Att jobba 29 timmars helger inom Äldreomsorgen.
Vi startar fredag em 16-21.
Fortsätter lördag 7-20 och söndag 7-21.
Vi är på jobbet hela dagarna.
Vi gör alla tunga lyft flera gånger per dag.
Vi är ju bara 2 stycken så det är ju ingen annan som kan göra det än vi.
Det är fysiskt tungt. Väldigt tungt.
Du går hela tiden, fram och tillbaks i koridorerna.
Det är psykiskt påfrestande.
Men du ler hela dagen, du tar i och gör det du ska och lite till för att brukarna ska få en fin dag.
Du bakar och du fixar, det är ju helg så då vill man ju göra det lite extra.
Idag, dagen efter.
Det är verkligen så.
Dagen efter.
Efter att ha varit en duracellkvinna hela helgen så har batteriet tagit totlat slut. Igår kväll var det nere på rött men idag är det heldött..
All energi är helt borta.
Kroppen är helt utslagen. Det kryper i musklerna och jag är så trött att jag kan knappt ta mej ur sängen. Nu är klockan halv 3 och först nu har jag orkat ta mej till duschen och klätt på mej. Jag skulle ha handlat, vikt tvätt och en massa saker, men jag har inte gjort något alls. Bara legat halvt sovande i soffan med Tvn på som jag inte ens orkat titta på.
Man känner sej som en utvriden gammal disktrasa.
Huvudet är helt utblåst.
Jag har inget mer kvar att ge.
Och jag kommer sitta kvar här i mitt soffhörn några timmar till..
Anna messade mej igår och undrade om jag inte ville följa med och åka slalom idag.
Vilket jag älskar och det var evigheter sedan sist men jag orkade inte. Hade inte funnits en chans på miljonen att jag hade orkat susa ner för en backe hela dagen. Hur kul och underbart jag än tycker att det är..
Jag tycker verkligen om mitt jobb. Men dessa helger tar död på mej..
Nu är det nästan 3 veckor till nästa gång..
Tack och lov..
måndag 28 februari 2011
söndag 27 februari 2011
Dag 27 – Min favoritplats
är soffhörnet..
Där spenderar jag gärna några timmar framför TVn.
Eller bara liggande och slöa. Eller sovande.
Helst ska det vara tillsammans med något eller flera barn i en stor go hög med lite kuddar och filtar..
Där spenderar jag gärna några timmar framför TVn.
Eller bara liggande och slöa. Eller sovande.
Helst ska det vara tillsammans med något eller flera barn i en stor go hög med lite kuddar och filtar..
lördag 26 februari 2011
Dag 26 – Mina rädslor
Jag försöker att inte gå omkring och vara rädd för saker.
Att oroa sej och vara rädd för att det ska hända barnen, mej, någon annan i min familj eller en kär vän något eller att världen ska gå under är ju ganska onödigt för händer det så händer det ju ändå.
Och då har ju ju bara på grund av min oro och rädsla gjort dagen som jag lever i mycket tristare än vad den skulle ha varit annars. Då hade jag ju inte kunna glädja mej över allt fint jag har och som jag får uppleva fullt ut, för att rädslan och oron skulle finnas där som en svart dimma i bakgrunden.
Jag skulle inte heller kunna låta mina barn växa och bli självständiga, om jag hela tiden skulle vara rädd för vad som skulle kunna hända om de är hemma en kväll ensamma, går till affären själva för att handla lite mjölk eller cyklar till och från aktiviteter själva.
Sen vill jag inte heller kalla mej dumdristig. Jag låter inte Julia gå ensam i mörker. Hon måste ha någon med sej, annars hämtar jag henne. Jacob däremot tycker det är en baggis och så länge det är så så måste jag ju låta honom göra det. Och somna gott på kvällen utan att vara orolig och rädd för att han inte ska komma hem.
MEN, jag har något som jag är fruktansvärt rädd för.
Det är höga broar och höjder i övrigt.
Jag sitter varje år i bilen till och från Öland och hyperventilerar, och tårarna sprutar medans jag kör bilen med mej och barna över bron.
Jag har någon bra musik på som jag skriksjunger till för att inte höra barnens elaka yttringar.
-Åå kolla vad fint!
-Åå vad man ser bra..
Medmera medmera.. De skrattar nästan åt mej för de tycker att jag är så löjlig.
När Anna och jag en gång skulle köra hem från Rörö(ö i Göteborgsskärgård) så skulle vi som vanligt ta tunneln hem istället för Elfsborgsbron.
Jag körde och kom rätt i första avfarten, men var så glad över detta att jag kör fel i rondellen och vips så är jag påväg upp på bron. Jag får panik släpper ratten och blundar. Jo, det är sant. Anna tar ratten och sedan medan vi kör över bron sitter hon och säger:
Bromsa nu.. Gasa lite. Bra, bromsa, bromsa. Vi tar oss över och jag blundar hela tiden. Livsfarligt jag vet, men frågan är om det hade varit mindre farligt om jag tittat.
Jag har faktiskt kört över Höga Kust bron. Alldeles själv och det var inte alls farligt. Det var mitt inatten och man märkte inte ens att man var uppe i luften för det var så mörkt. Tack och lov för några dagar senare åker vi hemmåt och jag trodde jag skulle dö i baksätet på bilen.
Ja jag har många historier om dessa hemska höga broar. Men jag skulle tråka ut er om jag berättade alla. Eller så skulle ni tro att jag inte är vetig på riktigt och det vore ju synd om ni kom på det.. ;)
Att oroa sej och vara rädd för att det ska hända barnen, mej, någon annan i min familj eller en kär vän något eller att världen ska gå under är ju ganska onödigt för händer det så händer det ju ändå.
Och då har ju ju bara på grund av min oro och rädsla gjort dagen som jag lever i mycket tristare än vad den skulle ha varit annars. Då hade jag ju inte kunna glädja mej över allt fint jag har och som jag får uppleva fullt ut, för att rädslan och oron skulle finnas där som en svart dimma i bakgrunden.
Jag skulle inte heller kunna låta mina barn växa och bli självständiga, om jag hela tiden skulle vara rädd för vad som skulle kunna hända om de är hemma en kväll ensamma, går till affären själva för att handla lite mjölk eller cyklar till och från aktiviteter själva.
Sen vill jag inte heller kalla mej dumdristig. Jag låter inte Julia gå ensam i mörker. Hon måste ha någon med sej, annars hämtar jag henne. Jacob däremot tycker det är en baggis och så länge det är så så måste jag ju låta honom göra det. Och somna gott på kvällen utan att vara orolig och rädd för att han inte ska komma hem.
MEN, jag har något som jag är fruktansvärt rädd för.
Det är höga broar och höjder i övrigt.
Jag sitter varje år i bilen till och från Öland och hyperventilerar, och tårarna sprutar medans jag kör bilen med mej och barna över bron.
Jag har någon bra musik på som jag skriksjunger till för att inte höra barnens elaka yttringar.
-Åå kolla vad fint!
-Åå vad man ser bra..
Medmera medmera.. De skrattar nästan åt mej för de tycker att jag är så löjlig.
När Anna och jag en gång skulle köra hem från Rörö(ö i Göteborgsskärgård) så skulle vi som vanligt ta tunneln hem istället för Elfsborgsbron.
Jag körde och kom rätt i första avfarten, men var så glad över detta att jag kör fel i rondellen och vips så är jag påväg upp på bron. Jag får panik släpper ratten och blundar. Jo, det är sant. Anna tar ratten och sedan medan vi kör över bron sitter hon och säger:
Bromsa nu.. Gasa lite. Bra, bromsa, bromsa. Vi tar oss över och jag blundar hela tiden. Livsfarligt jag vet, men frågan är om det hade varit mindre farligt om jag tittat.
Jag har faktiskt kört över Höga Kust bron. Alldeles själv och det var inte alls farligt. Det var mitt inatten och man märkte inte ens att man var uppe i luften för det var så mörkt. Tack och lov för några dagar senare åker vi hemmåt och jag trodde jag skulle dö i baksätet på bilen.
Ja jag har många historier om dessa hemska höga broar. Men jag skulle tråka ut er om jag berättade alla. Eller så skulle ni tro att jag inte är vetig på riktigt och det vore ju synd om ni kom på det.. ;)
fredag 25 februari 2011
Dag 25 – En ny person i ditt liv
är alltid välkommet.
Nya vänner unga som gamla är alltid kul att få.
Är så glad över de jag redan har och som förgyller mitt liv.
De som jag träffar ofta och de som jag bara träffar några gånger om året men som är saknade och som längtar efter att få se igen.
Men nya personer i sitt liv kan man ju aldrig få för många av.
Nya människor att dela tankar och sin tid med.
Nya vänner unga som gamla är alltid kul att få.
Är så glad över de jag redan har och som förgyller mitt liv.
De som jag träffar ofta och de som jag bara träffar några gånger om året men som är saknade och som längtar efter att få se igen.
Men nya personer i sitt liv kan man ju aldrig få för många av.
Nya människor att dela tankar och sin tid med.
onsdag 23 februari 2011
Dagis-maskerad
Idag var det maskerad på Milles dagis.
Hon bestämde sej redan igår vad hon skulle vara.
Och hon var väldigt bestämd.
Jag trodde i min enfald att hon ville vara prinsessa eller nått annat gulligt som hon brukar vilja vara men icke då.
Igår kväll letade hon fram sina kläder alldeles själv och det var cowboy hon skulle vara.
Vet inte alls hur hon kom på det.
Men söt som socker var hon allt.
Världens sötaste cowboy faktiskt..
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Sofias Änglar på Kanal5. http://kanal5.se/sofiasanglar
Dessa familjers gripande öden berör så mycket.
Sjukdom, dödsfall, olycksfall som fått deras liv att hamna rejällt på ända. Som gett så mycket sorg och förlamande känslor att de inte kan re ut sin vardag. Som gör att de istället för att prioritera det matriela måste se till att de håller sej över vattenytan för att deras liv överhuvudtaget ska kunna fungera.
Jag sitter där på min motionscykel och tårarna flödar i kapp med svetten.
Det får mej även att stanna upp och bli tacksam över det jag har.
Mina fina barn, min familj, mina vänner som alltid finns där. Att vi faktiskt får vara friska och krya och kan leva våra liv utan större motgångar. Och det är viktigare än något annat i övrigt.
Visst finns det stunder, situationer som gör att man får ett bakslag, som gör en deprimerad, ledsen, orolig, bekymrad men så länge vi lever och har hälsan så är det viktigare än något annat.
En motgång gör en starkare och för en framåt.
Framrutan ska vara större än bakrutan var det någon som sa för nån dag sen och det är så sant.
Att blicka framåt. Mot det som kommer istället för att se för mycket bakåt.
Något mer som får mej att gråta är mina barn.
Jo, det är sant.
Emilia som tärna på lucia på dagis.
Julia som Lucia i Apladalen.
Jacob som 2e gitarrist på julkonserten.
Jona som tomte i 5an.
Ja, alla sådana situationer får mej att gråta.
Jag står där stolt som en tupp. Och ser mitt underbara fina barn sprida glädje omkring sej, och jag kan inte låta bli att gråta.
Lite fånigt. Eller mycket tycker det barn som sitter bredvid. Morsan är oerhört pinsam. Hur kan man sitta och gråta på en konsert? På Luciat?
Lite fånigt kanske men jag kan inte låta bli det.
Dessa familjers gripande öden berör så mycket.
Sjukdom, dödsfall, olycksfall som fått deras liv att hamna rejällt på ända. Som gett så mycket sorg och förlamande känslor att de inte kan re ut sin vardag. Som gör att de istället för att prioritera det matriela måste se till att de håller sej över vattenytan för att deras liv överhuvudtaget ska kunna fungera.
Jag sitter där på min motionscykel och tårarna flödar i kapp med svetten.
Det får mej även att stanna upp och bli tacksam över det jag har.
Mina fina barn, min familj, mina vänner som alltid finns där. Att vi faktiskt får vara friska och krya och kan leva våra liv utan större motgångar. Och det är viktigare än något annat i övrigt.
Visst finns det stunder, situationer som gör att man får ett bakslag, som gör en deprimerad, ledsen, orolig, bekymrad men så länge vi lever och har hälsan så är det viktigare än något annat.
En motgång gör en starkare och för en framåt.
Framrutan ska vara större än bakrutan var det någon som sa för nån dag sen och det är så sant.
Att blicka framåt. Mot det som kommer istället för att se för mycket bakåt.
Något mer som får mej att gråta är mina barn.
Jo, det är sant.
Emilia som tärna på lucia på dagis.
Julia som Lucia i Apladalen.
Jacob som 2e gitarrist på julkonserten.
Jona som tomte i 5an.
Ja, alla sådana situationer får mej att gråta.
Jag står där stolt som en tupp. Och ser mitt underbara fina barn sprida glädje omkring sej, och jag kan inte låta bli att gråta.
Lite fånigt. Eller mycket tycker det barn som sitter bredvid. Morsan är oerhört pinsam. Hur kan man sitta och gråta på en konsert? På Luciat?
Lite fånigt kanske men jag kan inte låta bli det.
tisdag 22 februari 2011
Idag
har Mille och jag haft en riktig myseftermiddag.
Vi har bara legat i soffan med ett täcke på oss och myst. Tittat lite på Bolibompa och datorn och sen inte gjort mer än så.
Jo, vi har ätit tacos också. Milles absoluta favorit mat.
Egentligen hade jag behövt diska och tvätta och fixa lite här hemma. Men det kan ju vänta till torsdag när vi är lediga.
Min lilla prinsessa var så trött igår. Hon ville inte vara på dagis. Hon hade sagt till fröknarna flera gånger att de skulle ringa efter mamma så hon fick gå hem, men de tog tempen på henne och hon hade ingen feber så då gjorde de inte henne till viljes. I morse ville hon inte heller gå. Hon var trött och ville vara hemma med mej istället. Så det minsta jag kunde göra när jag ändå lämnade henne på dagis idag var att lova henne massa mys efter dagis.
När hon lade sej ikväll ville hon sova i min säng. Men jag skulle ju sitta där och cykla efter hon lagt sej så imorgon. Imorgon ska hon få sova i min säng. Och skulle hon vakna i natt har jag lovat att hon ska få komma och lägga sej bredvid mej.
Min lilla gos.. Jag vet inte riktigt vad det är med henne. Hon är tröttare och mer kelsjuk än vanligt. Vill bara sitta i knät eller tätt tätt bredvid.. Hoppas hoppas bara att hon inte blir sjuk.
Hon ska till pappa sin i helgen och hon längtar efter sina småsystrar..
Jag kanske oroar mej i onödan..
Vi har bara legat i soffan med ett täcke på oss och myst. Tittat lite på Bolibompa och datorn och sen inte gjort mer än så.
Jo, vi har ätit tacos också. Milles absoluta favorit mat.
Egentligen hade jag behövt diska och tvätta och fixa lite här hemma. Men det kan ju vänta till torsdag när vi är lediga.
Min lilla prinsessa var så trött igår. Hon ville inte vara på dagis. Hon hade sagt till fröknarna flera gånger att de skulle ringa efter mamma så hon fick gå hem, men de tog tempen på henne och hon hade ingen feber så då gjorde de inte henne till viljes. I morse ville hon inte heller gå. Hon var trött och ville vara hemma med mej istället. Så det minsta jag kunde göra när jag ändå lämnade henne på dagis idag var att lova henne massa mys efter dagis.
När hon lade sej ikväll ville hon sova i min säng. Men jag skulle ju sitta där och cykla efter hon lagt sej så imorgon. Imorgon ska hon få sova i min säng. Och skulle hon vakna i natt har jag lovat att hon ska få komma och lägga sej bredvid mej.
Min lilla gos.. Jag vet inte riktigt vad det är med henne. Hon är tröttare och mer kelsjuk än vanligt. Vill bara sitta i knät eller tätt tätt bredvid.. Hoppas hoppas bara att hon inte blir sjuk.
Hon ska till pappa sin i helgen och hon längtar efter sina småsystrar..
Jag kanske oroar mej i onödan..
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dans dans dans....
Massa underbar dans.
Det får mej att bli glad och må bra.
Att få försvinna bort en stund.
Att bara leva sej in i dansen, musiken, bli uppslukad av den man dansar med..
För en stund, några minuters danspirr och spänning. Två människor som möts. I en innerlighet som bara en dans kan ge.
Mmmmm härligt..
Mitt absolut bästa må-bra-tips..
Och inte att förglömma. Mina underbara finfina barn får mej också att må bättre..
Deras leende, bubblande skratt, deras bus och deras alla massa kramar..
Massa underbar dans.
Det får mej att bli glad och må bra.
Att få försvinna bort en stund.
Att bara leva sej in i dansen, musiken, bli uppslukad av den man dansar med..
För en stund, några minuters danspirr och spänning. Två människor som möts. I en innerlighet som bara en dans kan ge.
Mmmmm härligt..
Mitt absolut bästa må-bra-tips..
Och inte att förglömma. Mina underbara finfina barn får mej också att må bättre..
Deras leende, bubblande skratt, deras bus och deras alla massa kramar..
måndag 21 februari 2011
Dag 22 – Det här upprör mig
Barn som på ett eller annat sätt far illa.
Läser jag eller hör på nyheterna om barn som inte behandlas med kärlek, som misshandlas, utnyttjas, lider på något sätt, vill jag bara gråta och skrika och jag känner att:
Ge dem till mej.
Ge dem till mej så ska jag älska dem och krama dem ,pussa dem, ge dem berömm och se till att de blir behandlade med respekt och får leva resten av sina liv med en familj, dock utan pappa men som ändå kan ge dem ett liv värt att leva.
Full med kärlek.
Jag önskar så många gånger att jag hade kunnat göra mer. Att jag älskade mer.
Om man ändå inte hade behövt jobba heltid utan hade haft mer tid.
Mer tid för barn och kärlek.
Läser jag eller hör på nyheterna om barn som inte behandlas med kärlek, som misshandlas, utnyttjas, lider på något sätt, vill jag bara gråta och skrika och jag känner att:
Ge dem till mej.
Ge dem till mej så ska jag älska dem och krama dem ,pussa dem, ge dem berömm och se till att de blir behandlade med respekt och får leva resten av sina liv med en familj, dock utan pappa men som ändå kan ge dem ett liv värt att leva.
Full med kärlek.
Jag önskar så många gånger att jag hade kunnat göra mer. Att jag älskade mer.
Om man ändå inte hade behövt jobba heltid utan hade haft mer tid.
Mer tid för barn och kärlek.
söndag 20 februari 2011
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Vi var på väg hem från en vecka på Öland.
Mormor och morfar som hade kommit och hämtat husvagnen körde före. Och det blev nått fel på den, kommer inte ihåg vad så det tog lite längre tid än vanligt att komma hem.
Vi blev alla vrålhungriga så vi bestämmde oss för att svänga in på McDonalds i Växjö. Precis när vi är i rondellen och ska svänga in har Blender; som vi lyssnar på kommit till refrängen.
Och som på en given signal sätter vi allihop igång och för fulla muggar klämmer vi i och sjunger:
-Det finns ingenting som kan stoppa mej för jag lever här och nu. Ingenting som kan hindra mej för jag lever här och nu.
Jag småler för mej själv.
Alla 4 barnen totalt hjärntvättade. Och de kan tillochmed texten på hela låten.
Ett litet ögonblick i vårat liv...
Mormor och morfar som hade kommit och hämtat husvagnen körde före. Och det blev nått fel på den, kommer inte ihåg vad så det tog lite längre tid än vanligt att komma hem.
Vi blev alla vrålhungriga så vi bestämmde oss för att svänga in på McDonalds i Växjö. Precis när vi är i rondellen och ska svänga in har Blender; som vi lyssnar på kommit till refrängen.
Och som på en given signal sätter vi allihop igång och för fulla muggar klämmer vi i och sjunger:
-Det finns ingenting som kan stoppa mej för jag lever här och nu. Ingenting som kan hindra mej för jag lever här och nu.
Jag småler för mej själv.
Alla 4 barnen totalt hjärntvättade. Och de kan tillochmed texten på hela låten.
Ett litet ögonblick i vårat liv...
lördag 19 februari 2011
Dag 20 – Den här månaden ska jag
pussa på mina barn så mycket jag bara kan..
För det kan man aldrig få för mycket av.
För det kan man aldrig få för mycket av.
Härligt
Att sitta här i soffan med ett gäng underbara barn.
Vi är barnvakt åt Silva och Selma. De ska sova över natt. Vi har ätit tacos och nu sitter vi i soffan och äter godis, ostbågar, gurka och morot. Och tittar givetvis på Melodifestivlen.
De har så goa de där små 5-åringarna.
-Åååh coolt med hjärta på handen.
-Varför dansar mina fötter för?? De kan ju inte sluta. jag har ju inte tid att dansa måste ju äta godis. Sluta dansa dumma fötter.
-Jag ska rösta på Manboy. Alltså han Erik.
Mellisarna (Jona och Silva) spelar DS..
Småbrudarna ritar lite med ena ögat hela tiden på TVn.
Julia sitter och funderar över vad det är i en gurka mer än vatten. Det var ju en väldigt bra fråga. Hon nöjde sej inte med svaret gurkgojs.. Kom ju inte på nått bättre..
Ojojojoj.. Erik Saade fick flest röster.
Småbrudarna förvandlades till hysteriskt skrikande tonåringar.
Och sedan rockade de loss på golvet ordentligt.
Men så fort låten var slut så var TVn inte ett dugg rolig längre.
De båda mellisarna skrattade gott åt Silvas nedtappade godis. Den hamnade mitt i dippsåsen..
Julia funderar vidare. Vad innehåller morot då??
En härlig kväll. Med underbara barn..
Vi är barnvakt åt Silva och Selma. De ska sova över natt. Vi har ätit tacos och nu sitter vi i soffan och äter godis, ostbågar, gurka och morot. Och tittar givetvis på Melodifestivlen.
De har så goa de där små 5-åringarna.
-Åååh coolt med hjärta på handen.
-Varför dansar mina fötter för?? De kan ju inte sluta. jag har ju inte tid att dansa måste ju äta godis. Sluta dansa dumma fötter.
-Jag ska rösta på Manboy. Alltså han Erik.
Mellisarna (Jona och Silva) spelar DS..
Småbrudarna ritar lite med ena ögat hela tiden på TVn.
Julia sitter och funderar över vad det är i en gurka mer än vatten. Det var ju en väldigt bra fråga. Hon nöjde sej inte med svaret gurkgojs.. Kom ju inte på nått bättre..
Ojojojoj.. Erik Saade fick flest röster.
Småbrudarna förvandlades till hysteriskt skrikande tonåringar.
Och sedan rockade de loss på golvet ordentligt.
Men så fort låten var slut så var TVn inte ett dugg rolig längre.
De båda mellisarna skrattade gott åt Silvas nedtappade godis. Den hamnade mitt i dippsåsen..
Julia funderar vidare. Vad innehåller morot då??
En härlig kväll. Med underbara barn..
fredag 18 februari 2011
Jag skrattar på mej
Igår satt vi här på bloggen och kollade på korten jag lagt ut på Julia och Jona som små.
Julia ser sej själv i uppsat hår och säger:
-Jag kommer ihåg den där frisyren du gjorde på mej när jag var liten.
Jag tittar på henne lite frågande och hon tillägger:
-Gristryne hette den va?
Jag börjar skratta. As-garva faktiskt. Jag kan inte ens sitta rakt i soffan utan lägger mej ner och vrider mej av skratt.
Nu är det Julias tur att titta förvånat. Hon tror väl säkert att jag blivit knäpp på riktigt. Så jag käner att jag måste förklara mej lite:
-Svinrygg menar du, frustar jag fram.
Då förstår hon varför jag skratta.
Och nu har vi rett ut det.
-Det var morfar sa Julia. Han sa ju alltid att det hette Gristryne eller nått.
Så idag berättade vi för mormor.
Som började skratta så tårarna spruta.
Sen berätta vi för morfar. Han skratta gott han med. Och säger efter en stund:
-Grisrygg var det jag kallade den inte tryne heller.
Stackars Julia. Hon har trott fel i 10 år, bara för att morfar skojat lite med henne..
Julia ser sej själv i uppsat hår och säger:
-Jag kommer ihåg den där frisyren du gjorde på mej när jag var liten.
Jag tittar på henne lite frågande och hon tillägger:
-Gristryne hette den va?
Jag börjar skratta. As-garva faktiskt. Jag kan inte ens sitta rakt i soffan utan lägger mej ner och vrider mej av skratt.
Nu är det Julias tur att titta förvånat. Hon tror väl säkert att jag blivit knäpp på riktigt. Så jag käner att jag måste förklara mej lite:
-Svinrygg menar du, frustar jag fram.
Då förstår hon varför jag skratta.
Och nu har vi rett ut det.
-Det var morfar sa Julia. Han sa ju alltid att det hette Gristryne eller nått.
Så idag berättade vi för mormor.
Som började skratta så tårarna spruta.
Sen berätta vi för morfar. Han skratta gott han med. Och säger efter en stund:
-Grisrygg var det jag kallade den inte tryne heller.
Stackars Julia. Hon har trott fel i 10 år, bara för att morfar skojat lite med henne..
Dag 19 – Detta ångrar jag
Jag tror att jag har sagt det förut.
Finns en sak som jag ångrar djupt.
Och det är att jag lämnade mina 3 stora barn och flyttade 20 mil bort.
Jag trodde mej älska en man så mycket att jag lämnade barnen kvar och flyttade till honom.
Jag gjorde mina barn otroligt illa.
Mej själv också.
Jag saknade och saknade, varje dag, varje timma, varje minut.
Inte heller min lilla bebis kunde lindra smärtan i hjärtat som gick långt in i själen efter de andra barnen. Ingenting faktiskt. Jag var bara halv. Utan mina barn är jag inte hel. Det fick jag bittert erfara.
Jag är så otroligt glad och tacksam över att jag är tillbaka. Att jag kom tillbaks redan efter 8 månader. Inget ont som inte har något gott med sej.
En annan sak som jag också ångrar.
Inte lika mycket men lite grann.
Det är att jag inte har flera barn.
Har alltid velat ha många barn.
17 stycken ville jag ha när jag var liten. Så 4 är ju väldigt lite. Jag hade velat ha en egen liten Familjen Annorlunda-familj.
Finns en sak som jag ångrar djupt.
Och det är att jag lämnade mina 3 stora barn och flyttade 20 mil bort.
Jag trodde mej älska en man så mycket att jag lämnade barnen kvar och flyttade till honom.
Jag gjorde mina barn otroligt illa.
Mej själv också.
Jag saknade och saknade, varje dag, varje timma, varje minut.
Inte heller min lilla bebis kunde lindra smärtan i hjärtat som gick långt in i själen efter de andra barnen. Ingenting faktiskt. Jag var bara halv. Utan mina barn är jag inte hel. Det fick jag bittert erfara.
Jag är så otroligt glad och tacksam över att jag är tillbaka. Att jag kom tillbaks redan efter 8 månader. Inget ont som inte har något gott med sej.
En annan sak som jag också ångrar.
Inte lika mycket men lite grann.
Det är att jag inte har flera barn.
Har alltid velat ha många barn.
17 stycken ville jag ha när jag var liten. Så 4 är ju väldigt lite. Jag hade velat ha en egen liten Familjen Annorlunda-familj.
torsdag 17 februari 2011
Behöver hjälp
Mina favvoskor är nästintill utslitna så iår hade jag tänkt mej ett par nya. Men vilken färg ska jag köpa?? Blå eller röda?
Eller ett par svarta? Likadana som de utslitna.
Julia tycker att jag ska utmana ödet och ta en ny färg.
Så snälla hjälp mej..
Rösta.
Blå eller röda??
Helst hade vi velat köpa 7 par i olika färger i samma storlek så att vi hade kunna välja och vraka efter humör.
Men kan ju inte slänga ut 3000kr på skor.
Så vilka tycker Du??
Rösta, rösta, rösta.
Röda eller blå?
Blå eller röda??
Nyfiken i en strut
Det är jag det.
Och nu är jag otroligt nyfiken på vem du är.
Du som nu sitter någonstans och läser det här svamlet som jag håller på med..
Snälla skriv en liten kommentar i inlägget här så jag kan få stilla min nyfikenhet.
Jag har uppdaterat i mina inställningar så jag hoppas att det fungerar att skriva en liten kommis, vet att några försökt innan men då har det inte gått..
Och nu är jag otroligt nyfiken på vem du är.
Du som nu sitter någonstans och läser det här svamlet som jag håller på med..
Snälla skriv en liten kommentar i inlägget här så jag kan få stilla min nyfikenhet.
Jag har uppdaterat i mina inställningar så jag hoppas att det fungerar att skriva en liten kommis, vet att några försökt innan men då har det inte gått..
Dag 18- Min favoritoutfit
Nu blir det sådäringa svårt igen juh..
Hemma mysoutfit har jag ju också.
Jag har flera favoriter beroende på i vilket sammanhang man är i.
Dansfavoriten är nog mina svarta shorts.
De går att kombinera med det mesta.
Olika linnen och toppar och under antingen thights eller som här tunnstrumpbyxor.
En stor sommarfavorit är min vita väst.
Den kombinerar jag oftas med jeans eller vita trekvartisar.
Här har jag mina sommarfavvojeans till. Trekvartssnickisarna..
Annars går jag mest i jaens och olika toppar, linnen, blusar eller tunikor. Gärna med min skinnjacka och conversen till..
Hemma mysoutfit har jag ju också.
Tights och tunika/klännng eller mysbrallor med en stor go kofta till. Eller min nya mjuka ulliga fleece munkis..
onsdag 16 februari 2011
Dag 17- Mitt favoritminne
Ojojojojoj, dem finns det många av..
Ett som jag kom att tänka på rent spontant är:
När jag låg på KK och precis fött Jona.
Stora syskonen ska komma och hälsa på sin lillebror för första gången och jag är rejällt orolig över Julia snart 3 års reaktion då hon under hela graviditeten sagt att hon BARA vill ha en lillasyster. Absolut INGEN pojke. Och vad är det som ligger i den lilla rullsängen och sover så sött? Ja, det är defentivt ingen tös iallafall..
När jag tidigare under dagen ringt barnen och berättat att bebisen kommit ut vågade jag knappt säga att det var en lillebror.
Men när lilla Julia kommer in genom dörren. Tittar hon sej omkring, och säger:
-Va är han? Min bebis?
Jag pekar.
-Han sover där.
Hon rusar fram.
Kikar ner på honom. Klappar honom och säger:
-Min bebis, min bebis..
Jag hade inte behövt vara ett dugg orolig.
Ett minne jag bevarat i mitt hjärta..
Och visst har hon älskat sin bror..
Mina båda mellisar när de var små:
tisdag 15 februari 2011
Dag 16- Min första kärlek
Först vill jag ta min första förälskelse för det är väl det ni förväntar er när det står så där. Det måste ha varit i 5an 6an nån gång i Orsa. Vi gick på samma scouter och va på scoutläger ihop. Denne snygge, rolige kille som fler än jag var lite betuttade i.
Jakob Limby heter han. WOW!! Sicken kille. Men det var absolut inget som jag vågade säga varken till honom eller någon annan. Och han själv vägrade också tala om vem det var som han var kär i. Till allas förtret..
Min första kärlek däremot är:
Jacob Elmgren, min förstfödde son.
Den dagen han kom in i mitt liv fick jag veta var äkta, villkorslös kärlek är.
Ja, det heter visst likadant de där båda.
Och kanske finns det ett litet samband. Men det är inte jättestort.
I första hand var det mitt dagisbarn Jacob som fick vara källan till insperationen. Han var så mysig, omtänksam och go, det barnet och jag ville själv ha en son som var som han.
Och det fick jag! Och mer därtill..
Efter Jacob har jag fått 3 lika stora kärlekar till:
Julia, Jona och Emilia.
Fast det har ni nog redan räknat ut..
Jakob Limby heter han. WOW!! Sicken kille. Men det var absolut inget som jag vågade säga varken till honom eller någon annan. Och han själv vägrade också tala om vem det var som han var kär i. Till allas förtret..
Min första kärlek däremot är:
Jacob Elmgren, min förstfödde son.
Den dagen han kom in i mitt liv fick jag veta var äkta, villkorslös kärlek är.
Ja, det heter visst likadant de där båda.
Och kanske finns det ett litet samband. Men det är inte jättestort.
I första hand var det mitt dagisbarn Jacob som fick vara källan till insperationen. Han var så mysig, omtänksam och go, det barnet och jag ville själv ha en son som var som han.
Och det fick jag! Och mer därtill..
Efter Jacob har jag fått 3 lika stora kärlekar till:
Julia, Jona och Emilia.
Fast det har ni nog redan räknat ut..
måndag 14 februari 2011
En riktig
♥♥♥underbar Alla Hjärtans Dag ♥♥♥
önskar jag er alla!!
♥♥♥Hoppas den blir fylld med kärlek och en massa kramar. ♥♥♥
Och till alla er som älskar mej.. ♥♥♥
Jag är inte hemma idag på Alla Hjärtans dag!
Så häng alla blomsterkvastar, presenter och kassar med choklad på dörrhandtaget!! ♥♥♥
Stor KRAM till er alla fina!♥♥♥
önskar jag er alla!!
♥♥♥Hoppas den blir fylld med kärlek och en massa kramar. ♥♥♥
Och till alla er som älskar mej.. ♥♥♥
Jag är inte hemma idag på Alla Hjärtans dag!
Så häng alla blomsterkvastar, presenter och kassar med choklad på dörrhandtaget!! ♥♥♥
Stor KRAM till er alla fina!♥♥♥
Dag 15- Mina drömmar
Hmmmm..
Vet inte ens om jag har några längre..
Romantiskt svärmeri brukar det ju mest vara, men det har jag gett upp hoppet om.
Jag kommer leva resten av mitt liv här i min lilla lägenhet tillsammans med de 4 underbaraste människorna i hela världen.
Inte så illa alls faktiskt..
Fast jo, visst finns det en liten liten dröm om ett hus en gång..
Där barna kan få eget rum och jag slipper sova i vardagsrummet..
En karl och några barn till.. Och där jag inte längre behöver jobba heltid..
Men jag vet ju att det bara är en fånig liten romantisk dröm..
Och vi har ju en stor dröm.
Om en resa till solen..
Så några drömmar har jag allt.
Mina nattliga drömmar är inga söta romantiska alls.
De handlar mest om att bli jagad av massmördare och jag springer omkring med värsta puffran och skjuter omkring mej för att klara livhanken..
Hualigen..
Vet inte ens om jag har några längre..
Romantiskt svärmeri brukar det ju mest vara, men det har jag gett upp hoppet om.
Jag kommer leva resten av mitt liv här i min lilla lägenhet tillsammans med de 4 underbaraste människorna i hela världen.
Inte så illa alls faktiskt..
Fast jo, visst finns det en liten liten dröm om ett hus en gång..
Där barna kan få eget rum och jag slipper sova i vardagsrummet..
En karl och några barn till.. Och där jag inte längre behöver jobba heltid..
Men jag vet ju att det bara är en fånig liten romantisk dröm..
Och vi har ju en stor dröm.
Om en resa till solen..
Så några drömmar har jag allt.
Mina nattliga drömmar är inga söta romantiska alls.
De handlar mest om att bli jagad av massmördare och jag springer omkring med värsta puffran och skjuter omkring mej för att klara livhanken..
Hualigen..
söndag 13 februari 2011
lördag 12 februari 2011
Dag 13- Den här veckan har jag
-varit 2 gånger hos tandis med Mille.
-ätit pizza 2 gånger och sedan vaknat båda gångerna på natten med magkatarr.
-varit på sista BVC besöket med Emilia.
-jobbat 3 dagar.
-kört Emilia till Minimusikalen.
-fikat med Emilia, Selma och William innan barnkören. Och fick även sitta med inne på kören och sjunga lite.
-varit hos mina föräldrar och fixat med lite saker där.
-träffat Anna och hennes härliga barn 2 gånger! Ena gången en liten snabbis och den andra en halvdag. Lyckliga mej!
-varit på Meandi-party och handlat en klänning och mössa till Emilia.
-varit alldeles för lat och hoppat över cyklingen 3 dagar i rad. Skärpning!
-ätit pizza 2 gånger och sedan vaknat båda gångerna på natten med magkatarr.
-varit på sista BVC besöket med Emilia.
-jobbat 3 dagar.
-kört Emilia till Minimusikalen.
-fikat med Emilia, Selma och William innan barnkören. Och fick även sitta med inne på kören och sjunga lite.
-varit hos mina föräldrar och fixat med lite saker där.
-träffat Anna och hennes härliga barn 2 gånger! Ena gången en liten snabbis och den andra en halvdag. Lyckliga mej!
-varit på Meandi-party och handlat en klänning och mössa till Emilia.
-varit alldeles för lat och hoppat över cyklingen 3 dagar i rad. Skärpning!
fredag 11 februari 2011
Dag 12- I min handväska
Så här ser den ut..
Fin tycker jag..
Och alldeles lagom stor.
Då ska vi öppna den och kika vad som finns i den.
I det lilla facket på utsidan:
I det lilla facket på insidan:
Och sist i det stora facket i en enda röra finns följande:
Ojojoj allt fick inte plats på en enda bild så här kommer resten:
Kom på att mobilen inte kom med på bild.. Fast hur skulle den kunna? Det är ju den jag fotar med..
Fin tycker jag..
Och alldeles lagom stor.
Då ska vi öppna den och kika vad som finns i den.
I det lilla facket på utsidan:
I det lilla facket på insidan:
Och sist i det stora facket i en enda röra finns följande:
Ojojoj allt fick inte plats på en enda bild så här kommer resten:
Kom på att mobilen inte kom med på bild.. Fast hur skulle den kunna? Det är ju den jag fotar med..
torsdag 10 februari 2011
Liten blir stor
Min lilla lilla tjej börjar bli stor.
Jag fick nästan en chock igår när jag öppnade ett stort vitt kuvert som jag fått på posten. Det var en inbjudan till 1:a föräldramötet på skolan för årets 6 åringar.
Nej, nej, nej.. Inte min lilla bebis. Inte ska hon börja skolan till hösten.
Det går ju inte!! Inte än.
Om 10 år eller så, det kan jag nog gå med på. Kanske.
Sist vi pratade om det sa hon min lilla kloka flicka:
-Mamma, det är bra att jag börjar skolan. Jag får en massa nya vänner. Jag får lära mej saker. Skriva och räkna bättre. Det är väl bra mamma?
Ja, jo, det är ju jättebra.
MEN.. Vem ska jag ha här hemma och gosa med när jag har ledig förmiddag då??
Vi får ju inga mysmorgonar längre..
När jag säger det till henne säger hon att vi kan ju gosa HELA lördagen och söndagen.
Å ja det kan vi ju..
Men det går så fort.
När de väl börjar skolan så svissch så går de på gymnasiet utan att du ens har hunnit tänka.
Jag vill ju ha en bebis hemma.
Kanske själviskt jag vet.
Men en massa sorgligt är det allt att inte ha det längre.
Jag ska verkligen ta vara på de här sista månaderna då jag får ha henne hemma. Innan allvaret börjar och jag inte längre har en bebis i mitt hem.
Jag vet. Hon är det inte nu heller, men sålänge hon går på dagis kan jag ju iallafall inbilla mej det. Det går ju inte sen, när skolan slukar mitt lilla barn.
I 17 års tid har jag alltid haft minst ett förskolebarn hemma. Det är väl inte så konstigt då om jag inte vill släppa henne. Om jag inte vill gå in i en ny epok.
Att inte vara småbarnsförälder längre.
Vad jag kommer sakna det. De där underbara åren. Då de är små. Då allt är så lätt..
En ny bebis kanske vore nått.
En liten kille...
Det var längesen jag hade..
Men just ja. Man måste ju ha en karl också för att det ska funka. Där sket det sej ordentligt. ;))
Jag fick nästan en chock igår när jag öppnade ett stort vitt kuvert som jag fått på posten. Det var en inbjudan till 1:a föräldramötet på skolan för årets 6 åringar.
Nej, nej, nej.. Inte min lilla bebis. Inte ska hon börja skolan till hösten.
Det går ju inte!! Inte än.
Om 10 år eller så, det kan jag nog gå med på. Kanske.
Sist vi pratade om det sa hon min lilla kloka flicka:
-Mamma, det är bra att jag börjar skolan. Jag får en massa nya vänner. Jag får lära mej saker. Skriva och räkna bättre. Det är väl bra mamma?
Ja, jo, det är ju jättebra.
MEN.. Vem ska jag ha här hemma och gosa med när jag har ledig förmiddag då??
Vi får ju inga mysmorgonar längre..
När jag säger det till henne säger hon att vi kan ju gosa HELA lördagen och söndagen.
Å ja det kan vi ju..
Men det går så fort.
När de väl börjar skolan så svissch så går de på gymnasiet utan att du ens har hunnit tänka.
Jag vill ju ha en bebis hemma.
Kanske själviskt jag vet.
Men en massa sorgligt är det allt att inte ha det längre.
Jag ska verkligen ta vara på de här sista månaderna då jag får ha henne hemma. Innan allvaret börjar och jag inte längre har en bebis i mitt hem.
Jag vet. Hon är det inte nu heller, men sålänge hon går på dagis kan jag ju iallafall inbilla mej det. Det går ju inte sen, när skolan slukar mitt lilla barn.
I 17 års tid har jag alltid haft minst ett förskolebarn hemma. Det är väl inte så konstigt då om jag inte vill släppa henne. Om jag inte vill gå in i en ny epok.
Att inte vara småbarnsförälder längre.
Vad jag kommer sakna det. De där underbara åren. Då de är små. Då allt är så lätt..
En ny bebis kanske vore nått.
En liten kille...
Det var längesen jag hade..
Men just ja. Man måste ju ha en karl också för att det ska funka. Där sket det sej ordentligt. ;))
Dag 11- Favorit plats
Får nog allt säga att det är Lundegårdscamping.
Från lördag v 26 och en vecka framåt.
Det är så härligt att komma dit.
Vänner, sol, bad och dans.
Vi älskar det, både jag och barnen.
Där tar vi dagen som den kommer. Ingen stress utan vi kopplar av. Minglar runt mellan husvagnarna.
Ligger i solen och i vattnet.. Busar och leker.
Och på kvällarna är det ständigt fredagsmys för barnen och dans för mamman.
Härligt Härligt!!
Favorit platsen på sommaren..
Från lördag v 26 och en vecka framåt.
Det är så härligt att komma dit.
Vänner, sol, bad och dans.
Vi älskar det, både jag och barnen.
Där tar vi dagen som den kommer. Ingen stress utan vi kopplar av. Minglar runt mellan husvagnarna.
Ligger i solen och i vattnet.. Busar och leker.
Och på kvällarna är det ständigt fredagsmys för barnen och dans för mamman.
Härligt Härligt!!
Favorit platsen på sommaren..
onsdag 9 februari 2011
Vill inte mer
men jag måste väl..
Vara en stark mamma och följa med.
Sitta och titta på.
Tvingas hjälpa till medans de plågar mitt barn.
Det är hemskt.
Det är fruktansvärt.
Och jag hoppas innerligt att hon inte kommer ihåg hur hemsk jag var när jag tvingade henne att ligga ner i stolen för att de skulle försöka lite till.
Att vicka på tanden som skulle ut.
Hon skrek.
Hysteriskt.
Skrek och sparkade och slog.
Och vädjade gråtande om att få åka hem.
-Jag vill åka hem. Åka hem. Mamma vi åker hem.
Var det enda hon sa.
Men jag lät dem fortsätta. Lite till.
Tillslut efter alldeles för lång tid fick hon som hon ville.
Vi åkte hem.
Och lade oss helt utmattade i soffan alla tre.
Pappa Erik var också med.
Han har tandläkarskräck och inte lär den bli bättre efter det här..
Men nu har vi en ny tid, på fredag.
För lustgas introduktion.
Hon frågade om det bara var för att testa och inget mer.
Jag lovade henne att det är det.
Denna gången.
Men sen är det dags igen.
Men jag vill inte.
Varför måste jag vara stark och säga att vi måste göra det?
Jag inser ju att det måste bli gjort.
Men jag vill inte.
Händer samma sak igen kommer jag ta mitt barn och gå.
Och aldrig komma tillbaks med henne igen.
För jag vill inte.
Jag vill inte se henne plågas mer.
Höra henne gråta och se på mej med vädjan i blicken om att få slippa att bara få åka hem och mysa i soffan.
De hade kunna få dra varenda tand i munnen på mej om det bara hade gjort att hon sluppit.
Ibland är det hemskt.
Ibland är det fruktansvärt att vara mamma, när ens barn är livrädd och har ont och du bara kan sitta bredvid och titta på och inte göra så mycket mer än att klappa henne på magen och pussa på handen..
Och jag känner mej världssämst som lät de plåga henne, som inte tog med henne hem tidigare.
Nästa gång mitt lilla hjärta, då åker vi hem.
Direkt.
Jag lovar.
Vara en stark mamma och följa med.
Sitta och titta på.
Tvingas hjälpa till medans de plågar mitt barn.
Det är hemskt.
Det är fruktansvärt.
Och jag hoppas innerligt att hon inte kommer ihåg hur hemsk jag var när jag tvingade henne att ligga ner i stolen för att de skulle försöka lite till.
Att vicka på tanden som skulle ut.
Hon skrek.
Hysteriskt.
Skrek och sparkade och slog.
Och vädjade gråtande om att få åka hem.
-Jag vill åka hem. Åka hem. Mamma vi åker hem.
Var det enda hon sa.
Men jag lät dem fortsätta. Lite till.
Tillslut efter alldeles för lång tid fick hon som hon ville.
Vi åkte hem.
Och lade oss helt utmattade i soffan alla tre.
Pappa Erik var också med.
Han har tandläkarskräck och inte lär den bli bättre efter det här..
Men nu har vi en ny tid, på fredag.
För lustgas introduktion.
Hon frågade om det bara var för att testa och inget mer.
Jag lovade henne att det är det.
Denna gången.
Men sen är det dags igen.
Men jag vill inte.
Varför måste jag vara stark och säga att vi måste göra det?
Jag inser ju att det måste bli gjort.
Men jag vill inte.
Händer samma sak igen kommer jag ta mitt barn och gå.
Och aldrig komma tillbaks med henne igen.
För jag vill inte.
Jag vill inte se henne plågas mer.
Höra henne gråta och se på mej med vädjan i blicken om att få slippa att bara få åka hem och mysa i soffan.
De hade kunna få dra varenda tand i munnen på mej om det bara hade gjort att hon sluppit.
Ibland är det hemskt.
Ibland är det fruktansvärt att vara mamma, när ens barn är livrädd och har ont och du bara kan sitta bredvid och titta på och inte göra så mycket mer än att klappa henne på magen och pussa på handen..
Och jag känner mej världssämst som lät de plåga henne, som inte tog med henne hem tidigare.
Nästa gång mitt lilla hjärta, då åker vi hem.
Direkt.
Jag lovar.
Dag 10- Det här hade jag på mig i dag
På jobbet:
Röd tunika och byxor i samma röda tyg.. Såg ut som en liten jultomte faktiskt.. Bara luvan som fattades..
Resten av dagen:
Blå/vit randig blus och jeans. Måste skaffa mej ett brunt skärp till de där kläderna istället..
Röd tunika och byxor i samma röda tyg.. Såg ut som en liten jultomte faktiskt.. Bara luvan som fattades..
Resten av dagen:
Blå/vit randig blus och jeans. Måste skaffa mej ett brunt skärp till de där kläderna istället..
tisdag 8 februari 2011
Dag 09-Mina favoritskor
Gamla och slitna..
Men alldeles underbara.
Passar till allt.
Både jeans, shorts och finklänning.
Men jag börjar tro att det är dax att investera i ett par nya till våren..
Funderar bara på vilken färg jag ska ha nästa gång.
Hmmmmmmmmm..
Eller så får de helt enkelt hänga med ett år till..
måndag 7 februari 2011
Dag 08- Ett ögonblick som jag aldrig glömmer
Oj, det är svårt..
Det finns massor av sådana.
Både bra och dåliga.
Som:
¤När jag vaknade upp efter att jag opererat bort mina polyper. Vid 3 årsålder.
¤När jag höll på att drunkna.
¤Den dagen jag gifte mej.
¤När mina barn föddes.
¤Den dagen jag flyttade från Almvik.
¤Vissa dansögonblick som alltid finns kvar.
Men det största och bästa är när jag i rättegången skriver på pappret där det står att jag får tillbaka mina stora barn på halvtid.
Det kommer jag aldrig glömma.
Helt fantastiskt underbart.
Det finns massor av sådana.
Både bra och dåliga.
Som:
¤När jag vaknade upp efter att jag opererat bort mina polyper. Vid 3 årsålder.
¤När jag höll på att drunkna.
¤Den dagen jag gifte mej.
¤När mina barn föddes.
¤Den dagen jag flyttade från Almvik.
¤Vissa dansögonblick som alltid finns kvar.
Men det största och bästa är när jag i rättegången skriver på pappret där det står att jag får tillbaka mina stora barn på halvtid.
Det kommer jag aldrig glömma.
Helt fantastiskt underbart.
söndag 6 februari 2011
Dag 07- Min bästa vän
Hon är så fin min Anna.
Tack Anna för att du finns.
Världsbäst faktiskt.
Vi fann varann när vi var 12-13 år tror jag det var.
Vi var tillsammans nästan jämt i tonåren.
Och så kul vi har haft!
Så mycket vi gjort och gått igenom tillsammans.
År av vänskap..
Där vi alltid funnits för varandra även om vi inte träffas lika ofta längre.
Just nu saknar jag henne massor.
Men jag hoppas att vi ses en sväng på torsdag.
Då våra båda minsta går på barnkör ihop.
Emilia och Selma.
Födda med 2 dagars mellanrum..
Tack Anna för att du finns.
Tack för att jag har förmånen att få vara din vän!
Du är så bäst.
Älskar dej massor!
lördag 5 februari 2011
Dag 06- En bild på mig + 10 fakta om mig
1. Född 16 maj
2. Har gröna ögon
3. Är 168,5cm lång. Hahaha, Anna undrade om jag krymt. Jag är 169,5 cm juh!!!
4. Drar 38-39 i skostorlek
5. Vikt: Pendlar mellan 55-58kg
6. Är ett öronbarn, jo, jag skrev rätt.. Är.. Fast peppar peppar nu var det nått år sen sist.
7. Har ett ärr på hakan. Fått efter en lite småvild kälk-åkning över ett brunnslock som 6-åring.
8. Mina jämna tänder är ett resultat av flera år med tandställning och operationer.
9. Är utbildad undersköterska, inte mycket att skryta med faktiskt.
10. Har fött fyra barn utan bedövning..
fredag 4 februari 2011
Dessa härliga grabbar
var jag och dansade till igår..
De får en verkligen på gott humör..
Ska erkänna att jag var väldigt skraj innan jag åkte och innan jag började dansa. Ja, även de låtar jag stod också. Men svalde min rädsla och dansade mej lycklig..
Och det gick hur bra som helst.
Ingen hjärtklappning, bara underbart roligt!
Och härliga danser.
Jag tog mod till mej och bjöd upp Andreas(på bas) i extralåten då den andra Andreas sjöng och spelade helt fantastikt alldeles själv på scen.
Först säger han att han inte kan.
Men visst kunde han. Husvagnsfox.
Det var ju riktigt mysigt sa han efteråt..
Mmmmmm det var det..
De får en verkligen på gott humör..
Ska erkänna att jag var väldigt skraj innan jag åkte och innan jag började dansa. Ja, även de låtar jag stod också. Men svalde min rädsla och dansade mej lycklig..
Och det gick hur bra som helst.
Ingen hjärtklappning, bara underbart roligt!
Och härliga danser.
Jag tog mod till mej och bjöd upp Andreas(på bas) i extralåten då den andra Andreas sjöng och spelade helt fantastikt alldeles själv på scen.
Först säger han att han inte kan.
Men visst kunde han. Husvagnsfox.
Det var ju riktigt mysigt sa han efteråt..
Mmmmmm det var det..
Kunde inte låta bli att tänka på
en vän..
Igår när jag var och dansade till Sannex spelade de följande låt.
Livet har hållit oss åtskillda i många år.
Så hittade vi varann. Det var så härligt! En glädje varje gång ett meddelande dök upp. Att låta vänskapen flöda igen. Dela och få ta del av tankar..
Men så kom livet ifatt igen.
Jag vet att vi hade kunnat bli ett alldeles fantastiskt kompispar.
Men ibland finns det viktigare saker att ta vara på, ibland vill det inte sej som man själv vill för att det sårar andra..
Då är det bättre att backa. Att ge utrymme för dem vi älskar.
Det finns de få, som man inte har pratat med på åratal, men så den dagen när man ses igen är det som att alla år bara försvann.
Det finns ett band som håller genom allt.
Någon gång kanske vi får en andra chans..
Tredje gång gillt heter det ju..
Igår när jag var och dansade till Sannex spelade de följande låt.
Livet har hållit oss åtskillda i många år.
Så hittade vi varann. Det var så härligt! En glädje varje gång ett meddelande dök upp. Att låta vänskapen flöda igen. Dela och få ta del av tankar..
Men så kom livet ifatt igen.
Jag vet att vi hade kunnat bli ett alldeles fantastiskt kompispar.
Men ibland finns det viktigare saker att ta vara på, ibland vill det inte sej som man själv vill för att det sårar andra..
Då är det bättre att backa. Att ge utrymme för dem vi älskar.
Det finns de få, som man inte har pratat med på åratal, men så den dagen när man ses igen är det som att alla år bara försvann.
Det finns ett band som håller genom allt.
Någon gång kanske vi får en andra chans..
Tredje gång gillt heter det ju..
Dag 05- Någonting jag vill ha mer än nåt annat just nu
är 2 saker faktiskt.
Det ena är sommar.
Är så trött på snö och kyla.
Nu vill jag ha:
värme, sol, bad, grillning, massa mys med barnen..
Läääääääääängtar..
Och det andra en jättesjälvisk grej.
En långhelg på hotell.
Med hotellfrukost, massa god mat, långa promenader, sitta och läsa en bra bok, bubbelbad, kanske lite massage, bara vara utan några måsten eller stress. Massa vila och ta dagen som den kommer..
Helst tillsammans med en god vän..
Skulle vara totalt underbart..
Det ena är sommar.
Är så trött på snö och kyla.
Nu vill jag ha:
värme, sol, bad, grillning, massa mys med barnen..
Läääääääääängtar..
Och det andra en jättesjälvisk grej.
En långhelg på hotell.
Med hotellfrukost, massa god mat, långa promenader, sitta och läsa en bra bok, bubbelbad, kanske lite massage, bara vara utan några måsten eller stress. Massa vila och ta dagen som den kommer..
Helst tillsammans med en god vän..
Skulle vara totalt underbart..
torsdag 3 februari 2011
Dag 04- Min favorit film
just nu är:
I rymden finns inga känslor..
Så bra! Rolig, mysig, helt under bara faktiskt.. ME LIKE!!!!!
Jag såg den i Stockholm med Julia och måste bara köpa den nästa gång jag är i Ullared för det är en film som jag med all säkerhet aldrig kommer att tröttna på och kunna se om och om och om igen..
I rymden finns inga känslor..
Så bra! Rolig, mysig, helt under bara faktiskt.. ME LIKE!!!!!
Jag såg den i Stockholm med Julia och måste bara köpa den nästa gång jag är i Ullared för det är en film som jag med all säkerhet aldrig kommer att tröttna på och kunna se om och om och om igen..
onsdag 2 februari 2011
Dag 03- Min favorit affär
Den ligger 10 mil bort.
Och jag kan gå i den en hel dag utan att tröttna.
Bara gå där mellan hyllorna och lulla, kolla lite här och kolla lite där.
Barnen tycker också om att åka dit men då går vi inte där lika länge som när jag åker utan dem.
Det blir MINST ett besök i halvåret. Och ett sommarbesök med alla barnen då vi köper lite saker till semestern.
Jacob var där 8 gånger innan han var 6 månader..
Jag brukar alltid skriva en megalång lista på allt som behövs innan vi ska dit och brukar hålla mej rätt noga till den. Ibland kan man ju hitta nått fynd man behöver ha utöver den.
Det finns tillochmed en serie på Kanal 5 om den här lilla affären och efter att den började sändas har det varit ännu mer folk som åker dit än innan så ibland kan man behöva köa både in och ut iden. Fast eftersom vi bor så nära försöker vi hitta mindre attraktiva dagar att åka på..
Har ingen resa inplanerad just nu men har jag inte åkt innan april så blir det ett besök då.
Ni som inte räknat ut det redan så är det Gekås i Ullared.
Ett flygfoto över Gekås och närliggande affärer. Och hela stora parkeringsplatsen..
Och jag kan gå i den en hel dag utan att tröttna.
Bara gå där mellan hyllorna och lulla, kolla lite här och kolla lite där.
Barnen tycker också om att åka dit men då går vi inte där lika länge som när jag åker utan dem.
Det blir MINST ett besök i halvåret. Och ett sommarbesök med alla barnen då vi köper lite saker till semestern.
Jacob var där 8 gånger innan han var 6 månader..
Jag brukar alltid skriva en megalång lista på allt som behövs innan vi ska dit och brukar hålla mej rätt noga till den. Ibland kan man ju hitta nått fynd man behöver ha utöver den.
Det finns tillochmed en serie på Kanal 5 om den här lilla affären och efter att den började sändas har det varit ännu mer folk som åker dit än innan så ibland kan man behöva köa både in och ut iden. Fast eftersom vi bor så nära försöker vi hitta mindre attraktiva dagar att åka på..
Har ingen resa inplanerad just nu men har jag inte åkt innan april så blir det ett besök då.
Ni som inte räknat ut det redan så är det Gekås i Ullared.
Ett flygfoto över Gekås och närliggande affärer. Och hela stora parkeringsplatsen..
De gula kassarna som man alltid kommer hem med.. Brukar kunna bli en del..
tisdag 1 februari 2011
Cyklar vidare
Med bra musik i lurarna så går det framåt..
Och jag försöker verkligen köra minst 45 minuter/dag..
Nu har jag cyklat 212,3 km. Alltså är jag någonstans mellan Linköping och Norrköping.
Men jag ligger fortfarande flera mil efter..
Har räknat ut att om jag ska Sverige runt så blir det närmare 400 mil..
Så det gäller att ligga i..
Trampa på och knäppa kort samtidigt, det går det med. Likaså smsa och även chatta har jag testat.. Går lite saktare bara just då, men ibland måste man göra 2 saker samtidigt för att få ihop livet..
Det blir svettigt värre, så vattenflaskan är inom räckhåll..
Och jag försöker verkligen köra minst 45 minuter/dag..
Nu har jag cyklat 212,3 km. Alltså är jag någonstans mellan Linköping och Norrköping.
Men jag ligger fortfarande flera mil efter..
Har räknat ut att om jag ska Sverige runt så blir det närmare 400 mil..
Så det gäller att ligga i..
Trampa på och knäppa kort samtidigt, det går det med. Likaså smsa och även chatta har jag testat.. Går lite saktare bara just då, men ibland måste man göra 2 saker samtidigt för att få ihop livet..
Det blir svettigt värre, så vattenflaskan är inom räckhåll..
Världen är liten 3
När jag satt och letade bilder till gårdagens inlägg föll mina ögon på en bild, tagen i Billsta på hösten -92.
Där i mitten av alla tonåringar sitter Jacobs klassföreståndare, mentor och gitarrlärae. Men hur stor är sannorlikheten för det då?? Har tyckt att han på nått vis är bekant. Och det var han visst visade det sej.
Lite kul tyckte jag iallafall och smsade Jake.
Så nu har vi bestämmt oss för att skoja lite med honom.
Scanna in bilden på morfars dator och förstora upp den och sen ska Jake och hans klasskompisar sätta upp den i skolan..
Han lär få huvudbry över hur i hela friden någon kan ha en 19 år gammal bild på honom..
Massa kul iallafall..
Här är han, något massa suddig, blir så när man knäpper kort på en bild och sedan klipper ut bara en person..
Där i mitten av alla tonåringar sitter Jacobs klassföreståndare, mentor och gitarrlärae. Men hur stor är sannorlikheten för det då?? Har tyckt att han på nått vis är bekant. Och det var han visst visade det sej.
Lite kul tyckte jag iallafall och smsade Jake.
Så nu har vi bestämmt oss för att skoja lite med honom.
Scanna in bilden på morfars dator och förstora upp den och sen ska Jake och hans klasskompisar sätta upp den i skolan..
Han lär få huvudbry över hur i hela friden någon kan ha en 19 år gammal bild på honom..
Massa kul iallafall..
Här är han, något massa suddig, blir så när man knäpper kort på en bild och sedan klipper ut bara en person..
Dag 02- Mina syskon
Här är vi.
Hela ligan..
Förmodligen påväg till en skolavslutning på Digerbergetsskola i Orsa.
Jag, Marcus, Veronica och Patric.
Det skiljer ett år på oss allihop..
I den där åldern gnabbades vi väl en heldel men vi hade för det mesta väldigt roligt tillsammans och som tonåringar hade vi mycket gemensamma kompisar..
Idag bor Veronica i Värnamo, är gift med Tomas och har 2 barn, Mathilda snart 17 och Alexander 13 i maj.
Patric bor också i Värnamo och är gift med Lena, har 3 barn sen tidigare, Simon18, Filip som blir 16 på Jacobs 17 årsdag och "lilla" Elin som blir 12 i september. Han har även 2 bonusbarn och en hund som heter Ludde.
Marcus bor på underbara Öckerö, är gift med Jennie i familjen ingår även deras barn Victor och Nicolina som blir 14 respektive 12 år i augusti. De har världens sötaste hund, Ludde.
Jo det stämmer, båda mina bröders hundar heter Ludde.
Hela ligan..
Förmodligen påväg till en skolavslutning på Digerbergetsskola i Orsa.
Jag, Marcus, Veronica och Patric.
Det skiljer ett år på oss allihop..
I den där åldern gnabbades vi väl en heldel men vi hade för det mesta väldigt roligt tillsammans och som tonåringar hade vi mycket gemensamma kompisar..
Idag bor Veronica i Värnamo, är gift med Tomas och har 2 barn, Mathilda snart 17 och Alexander 13 i maj.
Patric bor också i Värnamo och är gift med Lena, har 3 barn sen tidigare, Simon18, Filip som blir 16 på Jacobs 17 årsdag och "lilla" Elin som blir 12 i september. Han har även 2 bonusbarn och en hund som heter Ludde.
Marcus bor på underbara Öckerö, är gift med Jennie i familjen ingår även deras barn Victor och Nicolina som blir 14 respektive 12 år i augusti. De har världens sötaste hund, Ludde.
Jo det stämmer, båda mina bröders hundar heter Ludde.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)