Det är många som frågar mej om det inte är jobbigt att vara ensam mamma till 4 barn. Det finns bara en sak jag kan svara på den frågan och det är: Nej.
Varför skulle det? Jag har ju privilegiet att få umgås med de 4 personer som jag älskar mest i hela världen. Det är väl inte jobbigt, bara en stor förmån. De ger så otroligt mycket mer än de tar. Deras bubblande skratt som man hör varje dag. Det finns väl inget bättre och alla härligt goa kramar man får. Jo,visst bråkas det ibland men vart finns det inte konflikter? Det gäller bara att kunna lösa dem.
Jag kommer mycket hellre hem efter en dag på jobbet och hämtning på dagis och möts i dörren av ljudet från Jacob´s Guitar Hero spel, snubblar över Jona´s och hans kompisar skor innanför dörren samtidigt som jag upptäcker att mina båda klackskor är på vift och kvar i hallen står 2 par rosa tygskor. Än att mötas av tystnaden när de stora barna är hos sin pappa.
Att ha en god dialog med mina barn är något som jag strävar efter.
Fasta regler och mycket kramar. Ömsesidig respekt och en stor dos berömm.
Att jag sedan är för barnarbete skäms jag inte för ett dugg. Barn mår inte dåligt av att hjälpa till hemma. Diska, städa, tvätta, laga mat och sorterar sopor.
En dag kom Jacob 15 är och tackade mej efter att ha upptäckt att han va den enda i klassen som faktiskt kunde tvätta och laga lite mat själv.
Den dagen han flyttar hemifrån kommer jag stolt bära hans flyttkartonger i vetskap om att han faktiskt kommer kunna klara sej helt ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar