Tårar

Om någonting verkar för bra för att vara sant så är det oftas så..
För bra alltså..
Och som sagt med min tur och flyt så vad trodde jag???
Man lurar bara sej själv när man tror saker, när man hoppas, när man lägger in för mycket i små enkla saker som egentligen är bra på ett sätt men inte på det sättet som man tror och vill och hoppas....
Och varför göra det när man vet hur det alltid slutar? I tårar, besvikelse, saknad och krossade drömmar.
Brustet hjärta.
Tårar......
Jag hade lovat mej själv att aldrig hamna här igen. Ändå gör jag det..
Varför är jag så dum? Som tror. Som hoppas..

Jag som trodde översvämningen var droppen. Att det inte kunde bli ännu värre. Det kunde det visst.
Den glädjen jag hade, den ljusglimten, det som jag lutade mej mot i allt elände försvann också...
Vad blir det nästa gång?
Hur långt ner måste man komma innan det vänder?
Orkar man överhuvudtaget mer?