Fryser bort känslan

Sitter i bilen och fryser.
Jag väntar på Jona som är och spelar gitarr. Tjugo minuter är för lite för att åka hem och jag kände mej alldeles på tok för sunkig för att följa med in.

Jag tror att det är precis det här jag behöver. Få lite ordentlig kyla i blodet så jag kommer ihåg hur kallt det kan vara..
Ja, vad menar hon nu då?
Jo, det är så här:
Jag har fått en längtan i blodet. Och det finns inga pengar för att ta med ett gäng barn och åka. Så jag tänkte att jag ska sitta och frysa bort längtan. Försöka glömma den underbara känslan. All lycka och glädje det gett mej när jag som barn och tonåring kunde rensa hjärnan och bara uppleva vinden, farten, friheten som alla timmar i backen då snön under skidorna gnistrade vit..
Åh, vad jag älskar det..
Paniken i stolsliften som jag alltid tjötade och skrattade bort med de stackarna som hamnade i min korg!
Haha, finns många panikfyllda minnen från luften kom jag på nu när jag tänker efter..
Låter kanske konstigt, men det var alltid med skräckblandad förtjusning jag åkte i de där liftarna. För om jag inte tog dem upp kunde ja ju inte få det underbara ner..
Det bästa av allt!
Jag kan känna känslan när man står där högst upp i backen och spänner åt pjäxorna till max. Trär i händerna i öglorna på stavarna och skjuter ifrån. Skidorna som skär i den vita snön, farten som sakta ökar, vinden som biter i ansiktet, känslan av friheten. Friheten att ha hela världen under ens fötter, friheten i farten, pirret i maggropen att man kanske överstiger den, den ljuva känslan i faran, ett sned skär så ligger du där, känslan i att veta att även om jag känner mej kass i mycket så kan jag det här! Här lever jag! I backen är jag självsäker och orädd! Oövervinnerlig!
Där finns lycka och glädje!
Sången som ljuder i mitt inre får hela kroppen i rätt puls, jag bara svävar ner för berget i jämna svängar. Ibland struntar jag i dem helt, kryper ihop och låter fartmonstret i mej svepa mej med. Ibland kommer lekfullheten fram, varenda litet gubb ska utforskas och flygas över eller terrängbanor utforskas..
Det är åtta år sedan sist!
Alldeles förlängesen!
Men det finns där i blodet och en dag kommer jag att stå där högst upp i backen igen redo att susa ner och uppleva känslan igen!

Jona kom tillbaka innan jag var klar.
Visst frös jag men inte tog det bort längtan heller..
Hmm, dumt!