Face my fear

Igår bestämde jag mej.
Det är året ska bli ett år där jag ska Face my fear.
Jag vet att jag är löjligt rädd för broar och höga höjder.
Men det finns ju andra saker också som inte är så stora kanske men som ändå finns där.
Och jag ska försöka i så stor utsträckning som möjligt detta åter att utmana dem..
Och förhoppningsvis står jag där i slutet på året och stolt kan titta tillbaka på det som jag vågat göra..
Så nu ber jag dej:
Snälla utmana mej!! Ta mej till mina rädslor och låt mej möta dem!

Igår kväll mötte jag en sådan rädsla. Eller faktiskt två..
Ganska löjlig jag vet..
Det finns en del väldigt duktiga danskillar, som bara mest dansar med de allra duktigaste tjejerna. Vilka inte jag tillhör. Man vill gärna men vågar helt enkelt inte bjuda upp dem för att de är såå himla bra och man är rädd att man på nått sätt inte alls ska kunna dansa ett enda steg utan att snubbla.. Och inte kunna slappna av alls utan att den stackaren kommer få släpa runt på värsta kylskåpet.. Vilket gör att man blir livrädd att bjuda upp dem. Jag brukar kalla dem mina dansspöken.
Igår var jag alltså i Huskvarna och dansade till Casanovas och Voyage och bara det vara att möta en rädsla, för förra året, samma dag, samma ställe med samma band fick jag lämna i ambulans. Det kan du läsa om Här.
Det gick tack och lov väldigt bra denna gången och nu känns det inte alls skrämmande att åka dit fler gånger. Har inte helt ärligt talat inte vågat ta mej till Huskvarna sedan dess..
Men tillbaka till mitt dansspöke..
Det var en kille där som jag inte vågat dansa med för att han är så himla duktig så jag har inte ens tänkt tanken att han skulle bjuda upp mej.
Jag stod mitt på golvet och kollade efter någon att dansa med. Han gick rakt emot mej men inte trodde jag att han hade kornet inställt på mej utan jag kollade bakom honom så han ställde sej framför mej och vinkade lite. Jag tittade helt förvånad på honom och han säger:
-Här var man visst helt osynlig..
-Ja, säger jag. Ibland ser man inte skogen för alla träd..
Han skrattar lite och frågar om jag vill dansa.
-Jag?? Men du är ju en av de där som jag inte vågar dansa med.
-Gör du inte?? Jag är jätteskrämmande och jag vågar inte dansa med mej själv ens en gång..
Vi dansade alltså. Halva första låten var jag stel som en pinne. Men sen lossnade det och jag följde nog rätt hyfsat. MEN i andra låten blev jag nog lite kaxig för rätt va det var hamnade min ena fot lite fel och jag höll på att fälla oss i golvet, men han räddade upp det hela. Tillbaks till ruta ett alltså för nu blev jag ju livrädd att missa igen.. Men sen, jag vet inte hur det gick till så bara funkade det.. Och det var ju inte alls så farligt och absolut ingenting att vara rädd för..
Och jag har fler sådana där dansspöken. Så nu blir det. På dem bara!!!