Arg

Grannbarnen hade förra veckan kommit på det otroligt roliga med att ringa på dörren och sedan kuta därifrån. 

De första tre gångerna var det väl helt okej. 

Men när det var uppe i typ 527 gånger så började jag tappa tålamodet. 

Och sista gången det hände (hoppas jag) var precis när Emilia äntligen somnat i fredags och de väcker henne.

Jag sprang nerför trapporna och fick tag i dem. Jag skällde ut dem efter noter och tog med dem till deras mamma. Som knappt brydde sej. Sa bara att det ena barnet minsann inte va hennes. 

När jag gick bort till det barnets mamma blev hon lika arg sim jag. De hade varit på deras dörr också. 

Hennes flickor fick sej en rejäl utskällning och de lovade dyrt och heligt att aldrig göra om det. 

Vi får väl hoppas att de andra blev tillräckligt rädda när jag flög efter dem så att de också slutar.