Det finns ju inget mer underbart än en liten bebis.. Det lilla liv som just startat sin resa. Så små, så söta, så sköra och doften, den ljuvligaste av alla!
Och det där första mötet, när man äntligen får se, känna och andas in den lilla nya.
Att gå igenom alla Emilias bebiskläder efter översvämningen gör ju inte saken bättre kan jag säga.. Man minns, saknar och längtar..
Klockan tickar och jag börjar bli på tok för gammal...
Så ska det bli en till så borde det hända typ nu. Eller i september.. Eller möjligen december som den absolut sista chansen kanske..
Alltså behöver jag frö! Bra frö! Så den blir lika go, trevlig och välartad som de andra fyra.
Haha! Jag är galen jag vet!
Och vi kunde ju låtsas att detta bara är skrivet på skoj. Eller någon konstig förvirring för att klockan närmar sej halv två på natten..
Men ni som känner mej ni vet ju att det allt ligger en liten uns av allvar i det...
Lånar Elias och Wilma så ni får lite känsla av söt, go och mysig bebis. Alltså erkänn, man vill ju bara gosa och pussa på dem. I massor!
Och Emilias klädlåda...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar