Ibland känns det som att jag bara håller mej strax ovanför vattenytan.
Minsta lilla. Ett kort, ett ord, en tanke kan få mej att storlipa.. Knävärken får mej att deppa ihop totalt och på det allt annat som hänt det sista..
Men jag ska inte klaga. Det finns de som har det värre än jag.
Och..
Igår var till-största-delen en bra dag..
Jag sov länge, såsade runt i pyjamas till halv ett. Sen tog jag boken med mej ut i solen. Efter en stund dök Mathilda upp med glass och choklad. Vi satt ute till halv sex. Vi tog oss en tur till Donken. Åt hemma framför TVn.. Tjötade en massa massa. Skrattade mycket..
Sen kom lillsessan hem.. Goa lilla unge. Tokig och gosig man kan ju inte låta bli att skratta..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar