Satt idag och tittade på SVT-play och Mot Alla Odds..
Hade inte hunnit se hela innan så jag passade på mellan tvättarna..
Satt här framför datorn och grät..
Och allt beror på Dennis.
Min lille goe underbare Dennis.
Han är ett barn som berört mitt hjärta djupt.
Han var ungefär 2 år första gången jag träffade honom.
Jag tror aldrig jag sett ett annat barn med så mycket glädje och vilja i sej.
Ett litet tjötmonster som aldrig kunde ha munnen stängd.
Vad han har fått mej att tänka och fundera på saker med alla sina tusen frågor hur saker och ting fungerar..
Och ständigt ett leende på läpparna. Det är inte många gånger som jag sett honom ledsen.
Jag glömmer aldrig när han hade opererats och vi kommer och hälsar på honom.
Han borde ha varit liten och rädd men där i sängen sitter en liten kille som bara lyser! Man kunde se viljan i hans ansikte. En vilja som tagit honom långt mycket längre än någon kunde drömma om.
Jag fick förmånen att följa honom några år under hans uppväxt, att spendera tid i hans närhet då jag passade honom och hans småsyskon..
Han har lämnat ett spår av kärlek, tacksamhet och att ingenting är omöjligt i mitt hjärta..
Jag är inte ett dugg förvånad att han är där han är idag.
I fortsättningen kommer jag att sitta bänkad framför TVn för att se honom ta sej fram i Afrika..
Har du inte sett programet kan du se det här..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar