Nä, inte ett dugg.
Visst blir jag glad en stund.
Glad över att kunna unna mej själv något någon gång.
Igår min finfina klänning idag en tröja som var precis jag.
Jag lade tillbaka den och gick därifrån men vände och tänkte prova kostar ju inget. Men ack vad jag bedrog mej. Det kostade 179 kr, för tröjan följde med hem.
Innan dess hade jag köpt en klänning till lillan. Det bara lös Emilia om den. Priset var bra och den matchar min egen perfekt. Kunde inte låta bli. Jag hoppas hon blir glad över den!
Visst skapar det en viss lycka en stund. Men nu sitter jag här några timmar senare och gråter inombords. För att livet är som det är.
Kan det inte vända snart?
Kan jag inte få vara så där glad som jag brukar?
Måste allt kännas skit?
Jag försöker verkligen att skärpa till mej men det går inte..
Fy, på mej! Skulle ju inte gnälla mer och vad gör jag!
Snälla du höll tummarna för att gnistan tänds och mamman blir sej lik igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar