Gråter

över att Milles pappa inte hämtar henne i jul.
Jag jobbar HELA helgen.
Inte julafton men juldagen och annandagen.
Jag vill ju inte gärna pracka på mitt barn på någon annan över jul.
Det är ju då man firar med familj och hos släkten. Hur kul är det då att känna att man måste be om hjälp??
Juldagen är löst, nästan iallafall, om nu Jacob vill sova här mellan julafton och juldagen. För mamma och pappa kan ta henne efter julottan. Och känner jag mina löss rätt så lär de väl fortfarande sova när mormor och morfar kommer. Så det är ju inte så mycket han behöver göra..
Annandagen får jag hoppas på pärlorna i Lindstad.
Men det som sårade mest var när Erik hånade mej, när han med förakt i rösten säger att:
-ÅÅ du gör ett SÅ bra jobb med henne. Du är SÅ duktig på att ta hand om henne.
Och sen tillägger.
-Du gör inte ett skit! Du kan inte ens köra halva vägen! Inte ens en fjärde del! Du gör INGENTING för henne!!!!!
Kan ju säga att jag känner mej totalt värdelös!
Årets sämsta mamma.
Det är jag det.
Utnämnd av mitt yngsta barns pappa.
Tack så mycket för den..