Sofias Änglar på Kanal5. http://kanal5.se/sofiasanglar
Dessa familjers gripande öden berör så mycket.
Sjukdom, dödsfall, olycksfall som fått deras liv att hamna rejällt på ända. Som gett så mycket sorg och förlamande känslor att de inte kan re ut sin vardag. Som gör att de istället för att prioritera det matriela måste se till att de håller sej över vattenytan för att deras liv överhuvudtaget ska kunna fungera.
Jag sitter där på min motionscykel och tårarna flödar i kapp med svetten.
Det får mej även att stanna upp och bli tacksam över det jag har.
Mina fina barn, min familj, mina vänner som alltid finns där. Att vi faktiskt får vara friska och krya och kan leva våra liv utan större motgångar. Och det är viktigare än något annat i övrigt.
Visst finns det stunder, situationer som gör att man får ett bakslag, som gör en deprimerad, ledsen, orolig, bekymrad men så länge vi lever och har hälsan så är det viktigare än något annat.
En motgång gör en starkare och för en framåt.
Framrutan ska vara större än bakrutan var det någon som sa för nån dag sen och det är så sant.
Att blicka framåt. Mot det som kommer istället för att se för mycket bakåt.
Något mer som får mej att gråta är mina barn.
Jo, det är sant.
Emilia som tärna på lucia på dagis.
Julia som Lucia i Apladalen.
Jacob som 2e gitarrist på julkonserten.
Jona som tomte i 5an.
Ja, alla sådana situationer får mej att gråta.
Jag står där stolt som en tupp. Och ser mitt underbara fina barn sprida glädje omkring sej, och jag kan inte låta bli att gråta.
Lite fånigt. Eller mycket tycker det barn som sitter bredvid. Morsan är oerhört pinsam. Hur kan man sitta och gråta på en konsert? På Luciat?
Lite fånigt kanske men jag kan inte låta bli det.
Då är man här igen och läser om denna kvinnas syn på livet. Jag gillar detta med läsningen som ger mig möjlighet att upptäcka livet från någon annans syn och värdering. Med och i motgångar. Så länge man är någorlunda frisk har livet en god chans att formas i den riktning man själv vill. Jag är faktiskt gladare idag efter denna läsning och önskar dig lycka till med ditt liv så allt blir som du önskar.
SvaraRaderaGråten är en del av livet, något man kanske skulle lära sina barn. Själv gråter jag allt som oftast av lycka beroende på vad jag får se och nu vilket som berör. Gillade tanken med att ha synen i framrutan och inte stirra sig blind på vad som varit eller farit förbi. Nu ska jag sova. Men tack för ett par minnesvärda ord idag. Kram Robert