Huvudet-hjärtat utredningar- hur gick det?

När jag slutade skriva förra gången var jag ju mitt i en utredning om jag hade en hjärntumör eller epilepsi. 

Kan säga att under de månaderna som utredningen på gick var man rätt spak. 

För er som inte vet så fick jag tre gånger på några år åka ambulans för att mitt hjärta börjat slå i baktakt. En läkare som jag träffade efter sista gången. Trodde inte att det var hjärtat utan hjärnan som gjorde att jag krampade i bröstmuskelaturen. 

Det gjordes en röntgen på skallen och där var allt normalt. 

Jag fick sedan göra ett EEG och det var också normalt. 

Fick träffa en annan läkare och hon är mer inne på min linje. Hjärtat som slår i baktakt. Så nu kan inget göras för alla hjärtprover är normala. 

Det är liksom bara att vänta på nästa gång det händer. I början var jag livrädd och vågade inte göra nått ansträngande 

Men när livet tog en vändning och mitt fokus hamnade på att få behålla mitt barn så släppte det. Det blev inte lika viktigt längre.. 

Hände det så händer det..

Och nu när jag var i Portugal körde jag 2-5 träningspass om dagen och jag mådde hurbrasomhelst i hela mig. Förutom lite träningsvärk... 

Jag har fått inse att jag kan inte leva mitt liv med att oroa mig för en massa saker längre. Det tar alldeles för mycket energi och den är det bättre att jag lägger på andra saker som gör att jag mår bra!

Jag kan ju ändå inte påverka om hjärtat får för sig att slå om. Bättre att koncentrera sig på det som jag faktiskt kan påverka.