måndag 28 februari 2011

Borde vara förbjudet

Att jobba 29 timmars helger inom Äldreomsorgen.
Vi startar fredag em 16-21.
Fortsätter lördag 7-20 och söndag 7-21.
Vi är på jobbet hela dagarna.
Vi gör alla tunga lyft flera gånger per dag.
Vi är ju bara 2 stycken så det är ju ingen annan som kan göra det än vi.
Det är fysiskt tungt. Väldigt tungt.
Du går hela tiden, fram och tillbaks i koridorerna.
Det är psykiskt påfrestande.
Men du ler hela dagen, du tar i och gör det du ska och lite till för att brukarna ska få en fin dag.
Du bakar och du fixar, det är ju helg så då vill man ju göra det lite extra.

Idag, dagen efter.
Det är verkligen så.
Dagen efter.
Efter att ha varit en duracellkvinna hela helgen så har batteriet tagit totlat slut. Igår kväll var det nere på rött men idag är det heldött..
All energi är helt borta.
Kroppen är helt utslagen. Det kryper i musklerna och jag är så trött att jag kan knappt ta mej ur sängen. Nu är klockan halv 3 och först nu har jag orkat ta mej till duschen och klätt på mej. Jag skulle ha handlat, vikt tvätt och en massa saker, men jag har inte gjort något alls. Bara legat halvt sovande i soffan med Tvn på som jag inte ens orkat titta på.
Man känner sej som en utvriden gammal disktrasa.
Huvudet är helt utblåst.
Jag har inget mer kvar att ge.
Och jag kommer sitta kvar här i mitt soffhörn några timmar till..

Anna messade mej igår och undrade om jag inte ville följa med och åka slalom idag.
Vilket jag älskar och det var evigheter sedan sist men jag orkade inte. Hade inte funnits en chans på miljonen att jag hade orkat susa ner för en backe hela dagen. Hur kul och underbart jag än tycker att det är..

Jag tycker verkligen om mitt jobb. Men dessa helger tar död på mej..

Nu är det nästan 3 veckor till nästa gång..
Tack och lov..

2 kommentarer:

  1. Jag tror du trivs på jobbet men blir trött när du kommer hem!
    Det var ingen rolig läsning idag du kommer med! Jag tror du behöver ett energitillskott som stryker din panna ömt med handen och viskar små söta ord i ditt öra när du kommer hem efter en lång dag på jobbet och tröstar dig när du sitter ledsen där i din soffa. Jag tror dig att du behöver denna energi som du saknar och misströstar, för att gör ditt liv komplett med allt vad det innebär.
    Du har ett tufft jobb inom äldreomsorgen och jag förstår att det sliter styggt på din kropp.
    Men sorgen jag känner efter läst dagen skrift är mer centrerad vid att du inte riktigt tycks räcka till.
    Jag kan bara stötta dig med att skicka en Kram Robert

    SvaraRadera