Vi visste att Emilia väldigt gärna ville följa med dit och just då var hon hos sin pappa så det gick inte att ta med henne.
Därför sa jag till de andra: -Säg inget till Mille för hon kommer bli så ledsen då.
Men igår när vi satt i bilen till Sävsjöbadhus, Mille och jag säger hon:
-Mamma har ni varit på Liseberg?
-Varför undrar du det?
-Jo, för alla syskonen hade såna där Lisebergsarmband.
Julia hade sitt på sej, Jona med och Jacobs ligger i hans papperskorg.
Den lilla rackarungen hade själv lyckats räkna ut att vi faktiskt varit där vilket jag trodde att hon inte skulle kunna göra.
Visste inte riktigt vad jag skulle säga men beslöt mej för att det är bäst med sanningen så jag säger:
-Ja, vi var där i förra veckan med Erik och Emma.
-Men jag vill ju ocskå dit.
-Jag vet lilla gumman. Men vi åkte bara såna där läskiga saker som stora barn får åka. Nästa år ska du få åka dit och då åker vi det som du får.
Emilia börjar gråta. Och är ledsen i 2 minuter, sen skiner hon upp och säger:
-Jag får åka och bada. Det får inte de andra. Mamma säg inget till dem då kanske de blir ledsna.
Och nästa år kanske jag också har blivit så stor så jag får åka läskiga saker..
Min smarta 5-åring
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar