Minnen

Nu ler jag..
Har suttit och lyssnat på den här låten flera gånger nu..
Den var en av Karins favorit låtar när jag bodde där och då vi träffades nästan varje dag..
Vi spelade den i ladugården när vi mjölkade, när vi satt på altanen och fikade.
Vi kunde t.om höra den genom fönstret när hon låg och vilade på dagen efter ett tidigt mjölkpass..
Den väcker många minnen...

Sorgtung dag

Den här dagen är full av sorg.
Idag tänder vi ett ljus i fönstret och en stjärna på himlen..

Tidigt imorse fick jag ett sms där det stod:

Nu har Karin somnat in..

Vi visste att det skulle ske.

Igår när vi var inne hos henne såg jag tecknen på att det var nära.

Och vi visste allihop att det var sista gången vi sågs när vi sa Hejdå.

Jag är helt övertygad att hon hörde oss.

Att hon i sitt hjärta log när jag och Mille berättade om våran utflykt till skogen för henne tidigare på dagen. Att vi hade åkt på traktor flaket, letat upp kojan och sedan grillat korv och äpple..

Det har alltid funnits ett speciellt band mellan Mille och faster Karin..
Och det gör mej så ont att hon inte längre finns där.
Att Mille inte längre har henne att springa över till och mysa och leka med..
De var lika glada båda två över att få spendera tid tillsammans..


Vila i Frid Bästa Älskade Karin
Du kommer Alltid finnas i våra hjärtan och vi kommer minnas dej med glädje..
Tack för allt du har gett oss <3


Men just idag gråter vi.
Gråter över att hon inte längre finns hos oss..

Älskad

Idag vaknade jag i det hus som en gång var menat skulle bli mitt hem. Med en stilla doft av ladugård i min näsa och ett varmt litet barn som hoppat ner från sin säng och lagt sej på min madrass tätt intill mej möter jag denna nya dag.

Jag tassade tyst upp och ner på toa. Blev stående en lång stund framför fönstret. Denna vackra vy. Denna underbara plats som jag kommit att älska.
När jag kom tillbaka till Milles rum och var på väg att ta på mej mina skitkläder för en morgon i ladugården ringer telefonen.
Det är Maria:
Hon säger:
-Det är inte långt kvar...
Nu blir det att sätta fart. Mille och jag flyger i kläderna, en snabbtvätt och lite yoghurt, tandborstning och sedan sitter vi i bilen.
Jag kör en väg som jag så många gånger kört förut. Den är inte riktigt sig lik längre. Nyare bättre väg med dubbla körfält. Nya byggen som vuxit upp längs med den.

Det är en vacker morgon. Solen har just börjat letat sej upp över viken.
Jag kan inte riktigt glädja mej åt det vackra. För mitt hjärta är tungt. Vårt ärende är fullt av sorg. Och än en gång ler jag åt minnena men gråter åt verkligheten.

Vi parkerar bilen. Passerar huset där Mille kom till världen. Och fortsätter fram genom entrén, korridoren bort och sedan upp i hissen.
Vi smyger oss in på avdelningen och bort till rum nummer 6. Det är lätt att hitta och vi smyger oss tyst in.

Anders sitter vid sängkanten och håller hennes hand. Han böjer sej fram till henne och berättar att vi är där.
Hon tittar upp. Ett snabbt igenkännande leende sveper över hennes ansikte innan det förbyts mot smärta.
Vi sätter oss ner. Smeker hennes ansikte och håller henne i handen. Och snart blir hon lugn igen.

Hon är en skugga av sitt gamla jag. Denna hemska dumma sjukdom som kallas cancer håller på att ta våran älskade underbara faster Karin ifrån oss.

Under de timmar vi sitter där hinner många minnen passera min inre vy.
När vi skrattat, diskuterar, gråtit, busat, sjungit och dansat runt i kobajset tillsammans. Alla timmar vi mjölkat ihop, täckt silon, fikat, gosat med kalvarna, åkt på utflykter. Vilka härliga minnen!
Jag gör vad jag kan för att göra dessa timmar stilla och lugna för henne. Och jag hoppas i mitt hjärta att hon märker och förstår, att hon hör oss när vi säger hur högt älskad hon är.

Nu är jag tillbaka i köket som jag var med att riva ner. Ja, sen byggdes det givetvis upp igen. Jag sitter och ska just börja spela Fia med Mille och hennes lillasyster Tindra.
På övervåningen sussar lilla Molly sött. Jag hoppas inte hon blir totalt vettskrämd när hon vaknar för sist jag träffade henne var hon bara ett halvår gammal, nu har hon hunnit bli 2 år.

Jag är lite splittrad mina tankar är kvar där på sjukhuset. Mitt skal sitter här med småbrudarna men mitt inre är där och jag håller hennes hand, min tumme ritar cirklar på hennes hud och jag smeker hennes panna..
Mitt hjärta gråter och skriker och undrar varför?? Varför är livet så grymt och orättvist? Varför våran Karin för??

Kära älskade vänner lova mej en sak.
Ta hand om varandra.
Slösa inte bort din dag med vrede och hårda ord.
Le, sprid kärlek och glöm inte att säga:
-Jag älskar dej.

Nostalgisk

Satt här i soffan och läste igenom en massa fb-mail..
Inte bra..
För jag hade glömt bort hur knasiga de var..
Jag ler åt minnet men gråter åt verkligheten.
Förlåt, jag borde inte men jag kan liksom inte låta bli.
Hur gärna jag vill..
Saknar...
En STOR ballerinakladdkakesmula..

Du fattas mej..

Morrar

Vem?
Annas nya husdjur.
Höhöhö!
Nädå!! Jag!! Det är jag som morrar, fast bara lite... Och helt befogat är det också.. Jag var olydig och fick mitt straff. Som jag inte alls gillar just nu..
För här sitter man och får inte va med!! Taskigt...

Och inte är det någon blekningsgegga på parketten heller... Trots att vi hoppade högt när telefon ringde..

Lite bilder från idag...

Tjejerna åker pulka..

Mys på hög nivå

Lasagne

Golvet utan blekgegga..

Lilla jag

Den Norska skogskatten, Pepsi

Ledig dag

Här sitter jag på kökssoffan hemma i Annas kök..
Vi tjötar. Ni som känner oss vet att vi är väldigt bra på det.
Anna lagar middag. Lasagne. Och jag kollar lite i kataloger och tidningen. Surfar lite. Jag gör med andra ord. Ingenting.
Tösera leker på Selmas rum.
Om en stund ska vi fixa mitt hår.
Jag har en alldeles jättebra ledig dag.
Lyllos mej!!!

Mille och Sem

Anna fixar mat

Behöver

din hjälp...
Sitter här hemma och har det lite trist.
Saknar mina barn och saknar i största allmänhet..

Så nu började jag kolla klännigar..

Ojojoj, vad många fina det fanns då...
Jag har valt ut 3 stycken som jag alla gillar på olika sätt och skulle helst vilja ha dem alla men det går tyvärr inte så snälla..
Hjälp mej att säga vilken du tycker är snyggast..
Vilken skulle passa mej bäst??

Nr.1

Nr.2

Nr.3

Så lägg in en liten kommentar på vilket nummer DU tycker att jag ska köpa...

Groggy

Ringde sjukgymnasten i morse.
Hade ställt klockan just bara för att inte sova över tiden att ringa  på. Så jag satt vid köksbordet iklädd pyjamas när jag ringde.
-Men du jag har en tid vid halv tio. Kan du komma då?
-Ja, visst säger jag, glad över att jag fick komma så snabbt. När jag lägger på ser jag att det verkligen var snabbt. 45 minuter tills jag ska vara där.
Flyger in i duschen, klä på mej, äta frukost. blåsa håret, ut till bilen, borsta av den från snö och köra bort till sjukhuset. Hann med 5 minuters marginal. Gött det!!
Fick mina nålar i huvud och nacke..
Och de gjorde verkan direkt. Värken minskades rejält.
Men attans vad groggy jag blev.
Jag stupade i soffan när jag kom hem.
På jobbet gick jag som i dvala.
Och nu så somnar jag vilken sekund som helst känns det som..

Så NattiNatti..

Kram och tack!

Vi ge alla fina underbara en
 STOR VARM KRAM
på ALLA hjärtans dag..


Och samtidigt TACKA er för att jag får ha er i mitt liv
alla öviga 364 dagar på året.
Och i år tillochmed en bonus dag!!

TACK för det som just du berikar mitt liv med!!

Massa Kärlek till er alla

Ett litet meddelande...

Till alla Er som är förälskade i mig; 
så är jag inte hemma på Alla Hjärtans-dag men det går bra att hänga alla blomsterkvastar, kassar med choklad, söta kort och presenter runt dörrhandtaget.
Fina gåvor såsom resor, guld och diamanter kan du med fördel skicka rekommenderat, tack på förhand :)

Lite dans

Nu är det dax att dansa lite.
Dansotek, vet inte ens om det kommer nått kul folk.
Men vi må pröve..

Löööv it!!

Min OnePiece alltså..

Den åkte på igår..
Så fort vi kom hem..

Jag vet.. Den är otroligt ful men attans så skön..

Jona får fnatt

och börjar dansa runt på gården utanför Jakes hus..
Kunde inte låta bli att filma det..

Han tillochmed vinkar lite åt oss. Ser ni det??

Hämta hem Jake

Igår åkte vi och hämtade hem Jake.
Det är ju sportlov nu så han hade så mycket grejer han skulle ha med sej att han inte ville ta bussen hem..
Lite fixande innan vi kom iväg på morgonen..

Jag renbäddade hans säng med manglade lakan när vi kom fram och sedan tjötade vi lite så Emilia tyckte att vi var hur tråkiga som helst och började roa sej på egen hand..

Tokungen!!

Så här ser huset ut som han bor i.
Snorkallt är det där inne. Stackars barn som ska behöva trava runt på det otroligt kalla golvet. Blir att skaffa raggsockor till honom..

Sen tog vi vägen över A6 och köpte lite korv och bullar på IKEA..

Tappad framtand

Mille tappade sin ena framtand i fredags..
Nu läspar hon så sött när hon pratar..

Den andra är också lös så snart lär det bli en rejäl glugg..

Snäll mamma

Småttingarna tyckte att mamma var lite extra snäll i fredagskväll.
Det var bara vi hemma så vi åt lite Max-mat.

Men vi nöjde oss inte med det utan tog varsin Milkshake också..

Mumsigt. Sen var vi alldeles övermätta och såsade i soffan hela kvällen..

Lite buslek hann de ju med också de där små..

För smart

Sa just till barna:
-Ja, just det jag åker till USA på måndag.
-Nähä är det sant? Utbrister Jake.
-Nja, säger jag som har lite svårt att ljuga. Jag ska bli nerpackad i en kompis resväska. Jag måste bara hinna äta upp mej lite så jag inte fryser ihjäl.
Då säger Mille.
-Bara så du vet så kollar de igenom alla väskor innan man flyger så det kommer inte funka.
Jaha!!! Men tack för det!! Där försvann den semestern.

Finisar

Fredagsmyser med dessa två finisar...

Hemlis

Emilia sa innan ikväll:
-Mamma jag har en hemlis ingen får veta.
-Jaha, vad är det?
-Trodde du jag sa Jag har en hemlis som alla får veta?
-Eeeh nä, men jag trodde du sa Jag har en hemlis som ingen får veta förutom min söta lilla mamma.
-Åhh!!!

Tacksam

Ligger fortfarande här i soffan.
Men har inte lika ont idag. Härligt!
Fick höra igår kväll att jag såg rent bedrövlig ut. Det va ju precis det man ville höra! Hahaha... Det värsta är att jag tror att det va sant också. Men jag överlever. Både huvudvärken och att se bedrövlig ut.

Har ju så mycket att vara tacksam för trots allt.
Jag har ett hem, litet men rätt gulligt.
Härliga vänner. Önskar vi kunde ses oftare.
Goa jobbarkompisar.
Ett jobb som oftast är roligt och stimulerande, fast de lååååånga helgerna suger.
Dansen, snart dax för några mysiga foxar tror jag allt.
Världens bästa föräldrar som alltid finns där.
Mina syskon som jag tyvärr träffar lite för sällan.
De där fyra helt underbara barnen som jag har förmånen att få vara mamma till. Vad mer kan man begära? De är lyckan på jorden. Den största rikedom man kan få. Ingenting kan mätas med dem.
Så har jag något att klaga på? Nä, egentligen inte.

Visst finns det de som fattas mej, de jag saknar och som ofta finns i mina tankar ibland gör det mer ont än annars, men då får jag ändå vara glad att de funnits i mitt liv, att de varit där och format mej till den jag är.
Men jag erkänner, som idag, när man vaknat ur en dröm där en av dessa fanns med i att det suger att det är som det är. Att inte få ha denna underbara människa som får mej att bara vara knäppa knasiga jag i sitt liv längre.

Visst önskar jag ibland att livet hade varit lättare. Visst har jag många gånger önskat att jag hade kunnat köpa det och det, resa till exotiska platser, istället för att varje månad vända på slantarna för att det ska räcka till det nödvändigaste.
Men frågan är: Hade jag varit lyckligare då? Jag tror inte du kan köpa lycka. Den måste komma inifrån att faktiskt kunna vara tacksam för vad du har och ta vara på det lilla. Och jag har ju min rikedom. :) Och den kommer jag att förvalta. Med kärlek. Massa kärlek.

Så i det stora hela är denna bedrövliga mamman tacksam. Tacksam för det hon har i sitt liv.

Skallavärk

Nu har jag haft megaont i huvudet i mer än en vecka. Känns som att det ska explodera, att ögonen ska hoppa ur och jag mår illa och skakar i hela kroppen.
Har jobbat ändå enda tills igår. Då kom jag inte ur sängen, sov mest hela dagen och luffsade runt i pyjamas.
Nu har halva dagen gått och jag sov länge, satt i soffan och slöade innan jag tvingade min darrande kropp att göra mina övningar. Orkade inte alla fullt ut och nu har jag precis kommit ut ur duschen.
Jag börjar bli rastlös. Datorn kan jag knappt titta på. Inte Tvn heller. Att blogga är heller inte så smart. Gör ont. Mina glasögon har åkt på. Det känns något bättre men ser ut som en tant.
Ska vila nu. Innan det är dax att hämta Mille.

Ingen rast, ingen ro

Slutade jobba vid fyra idag. Åkte direkt till fritids och hämtade Mille. Körde henne hem till Jona och fortsatte själv till affären för lite påfyllning av kylskåpet.
Väl hemma med en propp full kasse va det dax att packa in allt där det skulle vara och sedan kavla upp ärmarna för att ta tag i gårdagens disk. Morfar va barnvakt då jag jobbade kväll så efter en sån kväll står den alltid där och väntar dagen efter om jag nu inte tvingat nån av barna att göra det.
När den var klar lagad jag mat. Potatissoppa och baguetter. Undertiden soppan puttrade på spisen passade jag på att göra mina övningar som jag varit jätteduktig med. Minst en gång om dagen i en vecka och jag märker redan resultat. Jippi!!!
Vi åt massor och sedan var det dax för dagens disk. Nu skiner diskbänken. Gött det. Fick massa soppa över så Jake får en matlåda med sej. Skönt att veta att han får i sej nått redigt på kvällarna och inte bara godis och chips. Han är förresten hemma ikväll. Eller inte hemma. Han repar med bandet och kommer väl inramlandes här efter nio kan jag tro. På hans huvudkudde ligger det ett geléhjärta och väntar som hans lillasyster lagt dit. Gulligt.
Och sen då? Jo, lägga fram kläder till lillsessan för imorgon. Och ner i källaren för att rota fram skridskor, skydd, hjälm och stavar. De har spolat is på fotbollsplanen så Mille vill åka på rasten. Jag lyckades hitta allt och få skydden att passa på hennes skrillor.
Just nu sitter jag i soffan och pausar lite innan det är läggdags för lillan, renbäddning av säng och duschning.
Borde laga Jona's gamla spindelmannendräckt så att jag kan skänka bort den till någon liten kille som är i den perioden i sitt liv. Vi får se om jag gör det framför Tvn när lillan somnat.
Ibland önskar jag att jag hade någon som hjälpte mej med allt. Men inser sedan ganska snart att jag skulle fixat det mesta själv ändå. För det går ju ganska smidigt när man väl är i farten.
Det är ju inte det jag vill ha en karl till. Allt praktiskt får jag ihop själv. Men någon att dela det där med som ingen annan är intresserad av. Roliga saker som barna gjort under dagen, lilla historien från jobbet som man kan skratta gott åt, mm mm och sist men inte minst närheten i soffan när alla barn somnat.
Det återstår att se om det blir så någon gång. Om inte har jag ju fyra underbara barn att glädjas åt och med och dessutom krama på. Och en dag hoppas jag på ett litet barnbarn att snuffa på. Härliga tanke!
Nä, nu har jag pausat tillräckligt för den här gången.
Uppåhoppa slöfock!!

Jag saknar dej

Massa mycket mest...

Önskar..

Väntar..

Längtar..

Hoppas..

Fjortis Jona

Wild and Crazy

När jag hade plockat ner min fina håruppsättning såg jag helt galen ut i håret. Värsta Bröderna Fluff.
Sen skulle barns toka sej lite de med.

Knasunge

Hon är verkligen inte lik sej på den här bilden och hon ser ut som en bebis. Men vi tycker att den är hur kul som hest och massa knasig..

5 år äldre

Fick höra på jobbet häromveckan att jag såg 5 år äldre ut när jag har håret uppsatt.
Men tyckte att jag fick till det rätt bra idag ändå..

Får väl se de där åren äldre ut ibland för att få upp det är rätt gött emellanåt.

Vi var ut en sväng till mor och far på förmiddagen. 

Barna satt uppkrypna i soffan och spelade på Jona´s mobil medan jag tjötade med mamma..

Vi blev bjudna på choklad och en hade nötter i sej. Men jag blev räddad av min Symbicort..

När vi kom fick jag skallavärk. Inte någon liten lätt utan explosion. 

Jag däckade i sängen.

Men småttingarna blev glada!

Jag orkade inte laga middag utan det blev pizza och kebebrulle istället..

Pannkakor och discofix

Agnes följde med oss hem efter skolan.
Hon och Emilia lekte och tittade på film.
Jag gjorde pannkakor till dem och sen var jag helt färdig..
Jobbigt att gå i skolan...

På kvällen skulle tjejerna på disco.

De bytte om och sedan ville de ha lite smink så här dagen till ära. De hittade lite i Julias rum som jag hjälpte dem med.. De blev så otroligt fina.

Wilma kom och hämtade upp dem och sedan bar det iväg.

Men efter en stund blev Wilma ledsen så då åkte de hem till henne och efterfestade med pizza och popcorn.