Tacksam

Ligger fortfarande här i soffan.
Men har inte lika ont idag. Härligt!
Fick höra igår kväll att jag såg rent bedrövlig ut. Det va ju precis det man ville höra! Hahaha... Det värsta är att jag tror att det va sant också. Men jag överlever. Både huvudvärken och att se bedrövlig ut.

Har ju så mycket att vara tacksam för trots allt.
Jag har ett hem, litet men rätt gulligt.
Härliga vänner. Önskar vi kunde ses oftare.
Goa jobbarkompisar.
Ett jobb som oftast är roligt och stimulerande, fast de lååååånga helgerna suger.
Dansen, snart dax för några mysiga foxar tror jag allt.
Världens bästa föräldrar som alltid finns där.
Mina syskon som jag tyvärr träffar lite för sällan.
De där fyra helt underbara barnen som jag har förmånen att få vara mamma till. Vad mer kan man begära? De är lyckan på jorden. Den största rikedom man kan få. Ingenting kan mätas med dem.
Så har jag något att klaga på? Nä, egentligen inte.

Visst finns det de som fattas mej, de jag saknar och som ofta finns i mina tankar ibland gör det mer ont än annars, men då får jag ändå vara glad att de funnits i mitt liv, att de varit där och format mej till den jag är.
Men jag erkänner, som idag, när man vaknat ur en dröm där en av dessa fanns med i att det suger att det är som det är. Att inte få ha denna underbara människa som får mej att bara vara knäppa knasiga jag i sitt liv längre.

Visst önskar jag ibland att livet hade varit lättare. Visst har jag många gånger önskat att jag hade kunnat köpa det och det, resa till exotiska platser, istället för att varje månad vända på slantarna för att det ska räcka till det nödvändigaste.
Men frågan är: Hade jag varit lyckligare då? Jag tror inte du kan köpa lycka. Den måste komma inifrån att faktiskt kunna vara tacksam för vad du har och ta vara på det lilla. Och jag har ju min rikedom. :) Och den kommer jag att förvalta. Med kärlek. Massa kärlek.

Så i det stora hela är denna bedrövliga mamman tacksam. Tacksam för det hon har i sitt liv.