runt innergården. Puh! vad jobbigt. Genomsvett och ont i hoppbenet.
Vilade lite i rullstolen den tog jag en liten tur till.
Detta ska jag försöka göra varje dag och en liten bit till i taget.
Jag tog några vändor genom hela lägenheten också.
Men ikväll vet jag inte vad det tog åt mej.
Någon form av hopplöshet och känslor av värdelöshet översköljde mej och jag satt bara och var arg och sur på mej själv och bölade som en ko.. Och det gör jag fortfarande förresten.
Lägenheten känns tom och jag saknar barnen och.....
Men kanske lika bra att jag är ensam, är nog inget trevligt sällskap för någon just nu.
Det blir nog bättre imorgon. Låter ju bra att säga så men jag tror inte särskilt mycket på det själv faktiskt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar