på det nya året..
Inte nog med allt annat så har Emilia åkt på magsjuka.
Det började med massa ont i magen och illamående..
Och sen racerbajs som heter duga..
Själv har jag också börjat må illa och har ont i magen..
Vi får väl se vad det blir av det.
Kommer vara sjukskriven imorgon också iallafall, för jag är fortfarande en massa trött efter mitt sjukhusbesök..
Sen muppar min dator sej..
När jag försöker lägga till en bild så laggar den upp helt. Igår fick jag lov att låna Julias för att kunna få med en bild. Men idag får jag helt enkelt hoppa över det där med bild..
söndag 9 januari 2011
lördag 8 januari 2011
Hur vill du
ha din kebab???
På tallrik
I rulle
eller
På pizza???
Jake ville ha sin på tallrik
Jona i rulle
och Emilia på pizza.
Jag ville egentligen ha min i sallad men då hade det blivit ALLDELES för mycket mat så jag fick ta den i en liten bit rulle och lite på pizza..
Och det var gött det med..
Sjukhusbesök
Igen..
Men denna gången åkte vi in i bil och det var INTE jag,
utan stackars Jona som blivit buren av lillasyster.
Eller ja, buren och buren. Hennes muskler var visst inte tillräckligt starka för att orka lyfta honom ordentligt så de hamnade i en hög på golvet..
Och Jona den goingen tänkte att han måste skydda lillasysters huvud och sätter sin hand mellan golvet och huvudet.. Och tummen får smällen.. Den svullnade upp och blev blå. Han hade så ont hela dagen igår men jag tyckte att vi kunde avvakta tills idag att åka in. Och idag hade han ännu mer ont så jag ringde och de tyckte att det var bäst att de kollade på den.
Men som tur var så är ledbanden okej och inget bruten.. Bara en ordentligt klämning.. Han kommer väl ha ont i 1-2 veckor men får röra den hur mycket han vill och kan..
Sicken tur!!
Men fick veta att min alldra käraste syster ligger på sjukhus. Hon har lugninflammation och får PC intravenöst.. Jag hoppas hon kryar på sej snabbt..
Men denna gången åkte vi in i bil och det var INTE jag,
utan stackars Jona som blivit buren av lillasyster.
Eller ja, buren och buren. Hennes muskler var visst inte tillräckligt starka för att orka lyfta honom ordentligt så de hamnade i en hög på golvet..
Och Jona den goingen tänkte att han måste skydda lillasysters huvud och sätter sin hand mellan golvet och huvudet.. Och tummen får smällen.. Den svullnade upp och blev blå. Han hade så ont hela dagen igår men jag tyckte att vi kunde avvakta tills idag att åka in. Och idag hade han ännu mer ont så jag ringde och de tyckte att det var bäst att de kollade på den.
Men som tur var så är ledbanden okej och inget bruten.. Bara en ordentligt klämning.. Han kommer väl ha ont i 1-2 veckor men får röra den hur mycket han vill och kan..
Sicken tur!!
Men fick veta att min alldra käraste syster ligger på sjukhus. Hon har lugninflammation och får PC intravenöst.. Jag hoppas hon kryar på sej snabbt..
torsdag 6 januari 2011
Blev inte som jag hade tänkt mej..
Eller jo, början gjorde det.
Jag kom ihåg hur man gjorde.
Massa mysiga foxxar..
Och roliga buggar..
Men slutet blev en färd i ambulans till Ryhov.
Jag pratade lite med Tessan efter en dans.
Hon frågade hur det var. Och jag svarade:
-Jättebra, det är hur kul som helst. Själv då?
-Jag får ju dansa!!
-Precis så känner jag också.
Så gick hon och sekunderna efter börjar mitt hjärta göra några snabba extra slag. Sen kändes det som det slog utanför kroppen och jag började se som ett foto som man skuggat i kanten. Tunnelseende. Jag sätter mej.
Annelie dyker upp, sätter sej bredvid och frågar hur det är.
Hon ser också hur mitt hjärta bunkar, hela bröstkorgen hoppar för varje slag.
Jag säger att det svartnar för ögonen.
Hon frågar om hon ska kalla på hjälp.
Jag säger att det känns bäst så.
Hon går och kommer ganska snabbt tillbaks.
Hon och Ulrika tar mej under mina armar och hjälper mej mot garderoben.
Men i trappan ner känner jag att allt blir svart och jag tänker:
Om det är så här det känns att dö så är det inte så farligt.
Men sen är jag framme vid en soffa och min första tanke är barnen. Så jag säger:
-Barnen är ensamma hemma.
Jag får fram min mobil och Annelie ringer Jacob.
Stackars mina underbara barn blir såå oroliga.
Vet inte hur länge jag sedan ligger där.
Jag hörde alla långt borta.
Och tyckte synd om stackars Ulrika som stod och höll mitt huvud för det orkade jag inte hålla uppe själv.
Någon baddade min panna med blöta servetter och gav mej vatten att dricka.
Min vänster arm domnar bort och fingrarna börjar somna. Jag säger det och den är visst alldeles vit. Hela armen hör jag någon säga. Och sen masserar de den och fingrarna..
Sen kom ambulansen och jag lyckas sätta mej upp.
Får följa med dem till ryhov.
Där tar de en massa prover och EKG. Allt bra.
Läkaren bestämmer att jag ska stanna över natten och ligga uppkopplad så de kan se om de hittar något då.
Smsar barnen och säger till dem att proverna ser bra ut och att de ska försöka sova och inte oroa sej och att jag hör av mej på morgonen.
Rätt var det är kommer min ängel in, Annelie och hon har goa Åse med sej. De har kört min bil till sjukhuset och överlämnar nycklarna..
Efter första kollerna på morgonen ser allting fortfarande bra ut. Och de tror att jag kommer få gå hem men vi ska invänta ronden.
Jag får låna en telefon för min mobils batteri höll på att dö. Ringer till de 4 där hemma som är oroliga men har sovit. Jag berättar läget och Jacob blit lättad. Jag lovar att ringa igen när jag vet mer.
Läkaren kommer och säger:
-Jaha, det var du som var ute och dansade för mycket.
-Ää jaa..
-Vid din ålder får man ta det försiktigt med det där.
Jag har kollat igenom pappren och jag tror att du helt enkelt bara var utmattad och hade druckit för dåligt. Så du får åka hem.
Fast först fick jag äta lunch..
Jag ringer barna så fort jag kommer ut.
De blir glada. Morfar har hämtat 3 av dem för att mormor har lagat middag åt dem.
Julia ville hellre va med en kompis som hon hade bestämt tidigare.
Sen börjar min färd hemmåt, efteratt ha ringt Annelie och messat Ann.
När jag kommer innanför dörren hinner jag inte ens klä av mej ytterkläderna förrän Jacob kommer fram och ger mej en kram.. Sen kramas jag med de andra också..
Så härligt att få komma hem till dem! Helt fantastiskt faktiskt.
Detta är så jag kommer ihåg det. Har fått veta att jag stundtals inte var kontaktbar.
Tankarna far.. Vad var det som hände egentligen?? Vad berodde det på? Kommer det hända igen?
Nu är jag TRÖTT.. Ligger i sängen och bara vilar..
Tusen tusen TACK till alla ni som hjälpte mej..
Och för alla gulliga mess och meddelande på FB.
Det värmer att veta att man har så underbara vänner.
Jag kom ihåg hur man gjorde.
Massa mysiga foxxar..
Och roliga buggar..
Men slutet blev en färd i ambulans till Ryhov.
Jag pratade lite med Tessan efter en dans.
Hon frågade hur det var. Och jag svarade:
-Jättebra, det är hur kul som helst. Själv då?
-Jag får ju dansa!!
-Precis så känner jag också.
Så gick hon och sekunderna efter börjar mitt hjärta göra några snabba extra slag. Sen kändes det som det slog utanför kroppen och jag började se som ett foto som man skuggat i kanten. Tunnelseende. Jag sätter mej.
Annelie dyker upp, sätter sej bredvid och frågar hur det är.
Hon ser också hur mitt hjärta bunkar, hela bröstkorgen hoppar för varje slag.
Jag säger att det svartnar för ögonen.
Hon frågar om hon ska kalla på hjälp.
Jag säger att det känns bäst så.
Hon går och kommer ganska snabbt tillbaks.
Hon och Ulrika tar mej under mina armar och hjälper mej mot garderoben.
Men i trappan ner känner jag att allt blir svart och jag tänker:
Om det är så här det känns att dö så är det inte så farligt.
Men sen är jag framme vid en soffa och min första tanke är barnen. Så jag säger:
-Barnen är ensamma hemma.
Jag får fram min mobil och Annelie ringer Jacob.
Stackars mina underbara barn blir såå oroliga.
Vet inte hur länge jag sedan ligger där.
Jag hörde alla långt borta.
Och tyckte synd om stackars Ulrika som stod och höll mitt huvud för det orkade jag inte hålla uppe själv.
Någon baddade min panna med blöta servetter och gav mej vatten att dricka.
Min vänster arm domnar bort och fingrarna börjar somna. Jag säger det och den är visst alldeles vit. Hela armen hör jag någon säga. Och sen masserar de den och fingrarna..
Sen kom ambulansen och jag lyckas sätta mej upp.
Får följa med dem till ryhov.
Där tar de en massa prover och EKG. Allt bra.
Läkaren bestämmer att jag ska stanna över natten och ligga uppkopplad så de kan se om de hittar något då.
Smsar barnen och säger till dem att proverna ser bra ut och att de ska försöka sova och inte oroa sej och att jag hör av mej på morgonen.
Rätt var det är kommer min ängel in, Annelie och hon har goa Åse med sej. De har kört min bil till sjukhuset och överlämnar nycklarna..
Efter första kollerna på morgonen ser allting fortfarande bra ut. Och de tror att jag kommer få gå hem men vi ska invänta ronden.
Jag får låna en telefon för min mobils batteri höll på att dö. Ringer till de 4 där hemma som är oroliga men har sovit. Jag berättar läget och Jacob blit lättad. Jag lovar att ringa igen när jag vet mer.
Läkaren kommer och säger:
-Jaha, det var du som var ute och dansade för mycket.
-Ää jaa..
-Vid din ålder får man ta det försiktigt med det där.
Jag har kollat igenom pappren och jag tror att du helt enkelt bara var utmattad och hade druckit för dåligt. Så du får åka hem.
Fast först fick jag äta lunch..
Jag ringer barna så fort jag kommer ut.
De blir glada. Morfar har hämtat 3 av dem för att mormor har lagat middag åt dem.
Julia ville hellre va med en kompis som hon hade bestämt tidigare.
Sen börjar min färd hemmåt, efteratt ha ringt Annelie och messat Ann.
När jag kommer innanför dörren hinner jag inte ens klä av mej ytterkläderna förrän Jacob kommer fram och ger mej en kram.. Sen kramas jag med de andra också..
Så härligt att få komma hem till dem! Helt fantastiskt faktiskt.
Detta är så jag kommer ihåg det. Har fått veta att jag stundtals inte var kontaktbar.
Tankarna far.. Vad var det som hände egentligen?? Vad berodde det på? Kommer det hända igen?
Nu är jag TRÖTT.. Ligger i sängen och bara vilar..
Tusen tusen TACK till alla ni som hjälpte mej..
Och för alla gulliga mess och meddelande på FB.
Det värmer att veta att man har så underbara vänner.
tisdag 4 januari 2011
Glad..
För imorgon ska jag få åka och dansa. För första gången sedan i september. Ska verkligen bli super kul. Och många favvisar är där. Jag hoppas att jag får dansa med någon av dem. Fast jag är rädd att jag glömt bort hur man gör..
Och jag är faktiskt redan bokad. På första dansen.. :) Det är inte illa det..
Det är grabbarna nedan som spelar tillsammans med Voyage. Nonstop alltså, passar perfekt för jag ska upp och jobba på torsdag morgon och då kan jag åka hem lite tidigare och ändå ha dansat en hel normal danskväll..
Och jag är faktiskt redan bokad. På första dansen.. :) Det är inte illa det..
Det är grabbarna nedan som spelar tillsammans med Voyage. Nonstop alltså, passar perfekt för jag ska upp och jobba på torsdag morgon och då kan jag åka hem lite tidigare och ändå ha dansat en hel normal danskväll..
måndag 3 januari 2011
Stackars Emilia
Idag var det dax.
För tandläkarbesök och dra ut tand nummer 2.
Förra gången gick inget bra alls. Då tvärvägrade hon att öppna munnen för hon tänkte på hur hemskt det var gången innan då första tanden åkte ur.
Så idag skulle vi börja med att ge henne lugnande.
Vi fick gå in ett vilorum där jag skulle ge henne suppen, som var en liten spruta med gel i. Men hon ville inte alls ha den.
Eftert mycket övertalande så sa hon att hon kunde dricka medicin istället. Och det var hon så duktig att hon gjorde. Botten upp direkt och sen en massa vatten.
Först blev hon helt sprallig.. Hoppade och skuttade och som tur var sprang på toaletten. Sen bara damp hon. Men plockade med handen i luften som om hon ville fånga nått. Hon bara sluddrade när vi undrade vad det var hon gjorde.
Vi bar bort henne till tandläkarrummet och hon grät och sa ajajajajaj hela tiden de de höll på i munnen på henne. Men tanden kom ut och vi fick förklaringen på vad det var hon ville fånga. För hon höll på hela tiden hon fick en chans..
-Damm, det är grönt damm som flyger.
Sen ville hon gå till vagnen. Så Jacob fick springa iväg och hämta den för hon kunde inte stå på benen..
Hon säger också att det gick ju fort att dra ut tanden. Fast egentligen så tog det väl en halvtimme sådär..
Rätt var det är medan vi kollar efter en ny tid till tand nr 3 ställer hon sej upp och gå fram till en dörr.
-Det är damm där, varför är den mycket tjockare här, den är tjockare här. Dörren är tjockare här.. Hon bankar på dörren samtidigt som hon upprepar det.
Vi tar henne därifrån och ut i bilen. Som tur är är Jacob med och kan hålla henne på plats i bilstolen. När vi kommer hem och ska upp till lägenheten vill hon inte bli buren. Hon KAN gå själv! Jacob håller i henne på väg in och jag resten av vägen för när vi släpper henne så ramlar hon omkull..
Sen får hon krypa ner i soffan. Hon provar att ställa sej några gånger men varje gång så trillar hon.
Efter nån timme och lite DVDfilm så undrar hon varför det känns så konstigt i munnen för idag bedövade de ju inte och ändå känns det som de gjorde det. Jag säger att de gjorde de visst men då blir hon lite arg för hon vet visst att de inte alls gjorde det. Medicinen har fått henne att glömma det hemska. Vilken tur..
Men när bedövningen släpper kommer värken. Och min lilla stackars tös gråter och skriker så ont gör det.. Länge, en timme ungefär. Sen får hon lite glass och det känns mycket bättre efteråt.. Nu ligger det en isglass med bara vatten i frysen och väntar ifall det skulle börja göra ont igen.. Vi får väl hoppas på att den inte ska behövas..
För tandläkarbesök och dra ut tand nummer 2.
Förra gången gick inget bra alls. Då tvärvägrade hon att öppna munnen för hon tänkte på hur hemskt det var gången innan då första tanden åkte ur.
Så idag skulle vi börja med att ge henne lugnande.
Vi fick gå in ett vilorum där jag skulle ge henne suppen, som var en liten spruta med gel i. Men hon ville inte alls ha den.
Eftert mycket övertalande så sa hon att hon kunde dricka medicin istället. Och det var hon så duktig att hon gjorde. Botten upp direkt och sen en massa vatten.
Först blev hon helt sprallig.. Hoppade och skuttade och som tur var sprang på toaletten. Sen bara damp hon. Men plockade med handen i luften som om hon ville fånga nått. Hon bara sluddrade när vi undrade vad det var hon gjorde.
Vi bar bort henne till tandläkarrummet och hon grät och sa ajajajajaj hela tiden de de höll på i munnen på henne. Men tanden kom ut och vi fick förklaringen på vad det var hon ville fånga. För hon höll på hela tiden hon fick en chans..
-Damm, det är grönt damm som flyger.
Sen ville hon gå till vagnen. Så Jacob fick springa iväg och hämta den för hon kunde inte stå på benen..
Hon säger också att det gick ju fort att dra ut tanden. Fast egentligen så tog det väl en halvtimme sådär..
Rätt var det är medan vi kollar efter en ny tid till tand nr 3 ställer hon sej upp och gå fram till en dörr.
-Det är damm där, varför är den mycket tjockare här, den är tjockare här. Dörren är tjockare här.. Hon bankar på dörren samtidigt som hon upprepar det.
Vi tar henne därifrån och ut i bilen. Som tur är är Jacob med och kan hålla henne på plats i bilstolen. När vi kommer hem och ska upp till lägenheten vill hon inte bli buren. Hon KAN gå själv! Jacob håller i henne på väg in och jag resten av vägen för när vi släpper henne så ramlar hon omkull..
Sen får hon krypa ner i soffan. Hon provar att ställa sej några gånger men varje gång så trillar hon.
Efter nån timme och lite DVDfilm så undrar hon varför det känns så konstigt i munnen för idag bedövade de ju inte och ändå känns det som de gjorde det. Jag säger att de gjorde de visst men då blir hon lite arg för hon vet visst att de inte alls gjorde det. Medicinen har fått henne att glömma det hemska. Vilken tur..
Men när bedövningen släpper kommer värken. Och min lilla stackars tös gråter och skriker så ont gör det.. Länge, en timme ungefär. Sen får hon lite glass och det känns mycket bättre efteråt.. Nu ligger det en isglass med bara vatten i frysen och väntar ifall det skulle börja göra ont igen.. Vi får väl hoppas på att den inte ska behövas..
lördag 1 januari 2011
Börjar året
med denna fina låt...
Tack Sven för att det var du som fick upp mina ögon för den..
"Varför är det är mycket lättare att stå ut med det man har
Än att våga kasta sej ut och kanske få nått underbart"
Jag kan inte sluta sjunga.
Hade 4 stycken 14 åringar här nyss som stod i hallen och skrattade åt mej för att jag sitter här och sjunger.
Men vad gör det?
Mamman sjunger igen.
Och det är BRA
Tack Sven för att det var du som fick upp mina ögon för den..
"Varför är det är mycket lättare att stå ut med det man har
Än att våga kasta sej ut och kanske få nått underbart"
Jag kan inte sluta sjunga.
Hade 4 stycken 14 åringar här nyss som stod i hallen och skrattade åt mej för att jag sitter här och sjunger.
Men vad gör det?
Mamman sjunger igen.
Och det är BRA
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)