Hitintills har jag inte gnällt, snarare skrattar åt eländet men just nu vill jag bara skrika, gråta och gnälla lite.
Knät värker 24 timmar om dygnet, i stort sett oavbrutet. Jag proppar mej full med värktabletter och visst tar det toppen men långt ifrån allt.
Jag får ont i armar, höft och knä på andra benet av att hoppa fram på kryckor.
Jag kan varken böja knät eller räta ut det ordentligt. Det är låst i en vinkel vilket gör att jag inte kan klä mej helt själv.
Jag blir tokig!! Både på smärtan, att vara hjälplös och att inte kunna ta mej någonstans.
Lägenheten är kaos. Värsta bombnedslaget! Jag mår illa av att se det och blir frustrerad över att inte kunna göra något åt det.
Jag tjatar och kör med mina stackars båda minsta. Speciellt Jona som är hemma och är sjuk.
Jag känner mej hemsk och eländig och känner att smärtan får mitt tålamod att minska...
Om det bara inte hade gjort så hiskeligt ont....
Jaja.. Nu har jag gnällt lite iallafall.
Men inte för att du ska tycka synd om mej utan bara för att jag behövde få ur mej lite.
Du kan väl skicka mej en rolig historia eller nått så jag liksom inte kan låta bli att le och helt enkelt måste sluta tjura.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar